Min dotter är utanför i skolan, känner mig så maktlös

Nu behöver jag familjelivs samlade klokskap och gärna någon solskenshistoria så vi orkar vidare.

Min dotter går i första klass nu och har gått med sin klass sedan förskoleklass.
Men hon kommer inte in bland tjejerna i klassen, och känner sig så utanför. Det är aldrig någon som frågat om hon vill vara med och leka eller om hon vill följa med dem hem efter skolan. Hon har hängt en del med killarna istället, men det börjar bli så väldigt uppdelat nu så där får hon inte heller vara med riktigt längre.

Vi har sen första stund kämpat och mailat och ringt och frågat och bjudit hem klasskompisar, och tre stycken har varit hemma hos oss men de har aldrig frågat tillbaka. Min dotter har sedan förskoleklassen klagat på att alla andra har vänner utom hon. Att alla andra har jättemånga kompisar men ingen vill vara med henne.

Det har gått så långt nu att hon har mardrömmar varje kväll innan hon skall sova och hon har ont i magen och huvudet jämt. Vår glada spralliga tjej har försvunnit och hon säger att ingen gillar henne i klassen och hon känner sig inte välkommen i skolan. Hon vill inte gå till skolan alls som det är nu.

På fritiden har hon en granntjej som hon leker med ibland och ett par killar i huset som hälsar på. Hon är fantastisk med småbarnen ute på gården, hon är snäll och trevlig och duktig och social. Hittar alltid kompisar på lekplatsen. Spelar fotboll och har annan fritidsaktivitet.

Men i klassen går det inte. Det är ganska tjejiga tjejer där och hon är mer en minecraft och starwarstjej. Kanske hon är för gåpåig?

Vi har pratat med fröken i skolan som bekräftar att hon är lite utanför, och även kuratorn har hon börjat gå hos. Men jag vet inte vad sjutton det skall leda till. Om ingen gillat henne på 1,5 år snart, så vad skulle ändra på det hela om hon pratar med kuratorn?

Snälla hjälp mig, jag själv går under av oro snart och det gynnar ju ingen. Att det skall vara så svårt!