Inlägg från: whippitwhippet |Visa alla inlägg
  • whippitwhippet

    38+ och försöker bli gravid.

    Nykär15 skrev 2016-09-26 13:18:26 följande:

    Jag är 39,5 år och försöker få till en trea, min killes första...blev gravid i februari, slutade i tidigt missfall en vecka senare...blev gravid igen i maj och allt gick så himla bra, såg hjärtat slå i vecka 8. Gjorde KUB i vecka 13 och hjärtat hade stannat bara ett par dagar tidigare...


    Efter det har vi haft en helvetestid med att först läggas in och starta igång det, vi valde att titta på vårt lilla foster...vet ju inte om vi kommer få till nåt mer barn och ville ändå se det vi hade skapat, det kändes fint och inte alls hemskt. 


    Sen hade jag rester kvar och har nog vart inne 12 ggr, opererats två gånger och just nu äter jag mediciner för att laga slemhinnan som tagit stryk av allt. Ska på återbesök om precis en vecka och hoppas då innerligt på att vi får klartecken på att köra i nästa cykel igen! Känns som tiden rinner ifrån oss...


    Har just nu ÄL-flytningar så gissar den kommer om ett par dagar, men får ju inte bli gravid nu så får ju bara hålla koll på den så allt funkar som det ska innan återbesöket. 


    Enda fördelen är ju att vi verkar kunna bli gravida ihop iaf. Men sen får vi innerligt hoppas att livmodern blir hel igen...just nu är jag mest rädd den är förstörd för alltid. Gråter


    Åh, jag känner igen mig i din historia. Är visserligen "bara" 37. Men försöker precis som du få till en trea, min mans fjärde. Blev gravid i fjol i augusti men det slutade med ett MA och precis som du hade jag kvar rester och slutligen blev det operation i februari. Efter den har min mens inte kommit igång, jag har sedan i maj en blodig flytning med 28 dagars mellanrum, men det är så lite blod. Ett trosskydd räcker oftast och blödningen håller på två till tre dagar.

    Jag har inte lyckats plussa på någon ägglossningssticka så jag tror inte att jag har ägglossning heller. Vården är dock inte intresserade av att hjälpa mig utan säger att allt är normalt och att det snart kommer att komma igång. Men hur länge ska man behöva vänta??

    Hur fick du veta att slemhinnan tagit stryk, och var det något som märktes på något sätt?

    Håller tummarna för att ni får klartecken att börja försöka igen!
  • whippitwhippet
    Nykär15 skrev 2016-09-26 21:38:31 följande:

    Oj! Låter som du ev fått sammanväxningar, det ser man inte på UL utan man måste göra en hysteroskopi, som jag fick göra nu sist när de behövde se var och hur resterna satt, då går de in med kamera.

    Om man endast får små och sparsamma blödningar beror det oftast på en skadad slemhinna. Googla lite på Ashermans syndrom.

    Min skadades förmodligen vid första skrapningen :/ kan hända just om rester sitter eller om man skrapas.

    Jag äter just nu medicin för att slemhinnan ska bygga över det skadade partiet själv förhoppningsvis, annars får man ta bort det med operation.

    Det låter iaf som du behöver mer hjälp, helst om du fick gå nästan ett halvår efter ditt MA innan operation!

    Det kan inte försvinna av sig själv.


    Vi får väl se om jag behöver gå vidare med det här eller inte: den 29:e fick jag en positiv ägglosningssticka. Jag har bim den 16:e och just nu väldigt ömma bröst, precis som jag hade innan jag plussade vid min förra graviditet som slutade med ett MA. Vågar inte riktigt hoppas, men har ändå redan köpt hem gravtest ... Tungan ute
  • whippitwhippet
    mammsen79 skrev 2016-10-10 15:38:07 följande:

    Hej hoppar på här blir 37 i år o vill säga gärna ha en sladdis har två tjejer som är 10 och 14 år. Fick min mens i Fredags så blev så sur då jag trodde att jag var gravid då jag hade alla symtom man kan ha. Lider annars av pms o det är ju typ samma symtom.Då jag trodde jag hade koll på ägglossningen så har jag nu beställt för första gången digitalt ägglossningstest. någon som provat det o vet hur det går till?


    Clearblue? Mitt tips är att noga läsa instruktionerna, jag gjorde inte det första gången jag använde dem och gjorde helt fel. Det är över ett år sedan så jag minns inte exakt, men jag tror att man måste börja testa några dagar innan man beräknas ha ägglossning för att den ska kunna mäta stegringen utefter ens normala hormonnivåer.

    Jag är själv -79:a förresten! Har två söner som är 7 och 10 och är också sugen på sladdis. Fast det känns lite läskigt att börja om också!
  • whippitwhippet
    mammsen79 skrev 2016-10-10 19:29:18 följande:
    Kul att du är med 79 blev du gravid med dina söner med digitalt test? Vad gjorde du för fel? Jag har läst lite om det på nätet, det är clearblue, så man måste testa flera dagar innan? Det stod att jag ska börja med det reda på Torsdag o enligt min app jag går efter har jag ägglossning Tisdag nästa vecka. Jag längtar så mycket efter att bli gravid o få en bebis, jag fick ett missfall som var riktigt jobbigt o hemskt i v 15 då jag blev inlagd då jag hade åkt på en livmodersinfektion så fick jag födda fram barnet som då levde så det har nu gått snart 1 år och nu är jag redo igen.
    Nä, med mina söner var det så enkelt, det bara blev, på första försöket med båda, utan ägglossningstest alls! 
    Jag började för tätt inpå ägglossningen och då blev det en glad blinkande gubbe och fortsatte att vara det hela tiden, den fattade inte när jag hade ägglossning då. Gjorde om (och gjorde rätt) följande menscykel och då fungerade det jättebra!

    Jag blev så avskräckt efter mitt missfall att jag har känt att det kanske inte var meningen att vi skulle få ett tredje barn. Men nu har längtan tagit över så vi försöker igen ändå.
  • whippitwhippet
    mammsen79 skrev 2016-10-10 21:01:40 följande:
    Då förstår jag dig,när fick du missfall? Angående stickorna så står det att blinkande gubbe betyder fertil o det kan man vara i flera dagar vad jag förstår, är det fast gubbe så kommer man ha ägglossning inom 48 tim.
    Jag fick missfall förra året i oktober, men det blev väldigt utdraget med en sista skrapning i samband med en hysteroskopi i februari och efter det har min kropp inte riktigt återhämtat sig tror jag, min mens har inte riktigt kommit tillbaka, har bara lite blodiga flytningar en gång i månaden...
  • whippitwhippet
    Tvilling73 skrev 2016-10-11 15:38:49 följande:
    Endel säger att man "måste" vänta innan man får hjälp 1 år- Endel säger att det inte gäller då man är 40+.
    Nu tror jag att det säkert är olika i Sverige men vad tror ni?

    Är gammal jag 43 och slutade med piller i mars. Så kroppen har inte alls någon slags regelbundenhet. Funderar på om jag ska ringa och prata med MVC och höra vad hjälp man kan få. För jag vet inte hur länge till jag vill köra på. Jag blir ju inte yngre med tiden...
    Jag tycker att du ska kontakta MVC! Det är säkert både olika över landet och olika beroende på vem man pratar med hur snabbt man kan få hjälp, men du har ju inget att förlora på att ta kontakt redan nu! Har du barn sedan tidigare?
  • whippitwhippet
    Nykär15 skrev 2016-10-12 15:12:49 följande:

    Var du på återbesök efter hysteroskopin? Jag fick göra kontrast-UL tre veckor efter för att se så det inte blir sammanväxningar då det fanns risk pga resterna och skrapningen som skadat... läs lite om Ashermans syndrom - låter som något du ev drabbats av :/ då får man väldigt sparsam mens pga slemhinnan inte täcker hela livmodern. Efter mina erfarenheter det sista så säger jag: vänta inte att kolla upp det!


    Nä, jag har tyvärr inte varit på återbesök och inte heller blivit tagen på allvar när jag kontaktat kvinnokliniken och berättat hur det är. De envisas med att det är normalt och att det "kommer att gå till sig". Nu har jag i alla fall lyckats tjata mig till att om inte nästa mens är normal ska jag få komma in.
    Men det är alltså 8 månader sedan hysteroskopin, jag är rätt besviken över att de inte ens låtit mig komma in på en kontroll.
  • whippitwhippet

    Hej alla!
    Jag skrev i den här tråden när den var alldeles nystartad. Då hade det gått ett år sedan jag fick ett MA  med komplikationer som gjorde att jag flera månader efteråt fick söva för att de skulle kunna gå in och ta ut graviditetsrester. Efter det ingreppet kom min mens aldrig igång mer än som en blodig flytning och vården var inte speciellt intresserade av att hjälpa, den enda undersökning jag fick göra var ett blodprov för att se att jag hade ägglossning som jag skulle.

    Hur som helst så körde vi på med ägglossningstest och sex på de rätta dagarna tills jag blev alldeles utmattad. Ni vet hur det är, till slut kretsar hela livet kring menscykeln och negativa gravtester... Någon gång i slutet av 2016 la jag ner hela projektet, vi bestämde oss för att acceptera att det inte skulle bli något fler barn och lät bara livet gå vidare. Vi har dock aldrig börjat med något preventivmedel igen, för ett barn skulle trots allt vara välkommet.

    Men så, förra helgen fick jag en känsla och tog ett gravtest, samma dag som min beräknade mens (som fortfarande är väldigt sparsam, men regelbunden). Det var POSITIVT och jag blev så förvånad att jag trodde jag skulle svimma. Och glad! Min man blev så klart lika glad -och minst lika förvånad. Till saken hör att vi hade sex en enda gång i början av januari, nästan en vecka innan beräknad ÄL. Vilken lyckträff!

    Nu håller vi tummar och tår för att den lilla stannar kvar i magen, jag är så orolig och kollar efter blod varenda gång jag går på toa. Känner inte av några symtom egentligen, lite ömma bröst bara.

    Och förlåt för den här romanen, oj vad långt jag skriver! Önskar er alla lycka till med bebisverkstaden, och grattis till er som plussat! Hjärta

  • whippitwhippet

    Jag hoppar in här hos er.

    Jag är en 79:a, jag och min man har två barn födda 06 och 09. För några år sedan kom längtan efter en trea. Hösten 2015 blev jag gravid, men i vecka 11 visade det sig vara ett MA. Det blev en utdragen process med flera omgångar cytotec och två skrapningar under 4 månader innan min mens kom igång som vanligt igen. Därefter ville det sig inte, hur bra vi än träffade av ägglossning så hände ingenting och efter över ett år gav vi upp. Jag orkade inte med den där besattheten när allt bara cirklar kring ägglossningstest och att räkna dagar.

    Så i januari i år blev jag överraskande nog gravid. Jag (vi) var överlycklig men också väldigt orolig. Pga mitt jobb fick jag outa mig direkt, dagen efter pluset, vilket gjorde allt lite läskigare. Den här veckan gick vi in i vecka 12 men en blodig flytning i tisdags gjorde mig nervös och ett ultraljud bekräftade åter igen MA. Fostret dog troligtvis kring v 8-9.

    Igår blev jag skrapad och nu sitter jag här och känner mig alldeles... vilsen. Jag VILL så gärna ha en liten trea, men hur vågar man försöka igen? Det kändes som att hela livet rasade ihop, jag vill aldrig visa mig på jobbet igen känns det som, men så klart går livet vidare.

    Jag vet inte om riskerna för att samma sak ska hända igen är stora. Jag har fått så dåligt bemötande av läkarna i samband med förra missfallet (i princip: du har två barn redan, var glad för det) att jag tvekar att ta hjälp från vården. Har någon av er som redan har barn bättre erfarenhet vid svårigheter att bli gravid?

  • whippitwhippet
    MammaPippi skrev 2018-03-17 18:17:36 följande:

    usch, jobbigt. Haft liknande historia, -76a. Tror bemötandet även kan vara ett dåligt försök till tröstande.. även om det känns plumpt. Orkar ni ,så kör bara vidare. För oss funkade letrozol med follikelkontroller - blev en liten 3a sladdis till slut! ( nu 4,5månader gammal) 


    Åh, vad härligt med en solskenshistoria! Det lutar åt att vi kör vidare, kanske i sommar. Känner att jag ska återhämta mig lite innan vi försöker igen. Och så måste jag övertala min man om att det är värt det, han tycker att det är jobbigt att se mig så knäckt...
  • whippitwhippet
    Anonym (Sanna) skrev 2018-03-16 16:07:27 följande:

    Beklagar verkligen dina ma. Så oerhört tråkigt!

    Jag blir inte gravid. Vi har försökt i 1 år och 9 månader och har fyra barn sen innan. Jag kollade upp mitt sköldkörtelvärde i höst. Ifall det ligger högt kan det göra det svårare för ägget att fästa samt att risken för missfall ökar. Mitt värde var förhöjt fertilitetsmässigt och jag började med levaxin. Snabbt blev värdet önskvärt så nu hoppas jag det kan hjälpa. Kanske värt för dig att kolla upp tsh också? Så det ligger bra (under 2.0 för fertiliteten). Missfallsrisken ökar tyvärr också med vår ålder men förhoppningsvis stannar den lille nästa gång. Tycker absolut du ska ta upp med läkare vad de kan hjälpa med för att ett missfall inte ska hända igen. Kanske kontakta privat gynklinik om HC inte känns bra.


    Jag har fått kolla TSH i samband med den senaste graviditeten och det ligger bra. Men det finns ju mycket annat det kan bero på förstås!

    Hoppas verkligen att ni får lyckas! :)
  • whippitwhippet
    Trullis82 skrev 2018-03-16 12:39:21 följande:

    Urs, så hemskt. Inget man en önskar sin värst fiende.

    Jag har aldrig haft MA men har svårt att bli gravid.

    Har två barn födda 04 & 10

    Nu vill vi ha en tredje. Har inte haft problem tidigare men nu går det inte. En undersökning visar att jag har PCO. Vilket gör att jag inte har ägglossning eller väldigt få.

    Nu har jag ätit första dosen Letrozol för att framhäva en ägglossning. Igår såg man två fina ägg så nu testar jag med äl test för o se när äl infaller.

    Måste vara fruktansvärt att bli gravid o sedan bli av med det. Jag tycker det har varit plågsamt att få negativa äl svar o gravtest svar.

    Kämpa vidare, kan du inte byta läkare till någon som vet hur man bemöter människor?

    Ge inte upp om ni vet vad ni vill....lycka till nu


    Har ni haft svårt att få komma till läkare? Eller har ni gått privat?
Svar på tråden 38+ och försöker bli gravid.