Två ma och ett X

Jag har inte haft något x men fyra missfall. Precis som du blir jag himla lätt gravid men min kropp verkar inte selektera utan befruktar vilket crappy ägg som helst med vilket måndagsexemplar av spermie som helst. Nu är jag gravid igen. Hoppas på det bästa. Jag har även lyckats få två barn sen tidigare mellan alla mina missfall så det verkar alltid gå till slut. Man blir ju bara så less på alla motgångar.

Vi blev utredda efter de första två mf:en men allt såg fint ut. Den föddes de två barnen med några års mellanrum och nu mf igen. Tänkte inte ens be om vul nu för jag orkar inte bli besviken.

Förstår hur du tänker. Men min förra graviditet, i våras, kände jag mig jättegravid. Jag hade fått fin stegring på cb digital, även +3. Jag bokade ett VUL i vecka 7. Resultatet blev att det inte syntes något hjärta men när de mätte mina hormonnivåer så låg de så högt som man skulle för v. 7. Nytt VUL veckan efter, där jag gick och kände mig precis lika gravid som innan, kissade hela tiden, gick upp i vikt och hade  ont i brösten.

När det var dags för nästa VUL hade skuggan i magen vuxit några millimeter, hormonnivåerna stigit, men inga hjärtslag. Nytt VUL veckan efter för att kolla igen. Då var jag ett vrak - jag mådde ju "graviddåligt" i  onödan och var ganska säker på att det inte gick som det skulle i magen. Vi enades om en sista väntan på fyra dagar. Läkaren ville en vecka till, men det ville inte jag. Samma resultat på fjärde VUL och jag fick abortpiller för att avbryta.

Två dagar senare, en söndag, skulle jag vara tillbaka på gynavdelningen och få de två andra tabletterna under tungan. Jag blödde några timmar där, tills jag fick åka hem framåt eftermiddagen. Jag kände ganska snart här att hormonerna sjönk och jag "blev mig själv", men jag fortsatte blöda i fyra veckor, som en mens. Då förstod jag att något inte stämde och ringde gyn igen. Ett femte VUL visade på rester av graviditet i livmodern på mig och jag fick tid till skrapning dagen därpå. Då ville jag verkligen bara att det skulle vara över. Efter skrapningen blödde jag i två dagar, sen dröjde det två veckor, sen kom den riktiga mensen.Ett sjätte VUL gjordes fyra veckor efter skrapningen och allt såg bra ut. 

Varför berättar jag då allt detta? Jo för nu litar jag inte längre på cb +3. Inte ens med det kan man tydligen känna sig säker. Inte med min kropp i allafall som är expert på att köra ända in i kaklet även med misslyckade befruktningar. Jag fick +3 på denna graviditet i går morse och orkar inte ens bli glad. Jag jagade den där siffran, men efter i våras betyder den ingenting. Jag tänker inte heller begära något VUL denna gång. Läkarnas velande i våras gjorde att jag gick och led flera veckor. Med facit i hand kanske det varit bättre att vara lycklig tills kroppen fattade själv att det var ett MA och gjorde sig av med det. Om inte annat hade det upptäckts och skrapats i samband med KUB. 

Jag hoppas så klart att du får ditt +3 för det måste ju vara en lite större garant för att man är på rätt väg. Men det är inte lätt detta. 

Fy vad trist. Förstår så väl hur du känner. Jag är 37 och denna graviditet är lite av sista chansen. Sen vill inte mannen mer, han vill sköna mig säger han. Ibland är det verkligen lite av en förbannelse att vara överfertil. Jag skulle hellre haft lite svårare och väntar lite längre på plussen om man bara sluppit missfall.