Hej alla!
Hänger gärna på denna tråden:)
Är 38 år, min sambo 29.
Vi försöker oss på nr 1 tillsammans, men jag har en son på 11 år sen tidigare.
Vi har försökt i 1 år nu, vi har gjort utredning och jag även spolning men det ser bra ut för oss båda och inga fel har hittats.
Nu är vi uppsatta i kö för ivf på Sahlgrenska, men nu lutar det åt att vända oss till privat klinik istället då väntetiden är såååå lång!
Hej o välkommen!
Har du o sambon fått göra en ordentlig undersökning?
Du både blodprover o VUL?
Din sambo ett spermaprov?
Anledningen till att jag frågar är att jag själv har två barn14&8 år som blivit till på normalt sätt utan knasigheter.
Nu ville vi ha en liten till o då blev det genast mycket svårare.
Undersökningarna för oss visar att jag troligen har pco. Jag får inga egna ägg o ingen äl.
Så jag får äta medicin för att då ägg o när ägget är i rätt stl tar jag en spruta.
Tänker om ni verkligen gjort allt innan ni ger er in på ivf?
Ha det gott
Hej!
Jag är ny här och hoppar in:) Jag är 39 (fyller 40 i november) och vi har typ bestämt oss för ett syskon för vår 7-åriga dotter. Typ - det var väldigt svårt att bestämma sig av olika anledningar. För det första, så har jag aldrig varit galen i bebisar (dock älskar jag min dotter över allt annat). Själva beslutet egentligen kommer från medkänsla för dottern - hon ska inte ha några kusiner, så när vi är borta så är hon helt ensam (man vet ju aldrig hur lycklig man blir i sin familje liv, trots att jag hoppas att hon blir det, självklart). Samtidigt nu är jag kluven - har äntligen ett fantastiskt jobb med mycket intressant som händer där (som inte gärna vill missa medan jag är mammaledig), samtidigt som är orolig för min kollega (jag kom in precis i tid innan hon skulle gå in i väggen, så jag typ räddade henne, och nu är orolig hor det ska gå för henne om jag försvinner för ett år). Samtidigt när jag läser alla trådar om bebisar, hur de utvecklas i magen och sånt, så känner jag att jag vill uppleva det igen.
Åh, det är så svårt! Vi har bestämt att börja efter semester (åker nästa vecka), så det är typ nu, men det är så läskigt. Sen vet jag att det antagligen inte händer på en gång (ska inte följa ÄL eller nåt sånt - det händer när det händer). Vi ska göra alla prov och sånt för att säkerställa att bebisen är frisk (dvs inga syndrom som medför stora problem då det minsta jag vill är att sabba min dotters liv genom att tvinga henne att ta hand om sin syster/bror resten av sitt liv). Och vi kan inte vänta längre - min man är mycket äldre än mig, så det är nu eller aldrig.
Så, det var det - alla mina snurriga tankar kring det Men hoppas ändå att ha plus snart och var här i en annan roll, trots att det är så läskigt
Hej alla,
Har var inaktiv ett tag, kände att jag behövde tänka på annat...
Idag ringde vi Sahlgrenska och det var ju tur det för imorgon fick vi en återbudstid för ett förstabesök inför ivf start. Ibland har man lite tur. : )
Är nervös och pirrig, snart är vi igång!
Härligt med lite flyt. Lycka till imorgon!
Har nu varit på sjukhuset och varit på äggplock och det gick bra är bara sååååå trött nu. 4 ägg blev resultatet av 5 äggblåsor. Ska tillbaka på Måndag för återförening.
[quote=79049646][quote-nick]mammsen79 skrev 2018-09-13 12:43:37 följande:[/quote-nick][/quote]
Tack för peppen! :) Vad vi får gå igenom! Men vad fantastiskt vad dem kan göra och det är ju värt allt!
När vi var på Sahlgrenska rådde dem mig att INTE läsa på Familjeliv, För att man kan bli påverkad av det som skrivs eller rent utav bli skrämd. Men jag gör det för att få läsa om just personer som du/ni som faktiskt har upplevt det oavsett om det är bra eller dåligt. Alla scenarior känns bra att ha med i ryggsäcken, känner jag. Ett sätt att förbereda sig lite mentalt för mig. Sen hur man reagerar när det är dags det får man ju se, alla är ju olika och upplever det olika som du skriver.
Fick din partner vara med vid ägguttaget?
[quote=79049361][quote-nick]Mawie skrev 2018-09-13 11:02:00 följande:[/quote-nick][/quote]
Beklagar så innerligt, det gör ont i hela kroppen bara av att försöka föreställa sig eran sorg, det är så orättvist och sorgligt. Man önskar man kunde säga något för att det ska kännas bättre, men finner inga ord. Men även om ingen här känner varann så är vi ett stöd för den som vill, och orkar. Om ni orkar.
Hon ser helt underbar ut <3
VAD ÄR DET FÖR TRAMS??! Ja, det blir svårare med åldern, men att säga att det vid 45 är helt kört med egna ägg är att sitta och ljuga oroliga personer rakt upp i ansiktet. SKÄMS PÅ DIG! Det är INTE försent med egna ägg vid 45, det är en ökad risk för kromosomfel, ja, men det betyder INTE att alla embryon får kromosomfel. Kromosomfel innebär inte heller i sig att man inte blir gravid eller får missfall. Läs på, och kom sen tillbaka med fakta om du vill bidra till diskussioner.
Hur gammal är du som är här?
Har du barn sedan innan? eller är det första som det jobbas på?
Hur länge mellan försöken måste det gå? Detta är ju vårt första så vet inte hur det funkar!
Spännande tid för oss här hemma. IVF påbörjad och i morgon ska de föra tillbaka ägget!! Så om 2-3 v hoppas jag att vi har ett plus!!! :) Men de säger det är svårt på första försöket så vi har inga stora förhoppningar men där inne såklart så finns ett hopp!! :)
Jag är så inställd på att det kommer ta 3 försök innan det blir nåt! men jobbigt att genomgå detta!
Lycka till!
Tillbaka igen efter liten paus.
Gjorde första försöket med IVF i november men negativt. Ska få testa igen nu i januari när mensen kommer...den är nu 3 dagar "över tiden". Mitt problem är att jag har oregelbunden mens.
Senaste ett och ett halvt år när jag loggat mina cykler har det legat mellan 23 (bara en gång) till 32 dagar med ett medel på ca 28 dagar...jag är nu alltså på dag 30...jag har inte vågat testa än. Jag har inga känningar alls av graviditet men inte heller av mensen (men brukar inte alltid ha några symtom/känningar innan den kommer)
Jag blir liksom så besviken varje gång och innan har jag varit testgalen och bestämde mig nu för att inte testa utan invänta denna mens för att kunna ringa så vi får göra IVF nr 2...men nu kommer ju aldrig mensen och det känns väldigt frustrerande! Nu när jag VILL att den kommer, då gör den inte det!
Någon mer här som har oregelbunden mens? Såhär lång cykel har jag inte haft sedan juli och innan dess var det i mars...men antar att det bara är att vänta!
[quote=79347307][quote-nick]lyckligast80 skrev 2019-01-09 09:44:56 följande:[/quote-nick]Hej!
Förstår dig! Ska ha min mens idag, har heller aldrig känningar innan. Vill också att den ska komma om den ändå ska det så vi kan köra igång med vårt 3e ivf försök! : ) Min mens brukar vara som en klocka.... Hoppas såklart att den inte kommer men är man inte gravid vill man ju bara att den ska komma nu!! Har inte tagit något test heller. Ja vi får vänta...[/
Testade idag...positivt!! Kan det ens vara sant?!!??????????????
Hej alla!
Får jag vara med här fast jag är singel?
Är 39år och har en enorm barnlängtan. Blev singel för ett tag sedan, han ville inte samma som jag.
Jag är rädd som sjutton att jag är för gammal för att bli gravid och äntligen få barn. Är jag det tror ni?
Har regelbunden mens med ägglossning för jag känner den varje mån och ser signalerna precis som barnmorskan berättade om. Vill så gärna ha en närvarande pappa till mina barn men jag har funderat över insemination med donerade spermier. Jag vill så gärna ha en liten familj.
Ni som blev/blivit gravida i min ålder hur har det gått för er? Är loppet kört för mig nu? Tacksam.