Oense om ett till barn - hjälp!

Vi har ett underbart barn på 3 år som vi älskar mest av allt. Min fru har länge pratat om att ha ett ett till barn, helst med inte så stort åldersglapp mellan barn nr 1. Jag Jagar halvt gått med på att diskutera frågan och överväga att skaffa ett till barn... men vi är inte alls på samma motivationsnivå har vi märkt.

Jag är sååå nöjd med vårt nuvarande barn och min och min frus förhållande har tagit stryk stryk av att ha ett barn. Lite egentid, delad säng, stress m.m. Jag ser mest komplikationer, uppoffringar, ännu mindre egentid och tid tider varandra med att skaffa ett till barn.

På grund av detta så vill jag hela tiden skjuta fram vår "början på försök". Min egentliga enda anledning till att eventuellt gå med på ett till barn är att vårt barn får ett syskon och att de i framtiden ska ha varandra. Och för att göra min fru lycklig.

Förstå mig rätt; jag skulle älska det nya barnet lika mycket som det första, och jag vet att det kommer lyckliga och fantastiska stunder. Men jag ser inte fram emot merparten av de första tre, sex åren. Jag tror att vårt äktenskap kommer drabbas, och att det läns som att jag går emot mig själv om jag säger ja till ett till barn.

Flera i vår vänskapskrets har två barn och de har sagt att "de ville få det gjort". Och att de inte ska ha några ner. De ville ha ett syskon till det första.

Jag läste läste lästen tråd att en anledning till att ha ett ett till ett till barn aldrig ska vara varat enbart ge gett syskon till det detförsta barnet.

Jag vill mer än gärna ha hjälp av er som kanske är/har varit i samma situation, men också av ni som är ensambarn eller bara har ett ett barn och är nöjda med det. Hur resonerar ni och vad kan kannibaler kanniråda mig att göra?

//pappa i en svår sits

TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2016-09-18 00:31
Texten är lite konstig på sina ställen pga mobilens självrättelse. Fråga om ni ni inte förstår någon mening.