Hur mycket måste JAG göra? (obs långt!)

Ditt ansvar som boendeförälder är att underlätta umgänge. Du får inte HINDRA umgänge genom att vägra samarbeta osv.
Att förhindra umgänge/vägra samarbeta är INTE samma sak som att man låter umgängesföräldern själv ta ansvar för att umgänge sker.
Du måste inte skicka veckobrev. Du måste inte se till att dottern ringer och du måste definitivt inte släppa in honom i ditt hem.

Jag skulle skriva ett mail (bra att ha det skriftligt) och förklara att hädanefter ligger ansvaret på honom. Om han är intresserad av att få information gällande er dotters liv så kommer du att svara, men han får fråga. Vill han ringa/skypa är han välkommen att göra det men då är det HELT hans ansvar att se till att samtalen blir av. Visst kan ni ha en överenskommen tid men om han inte kan hålla den tiden varje gång så skulle jag säga upp den överenskommelsen med avseende på att det sårar barnet att vänta på någon som inte ringer.
Gällande när ni träffas. Finns det någon annan som dottern känner sig trygg med om du inte mår bra av att vara med? Dina föräldrar, en vän eller liknande? Kanske de kan närvara och pappan kan träffa dottern i deras hem?
Jag tror inte du kan kräva att han skall åka till en annan stad, men å andra sidan - vad är alternativet? Att inte träffa dottern alls?

Jag skulle ringa familjerätten och fråga om det går bra att du får rådgivning. Normalt har man ju samtal med båda föräldrarna men det är ju svårt nä pappan bor i ett annat land.

Brumma

Äldre 4 Oct 13:57

#6

Anonym (vad går gränsen?) skrev 2016-10-04 12:24:04 följande:

Nä jag har ingen annan som kan vara med dottern vid hans besök. Det funkar bra för mig att vara med om vi är på annan ort och har "semester" för då beter han sig på ett trevligare sätt.

Problemet är att han oftast ser denna resa som "sin semester" för att komma bort från sitt jobb så engagemanget i dottern är ju sisådär. Jag gör verkligen allt för att hon ska få en bra relation med honom trots hans beteende och trots vart han bor. Senast åkte vi på semester ihop i somras. Vi bodde på olika hotell osv. Då hade hon inte träffa honom på 5 månader och han valde ändå att bara träffa henne några timmar varje dag, trots att han la mycket pengar på att åka på denna resa för att få träffa henne, men det var viktigare för honom att få lite egen semester och slappna av...

Jag hade en speciell dag och tid han skulle ringa och han har oftast hållit den om det inte varit något "roligare" på g eller han "glömt" men 90% av ggr har han nog ringt och i tid. Jag har nu tagit bort detta för vi har mycket andra saker som vi gör kvällstid och det blir en stress att passa denna tid, vi får sitta hemma typ för han vill inte prata med henne när vi är ute... så jag mailade honom och skrev att det är svårt att passa. Han skrev att han ville att det skulle bli regelbundet i alla fall och det är okej men då är det HANS uppgift att se till att det blir det tycker jag. Jag har också nekat att skriva veckobrev mm för han får fråga och jag svara gärna om han frågar...hittills har jag inte fått nån fråga...

Jag är bara rädd för att JAG som vårdnadshavare gör nåt fel och att jag inte "bjuder till" tillräckligt och att jag därför kan bli av med vårdnaden eller nåt sånt...

Du kommer INTE att bli av med vårdnaden för att ni inte sitter vid telefonen och väntar eller för att du inte skickar veckobrev. Visst har du ett ansvar som ensam vårdnadshavare (han får ju inte själv hämta information från tex skola OM han skulle vilja) men att du har ett ansvar innebär inte att du har HELA ansvaret eller att det på något sätt fritar honom från ansvar.

Funkar det bra med semester så tycker jag att de är ngt ni kan fortsätta med. Speciellt om alla inblandade är med på det.
Jag tycker att du och dottern skall se det som en semester NI åker på och där ni ngn gång ibland möter upp pappa. Istället för att se hela resan som en resa för att träffa honom. Då blir det kanske inte lika "fel" om dte inte blir hela dagarna. Resan är främst för dig o din dotter, umgänget med pappan är "i andra hand" (även om det inte riktigt stämmer..)

Brumma

Äldre 5 Oct 07:26

#8

Anonym (vad går gränsen?) skrev 2016-10-05 07:10:03 följande:

Okej.

Man är bara så rädd för att man ska göra fel, både rent rättsligt men också att dottern på nåt sätt ska bli arg på mig när hon blir större. Jag vill ha gjort allt "rätt" men samtidigt kan jag inte jobba ihjäl mig för att "hjälpa" honom längre. Jag har nog med mitt eget. Jag känner att han är vuxen och måste väl kunna ta ansvar själv. Jag har aldrig nekat honom info eller nekat honom att träffa dottern. Frågar han får han alltid svar, ringer han svarar vi alltid om vi kan, eller ringer vi upp.

Det enda jag börjat göra (vilket tog väldigt många år innan jag gjorde detta och anpassade mig väldigt länge efter allt han sa och ville) är att sätta stopp för att han alltid ska bestämma när och vart vi ska se. JAG planerar vårt liv och så får han anpassa sig efter oss t ex jul, nyår etc. Han får ALLTID fira födelsedagen om han vill... men jul, nyår, midsommar mm känner jag att jag ibland vill fira med min släkt, inte bara när det passar honom att komma hem och han känner sig ensam eller vill träffa henne...Gör jag fel då???

Som nu har jag sagt nej till att fira jul just på julen för andra året i rad. Förra året fick han fira jul och nyår med oss på nyår...så jag säger ju liksom aldrig helt nej, är det okej?

Just jul och nyår är väl en sådan sak som är vanligt att ha varannan tex. Speciellt om man inte är överens.
I detta fallet är det ju andra aspekter som skall räknas med, att du behöver vara med tex..

Jag skulle som sagt ringa familjerätten och fråga om det är möjligt att få ett rådgivningssamtal. De är ju ingen instans som har rätt att bestämma om något men de finns till för att hjälpa föräldrar så att barnen kan få ett så bra utgångsläge som möjligt. Och jag tror de har rätt bra koll på vad man bör göra och inte :)

Brumma

Äldre 5 Oct 08:19

#10

Anonym (vad går gränsen?) skrev 2016-10-05 07:47:19 följande:

fast är det inte skillnad om man har varannan helg eller varannan vecka att man då har varannan jul etc. Han får ju ändå fira med oss.

Det verkar konstigt att jag måste anpassa mig efter honom när han träffar henne max ca 10 dagar om året för att HAN valt att dra? Men så kanske inte rätten ser på det? att bara för att man är förälder (som han på visst sätt avsagt sig i och med att han skrivit över vårdnaden på mig) så får man göra som man vill och har alltid "tillgång" till barnet eller?? :(

Det var det jag menade med att här finns andra aspekter som skall räknas med.

Vårdnad har ju inget med umgänge att göra och räknas inte som att han på något sätt avsagt sig föräldraskapet. Man kan ha enskild vårdnad men barnet kan ändå bo Vv tex.

Brumma

Äldre 5 Oct 09:43

#14

Anonym (vad går gränsen?) skrev 2016-10-05 09:31:05 följande:

Jag vet att det inte är samma sak, men med tanke på hans beteende så tycker JAG att han avsäger sig mer eller mindre. Med noll intresse så känns det inte direkt som han är en närvarande pappa som har intresse i hennes liv. Försöker VARJE gång vi pratar att ta upp saker som varit, hur hon mår, hur det funkar i skolan etc men får aldrig nåt svar eller något sarkastiskt otrevligt tillbaka bara.

Förklarade t ex att hon inte mådde så bra och att det t ex är mycket för mig att fixa...men fick bara en ironisk kommentar tillbaka... börjar liksom få lite nog :( kanske dumt av mig men svårt att orka hålla på att vara "trevlig" och tillmötesgående och att han ska få umgänge när han känner för det...

Förra nyår firade vi ju ihop och då firade vi jul också. Året innan firade vi jul ihop och bad honom t o m stanna över nyår för dotterns skull men han skulle tillbaka och festa med sina kompisar i stället och dottern blev jätteledsen för hon hade sett fram emot nyår med pappa...

Finns det möjlighet att skriva ngt slags umgängesavtal?
Typ ett eller två år itaget iallafall (då det är resor med)..
Då kan ni planera bättre och då "har du gjort ditt". Lägg upp några förslag till hur närmaste året kan se ut, när det passar er att träffa honom.

sedan - du säger att han inte är speciellt intresserad av dottern samt att hon har speciella behov som kan göra vardagen jobbig. Dessutom har han avsagt sig vårdnaden.
Tror du att det finns någon möjlighet att han skulle försöka få vårdnad och boendet? För han låter inte sådär väldigt intresserad av det :/
Om han inte skulle stämma dig på vårdnaden och boendet så öär det ju inte heller något du behöver oroa dig för ;)

Hur mycket måste JAG göra? (obs långt!)

INNEHÅLL