Ingen mens efter pillerstopp 1 år senare...
Jag undrar om det är någon här inne som varit med om samma märkliga situation som jag.
Jag slutade med mina p-piller i slutet av Augusti -15 efter att ha ätit i princip hela mitt vuxna liv utan avbrott. Jag hade i mars samma år pratat med en sköterska på MVC och förklarat att jag och min man skulle gifta oss till sommaren och efter det var redo att börja jobba på barn. Jag frågade flera gånger om jag skulle sluta tidigare i förebyggande syfte och istället använda andra preventivmedel, men hon insisterade på att jag skulle sluta först när vi var redo... Jag litade på henne och gjorde så. Mensen (som var regelbunden innan jag började med p-piller) kom aldrig och jag sökte mig till vården efter att 6 månader gått. ( visste att det kunde ta tid efter pillerstopp och trodde det kunde bero på stress) Jag blev då runtskickad mellan MVC - VCT och GYN. De bollade vidare mig till varandra och alla sa då samma sak - först efter ett år kunde de hjälpa mig. ETT ÅR utan mens vid 29 års ålder kändes inte ok! Jag ville ju veta att allt var ok med mig och min kropp och fick rekommendation att söka mig till en privat gynekolog i stan som hjälpte mig direkt!
Vi påbörjade en utredning i februari 2016 och har sedan dess gjort div tester, vul, spermaprov osv.
Alla prover visar på att mina hormonvärden är bra och jag är utesluten från att ha pco. Ändå vill mensen fortfarande inte efter 13 månader komma som den ska. På denna tid har jag testat provera flertalet gånger följt av enkel och dubbel dos av letrozol. Jag har haft två ägglossningar och menstillfällen. (två cykler) och de har blivit av då jag tagit Provera först i 10 dagar följt av DUBBEL Letrozol-kur. Blev dock ingen befruktning på dessa två försök.
Under semestern tog mina tabletter slut och kliniken hade semesterstängt, då uteblev både ÄL och mens och nu har den varit borta i två månader igen. Fick nya tabletter av läkaren som också skickade en remiss för IVF.
Fick bekräftelse på att min Remiss är mottagen av Sahlgrenska i torsdags och då har vi en plan B.
Har läst mycket om långa väntetider här på forumet och håller tummarna för att det ska lösa sig naturligt under väntetiden.
Fortfarande har jag så många frågetecken kring varför inte kroppen kommer igång av sig självt... I övrigt övrigt är jag fullt frisk, motionerar regelbundet och skulle inte vilja påstå att jag är stressad eller på annat sätt varken i fysisk eller psykisk ohälsa. Antar att det bara är att släppa det och låta den här IVF'en närma sig och hjälpa oss.