38+ och försöker bli gravid.

Jag är 39,5 år och försöker få till en trea, min killes första...blev gravid i februari, slutade i tidigt missfall en vecka senare...blev gravid igen i maj och allt gick så himla bra, såg hjärtat slå i vecka 8. Gjorde KUB i vecka 13 och hjärtat hade stannat bara ett par dagar tidigare...

Efter det har vi haft en helvetestid med att först läggas in och starta igång det, vi valde att titta på vårt lilla foster...vet ju inte om vi kommer få till nåt mer barn och ville ändå se det vi hade skapat, det kändes fint och inte alls hemskt. 

Sen hade jag rester kvar och har nog vart inne 12 ggr, opererats två gånger och just nu äter jag mediciner för att laga slemhinnan som tagit stryk av allt. Ska på återbesök om precis en vecka och hoppas då innerligt på att vi får klartecken på att köra i nästa cykel igen! Känns som tiden rinner ifrån oss...

Har just nu ÄL-flytningar så gissar den kommer om ett par dagar, men får ju inte bli gravid nu så får ju bara hålla koll på den så allt funkar som det ska innan återbesöket. 

Enda fördelen är ju att vi verkar kunna bli gravida ihop iaf. Men sen får vi innerligt hoppas att livmodern blir hel igen...just nu är jag mest rädd den är förstörd för alltid. 

Oj! Låter som du ev fått sammanväxningar, det ser man inte på UL utan man måste göra en hysteroskopi, som jag fick göra nu sist när de behövde se var och hur resterna satt, då går de in med kamera.

Om man endast får små och sparsamma blödningar beror det oftast på en skadad slemhinna. Googla lite på Ashermans syndrom.

Min skadades förmodligen vid första skrapningen :/ kan hända just om rester sitter eller om man skrapas.

Jag äter just nu medicin för att slemhinnan ska bygga över det skadade partiet själv förhoppningsvis, annars får man ta bort det med operation.

Det låter iaf som du behöver mer hjälp, helst om du fick gå nästan ett halvår efter ditt MA innan operation!

Det kan inte försvinna av sig själv.

Beklagar <3 vet hur tufft det är. Kram

Galna ägglossningssmärtor här, positivt äl-test...och så får man inte ens försöka. :(

Återbesök på måndag så missar det med ett par dagar bara och det känns skit.

Skönt att det slutat blöda. Med mitt första mf blödde jag mindre än en vanlig mens faktiskt och hade knappt ont. Då kom ÄL som vanligt i relation till första blödningsdagen. 

Känner inte igen det du skriver om tappen faktiskt...mitt första mf märkte jag av då jag fick ljusrosa flytningar lite i taget och då testade jag igen och då fick jag ej gravid på det digitala fast jag hade fått plus en vecka innan..så det fäste nog inte så bra och hormonen var redan på väg bort, så jag förstod vad som var på gång och två dagar senare började jag blöda som en sparsam mens och det höll på i ca 1 vecka. 

Jag har ju blivit undersökt på alla sätt nu det sista, med hysteroskopin kollar de ju insidan med en kamera och nu i måndags kollade hon ju slemhinna, tapp och att det inte var några sammanväxningar, så känns skönt veta att allt ser friskt och fint ut nu. Min livmoder är lite bucklig av ärret från kejsarsnittet men det ska inte störa sa hon (födde med ks med första barnet och vaginalt med andra). 

Det gick jättebra, tack för att du frågar 

Undersökningen med kontrast-UL av livmodern var en mindre angenäm upplevelse, var inte så jättejobbigt under tiden, lite obehag när de satte katetern genom livmodertappen och sprutade in vätskan. Men efter när vi hade åkt därifrån fick jag hemska smärtor när livmodern drog ihop sig igen, den var INTE nöjd om man säger så, var som att kastas rakt in i en förlossningsvärk som inte avtog förrän efter 15 minuter. AJ AJ! Men sen har det varit bra, lite öm som mensvärk bara. 

Men känns underbart att ha fått ok på att allt är bra äntligen och att vi kan köra igång på nästa ÄL! Äntligen! Turligt vi är mitt i renovering så tiden går nog rätt fort fram till dess ändå hoppas jag...

Allex skrev 2016-10-10 09:05:58 följande:

Tack

Vi försöker själva. Inte helt lätt att komma på varför det inte går..... Visst - det blir svårare när man är äldre - det vet jag. Jag har hyfsat regelbunden mens och tydliga ältecken. Jag ältesta och tempar, så vi missar inte den fertila perioden iallafall Det som krånglat är nog att jag varit östrogendominant. Men det har tagit tid att komma på det själv. Har gjort salivtest och smörjer med progesteronkräm. Har haft problem med spottings 2-5 dgr innan mens..... Men förra cykeln var den första där jag inte hade några spottings! Synd bara att det tagit mig 2 år att komma dit. Det är först nu som jag ser att vi har en ärlig chans...... tråkigt bara att jag hunnit bli 2 år äldre :-/

Förstår nojjan över åldern...fyller snart 40 och hela året har gått åt till att kämpa, ett tidigt och sen ett sent mf...men vi blir ju gravida, och det är ju bra. Men något gör ju att vi inte når fram. Ska på utredning snart iaf och det känns skönt att göra nåt nu, se om det går att hjälpa till på nåt sätt. 

Drömmen känns långt bort och sorgen efter vår förlorade lilla kommer mer tillbaka nu när vi närmar oss att faktiskt kunna få börja försöka igen efter 3 månader...är ju så rädd att hamna i samma skit en gång till.