Vem går i strumpbyxor idag?

Vet inte vem/ vilka du syftar på här. Mitt intresse är helt och endast för tunna, max 20 denier nylonstrumpbyxor. Traditionella nylonstrumpor, höfthållare, korsetter eller andra kvinnliga klädesplagg är jag totalt ointresserad av.

Alla former av färgade, mönstade eller grövre kvalisorter är hemska tycker jag. Undantaget tunna, tunna svarta som ett litet fåtal klär i.

Vad mitt intresse har för benämning är jag öppen för, det är ju nån form av transvestitism.

Har dock ingen önskan eller nåt behov av att spatsera runt på stan med strumpbyxor under shortsen. Gillar mest det tunna, tunna garnet mot huden och den enhetliga, stunsiga lystern benen får. Hel- eller halvblanka är dock rejält fult- oavsett vems ben de sitter på.

Det där inget ett tränat öga missar eller dissar. Det syns från ena sidan Sergels torg till den andra. Svalt, elegant och passande i city.

Många av de jag ser är utländska turister men några solklara svenskor finns också.

Såg en sån kvinna en stekhet julidag i somras och var tvungen att kolla närmre för att få bekräftat. Gräddvit kjol och blus med ballerinas.

Twilfit Everyday 20 idag. Sitter gjutna på mig i storlek 2. För den som vill flasha sina ben i tunna strumpbyxor idag är dock färg- eller nyansutbudet bedrövligt dåligt överlag. Beror säkert på dålig efterfrågan. Eller är det kanske tvärtom?

Det är mest tanter i min ålder som kör genomskinligt nuförtiden. Sådana som vuxit upp med nylonstrumpbyxor som vardagsmodesplagg. Åldersmässigt 55-65 år kanske? Det där som är en tant idag såg faktiskt ut såhär, ibland även till vardags för 45 år sedan.

Summer 10 denier idag. Så tunna och skira att det är svårt att förstå att de alls håller ihop.

Det här är garanterat inget för den som vill dölja någonting alls. Minsta lilla hårstrå eller hönshud syns. Omvänt är det glass och klass för den som har släta, hårfria storkben. Inga förstärkningar alls, däremot bred och skön midjeresår som inte rullar ner. Återstår att se om maskorna håller ihop till jag kommer hem.

Hudson Match 15 denier idag. De supertunna igår överlevde dagen som silkeslena slöjor över mina ben. Saknade bara att genom byxficketyget kunna känna övergången till den förstärkta byxdelen.

Bättring idag därför. Färgen är Polar och det är såklart skööönt med kvalitet underst. Härlig, jämn lyster i de här. Skulle göra sig på en pigmentfattig, blond eller rödhårig nordboerska med rätt att flasha sina ben!

Det är bakslag för våren vilket gör att vi som går på maskérad maskerád kan fira påsk som de femtekolonnare vi är. Slår därför till med ett par svarta Twilfit Everyday under mina bruna Wrangler idag inför cykeltur till mångkulturell förort nån mil norr om stan.

Bland de certifierade användarna är det si och så med täckningsgraden. Allt från ingenting alls till typ 100 denier kan siktas mycket sporadiskt. Igår var det EN kvinna på röda linjen i alldeles ofärgade, tunna skönheter och stövlar till jeanskjolen. Det var så elegant att jag för ett ögonblick övervägde att fråga henne om färgen.

Det gjorde jag nu inte, såklart.

Några timmar senare kom dagens andra syn inför mina ögon. Långt hår och lång rem till väskan hade egentligen räckt som kvinnliga attribut men den här kvinnan kompletterade med mellanbeigea ben, stövletter och en påse frukt.

Helt korrekta antaganden här. Det finns ganska många män som av olika skäl
använder strumpbyxor. Mörkertalet är av förklarliga skäl nästan totalt. Transpersoner av olika slag lever i konstant skräck, rädsla och oro. Det finns ingen
transdimension i mitt intresse men jag minns ändå skräcken att bli påkommen och ertappad med att gå in och handla strumpbyxor på Domus eller i någon klädaffär,

När jag var i tidiga tonåren fanns det inget jag hellre ville än att gå in och köpa ett par tunna när- och varsomhelst.Kunde svansa runt hyllorna för att kolla färger och modeller. Kanske såg man nån man kände som köpte, det kunde både räcka och avskräcka.

Mitt första inköp gjordes därför tillräckligt långt hemifrån och med ganska stor skam och nervositet i kassan. Nuförtiden struntar jag i konventioner och vad expediter eller andra kunder tycker, tänker eller antar. Handlar rakt av.
På frågor om kvitto eller presentinslagning och sånt svarar jag att det inte behövs
och tillägger att jag skall ha dem själv. 

Det är sällan nån säger någonting, faktiskt. Endast en iransk kvinna blev förnärmad och insinuerade något när jag la fram två par på kassadisken i ett köpcentrum utanför stan.

Avsaknaden av inlägg/ poster här speglar nog tyvärr verkligheten. Det finns helt enkelt knappast några användare. Man får glädja sig åt halva Arlandapersonalen i uniformer eller en och annan sporadisk tonåring med sheer-to- waist under shortsen. Såg ett fodral på Åhlens med supertunna svarta men annars är det bedrövligt och trist. Öde och tomt. Nylonstrumpor finns knappast kvar som vardagsplagg annat än till uniformer. Och så hos en och annan expedit på NK som vägrar gå barbent för att det är fult.

Man får hoppas på att modet svänger igen och glädjas åt att man vuxit upp i den bästa av modeeror. I en tid när jämställdhet inte togs alldeles bokstavligt i alla avseenden.

Nej, jag är nästan likgiltig inför opaka eller mönstrat. På senare år har jag dock upptäckt att småmaskiga nätstrumpbyxor ger samma helhetsillusion på lite avstånd. Det ser ut som tunna strumpor på tio meters håll. Allt över 20 denier brukar nästan alltid döda magin som uppstår när helt tunt nylon blandas med hudfärgen. Fast fel ton på strumpor eller ben kan också innebära katastrof. Idag borde ha varit en idealisk dag kan man tycka. Runt 12 grader och inte så blåsigt. Knallpinglan Plain Jane dök helt riktigt upp i Alvik på eftermiddagen. Hon var verkligen beige och nördig hela hon, men hennes ben var i färg, form och uttryck alldeles sagolika.

Undrar om tråden utsatts för bildcensur eller det bara är nåt serverfel?

Det är glest mellan synerna även här i huvudstaden. Det tycks som om väldigt få människor har nån egen smak och uppfattning om någonting egentligen. Som med allt annat här i tillvaron handlar det mera om att inte vara fel eller göra bort sig.

Även drivna, rutinerade kjol- och klänningkvinnor tycks numera ha konverterat till fula långbyxor som default setting. Att nämna några bekanta namn tänker jag inte ge mig på, för senast nån namngavs verkade det som personen googlat sig själv och funnit sig omnämnd på ett internetforum i egenskap av strumpbyxbärerska.
Som i ett slag upphörde denna person med kjol och klänning hellre än att uppmärksammas för dem.

Det finns dock några entusiaster som kan det här med livets subtiliteter och förstår att spela ut alla sina kvinnliga attribut. Sen må andra avundas dem eller rent av titta snett och försöka trasha dem bäst fan de vill. Som en hyllning till dessa primadonnor ikläder jag mig idag ett par DIM i 15 denier. Färgen Ecureuil( ekorre).
80:- och egentligen kass under långbyxor eftersom det går trådar på tvären av nötningen mot byxtyget. Men den silkeslena känslan mot huden väger upp det mesta.