38+ och försöker bli gravid.

tror att jag har haft nåt sådant med.

Nu har vi iofs inte orkat försöka för tätt inpå då det tagit några veckor efter varje ma för mig att äta och sova ordentligt igen, så då stod inte sex på schemat direkt.

Men det har liksom känts i kroppen på något sätt när allt klickat igen. 
Jag lyckas aldrig träffa rätt med ältest.. Och min temp är skum.. 

Så jag får väl bara mysa för attd et är mysigt och hoppas på det bästa såf ort jag slutat blöda:) 

Jag har tvärt om. Jag har grym ångest för nästa +..
Nästan så jag inte vill se nåt, trots bebislängtan.

Vi får ju våra plus så fort jag siktar in mig på kontinuerligt sex mellan sista mens och nästa. Men däremot så stannar ju inte vår små kvar.
Ångest för vul i v.6. Slår hjärtat då? Jo, men betyder ingenting för sedan i v. 10-12 så gör det inte det på nästa kontroll.
Haft 3 Ma på raken med 4 månaders mellanrum nu och
2 tidiga mf innan det i v. 6-7. 

Så jag blir nästa rädd när vi får +. Låter kanske helt sjukt. Men jag hade hellre väntat på plus och så att grynet stannade kvar. 

Men vi försöker en sista gång med all hjälp vi kan få har vi iaf bestämt.. 
Lutinus, trombyl, fragmin o ev kortison. 

Slutat blöda så nu myser vi på för fullt igen. Kände att jag behövde det för psyket också. Lite mys är aldrig fel. Inte bara bebisbaka.
Lyckas ju aldrig pricka min Äl med test.
Som tur är så är mannen oftast med på noterna.
11 dagar sedan senaste skrapningen så nu ska jag ju ha kunnat haft Äl. 
Myste i förrgår och ska få till det idag. 

fast det enda jag känner just nu är att varför skulle nästa stanna kvar när inte de andra gjort det? 

Uscxh vad deppigt det blev. 

Hur mår ni andra? 

De ringde från infertilitetskliniken förra veckan-
De som jag har haft tid till (och fått boka av) varje gång jag blivit gravid. 

De hade lagt oss först i kön för en habituell abortutredning, utan att jag bett om det så remisserna kom hem igår. 

Mannen ska lämna blodprov för kromosomanalys till att börja med. 
Jag: kromosonanalys, Lupusantikoagulans (?), ana screen, kardiolipin
venöstrombosutr,

Så då är alla prover tagna för vid nästa mens ska jag höra av mig och så ska jag efter mens få komma på en sådan kontrastspolning (undersökning av livmodern)? 

Jag blev så chockad när hon ringde och hon sa så mkt på en gång så jag missade nog hälften. Vi har inte ens bestämt att vi orkar försöka en gång till på riktigt med all medicin och psykisk påverkan ifall det blir ett 6:e mf/MA. Så jag bad aldrig om en utredning sista skrapningen utan var bara känslobedövad typ.. 

Men till nåt roligare. vad skoj med några + i tråden igen och att det går bra för er andra som är längre gångna. 

ZORA: beklagar så om det är så att det inte gick vägen denna gång heller.
Jag vet hur det är.. 

Jag fick tid för utredning efter de första 2 mf (i aug 15 och sedan dec-15) pga av ålder och att vi även försökt 6 månader innan. 
Ringde jan-16  och fick tid i slutet av mars på kliniken.
I mitten av mars hittade gyn en cysta som såg otäck ut på min ena äggstock och de visste inte vad det var riktigt. Om den var ofarlig osv,
Så bröstundersökningar, röntgen och prover på tumörmarkeringar och så plus att de trodde att de tidiga mf då berodde på den för det kan tydligen ställa till det i kroppen. Då ville de inte göra massa infertilitetsundersökningar förrän allt det var över. Så då bokade jag av tiden. 

Fick en ny tid direkt på infert. i aug-16 ifall inte den där cystan var farlig för då hade vi stått inför att kanske inte ens skulle kunna få fler barn. 
Fick iaf svar på alla prover och alla undersökningar såg bra ut men de lovade ändå inget förrän de tagit bort den. Den satt  så dumt så de kunde inte lova vad de kunde spara innan de kikat in/öppnat mig. 

efter operation så hade de iaf sparat allt och sen kom semestern och sedan i missen av aug-16 så plussade jag. Då fick jag avboka tiden på kliniken igen..

Ma i okt-16
plus julafton -16
avboka tid januari
Ma i feb
Väntade på tid till infert
plussa juni-17 
ma juli-17

Så vi har försökt få komma intill
men eftersom gyn lovat mig samma medicinering som jag skulle få efter en utredning på infert så har vi fortsatt försöka iaf. Sist gick jag på extra progesteron och trombyl. Denna gång är jag lovad fragmin också och kanske kanske kortison.

de säger att pga av ålder så ska vi fortsätta försöka så länge vi väntar på utredning. om vi orkar.. 

Så vår historia är låååång.. 

 

Jag vet faktiskt inte.
Inte fått utslag på Ältest än och ingen mens då det bara är 3 veckor sedan.
Dock visar gravtesten inget sedan 1 vecka tillbaka. 

tankarn är många: Orka göra undersökning och fortsätta försöka. Vi har inte ens hunnit tänka på att fortsätta. Överläkaren på gyn sa dock att försök om ni orkar för den hjälpen vi ev skulle få efetr utredning får jag ändå vid ett plus. 

Tänk om denna gången är vår gång.
Sedan fyller sonen 9 år i dec, vill egentligen inte ha ännu längre emellan.
Vi skulle haft bebis i april, sedan nu snart typ 26/8 och sedan slutet av feb-18. Alla dessa datum finns fastetsade på näthinnan.
Och de 2 sista plussen  och varje vul är så ångestfyllda så det går inte förklara.. Och tiden där emellan är mardrömslik.

blir inte bättre av att när man läser på om utredningar och så gällande de som haft 3 mf eller fler så är det tydligen vanligt att de ser att de som har haft svårt att koppla av och oroar sig osv de får mf igen.  
De beskriver det som kärleksfullt stöttande bemötande eller nåt. Att de sett att de som fått rätt bemötande efter flera mf har större chans för en fullgången graviditet mer än att medicinering ska hjälpa. 

Nu vet jag ju inte om det är så eller inte men det är rätt svårt att släppa på den oron vid ett +

Så vi får se..

mannen ska ta sina prover imorrn.
jag måste vänta till slutet av aug pga att jag nyligen var gravid.

Grattis! 

Har hållit mig borta lite från sidan.. Vi har inte riktigt bestämt hur vi ska göra än. 
Psyket är inte riktigt med på ett sista försök, men längtan är fortf lika stor. 

Hoppet om en lyckad graviditet är rätt utplånad.
Liksom varför skulle det gå bra nu när det inte gjort det de andra 5 gångerna... 

och det här djävulens påfund med Ma är inget jag vill uppleva igen..
Svårare och svårare för varje gång att vara positiv..
känslan när kroppen har lurat en igen i flera veckor och man går och bär på ett dött efterlängtat frö som måste tvingas ut med skrapning.. Ja, den har bara blivit värre för varje gång.. 

Hur vågar man lita på kroppen nu känner, iaf jag.. 

Däremot så verkar kroppen i fas igen.
Om man räknar med skrapningen som mens, 18/7 så var jag 4 dagar sen och första mensen efter sista graviditeten är nu avklarad. 

Detta deppiga inlägg kommer ju nu då vi måste bestämma oss typ nu i dagarna om vi ska köra på inför ÄL... Jag är så jäkla splittrad.. Cd9 idag..

3 Ma på 11 månader och 2 mf innan.. hängt här i tråden över året och i diverse bftrådar emellan. Är det vår tur någon gång? 

Japp, mannen har lämnat redan. 
Jag ska iväg i veckan för alla mina prover. De ville att det skulle gå lite tid efter skrapning så slutet av aug fick jag ta proverna tidigast.
Sedan så tyckte ju inte gyn i stan att vi skulle vänta, för de menade på att den hjälp som kan ges efter provsvar är det jag kommer få ändå nu. trombyl, fragmin och progesteron.

Jag fick även trombyl och extra progesteron sist. Läkaren var skeptisk till kortison tyvärr, men jag ska försöka få till en kompromiss ifall det blir ett sista försök. 
Att jag får äta iaf 10mg/dag då jag får sluta med massa allergimediciner under graviditet så får jag problem med allergin och astman. Då kan ju kortisonet sättas in som stöttning där tänker jag. bara en ide.

Provsvaren skulle ta 4-5 veckor så försöker vi kanske svaren kommer lagom till nästa plus... De ville ju iofs göra en livmoderundersökning och är det nåt fel därinne så hjälper väl inga mediciner i världen. Så kanske värt att vänta ändå.. 

Blir ju tokig på all väntan vi gör ändå som vill ha ett plus.. 

Tack..
Skönt att få skriva av sig någonstans och tack för stöttning.
Hemma sjukskriven denna veckan då hela semestern blev förstörd av Ma/skrapning/blödningar. Och sedan fick vår son en tid för halsmandelsborttagning direkt efter semestern, så återhämtning denna gång var lika med noll. 

Ska försöka komma på fötter igen.
Sömn, mat och allt sådand behöver ju vara i fas för att man ska orka jobba. 

Lycka till själv. Hoppas du får trombyl utskrivet. 

tack så mkt.. 
Jo jag har varit där jag med. Kommit nästan till KUB 2 av graviditeterna iaf.
visat sig på Vul i vecka 10, 11 och 12.. Jippie liksom när man går och tror man är gravid. 
Håller alla tummar och tår för dig nu. Oron lägger sig ju inte direkt med det där inga plusset eller strecket.. 

Så skönt att denna sida finns. Dels för att man får lite kött på benen emot läkarna och för att få skriva av sig.