Jag kan inte bli gravid längre men om det trots allt skulle ske så skulle jag göra abort, helt tveklöst.
Under många, många år tänkte jag också så... blir jag med barn så blir det abort. Nu blev jag inte gravid men jag vet med säkerhet att jag skulle aborterat. Tills en dag när min barnlängtan åter väcktes och jag vid 36 års ålder fick mitt sladdbarn som är hela 18 år yngre än sin syster.
Jag ska snart bli mormor, det får räcka med bebis där.
Kan förvisso inte bli gravid nu längre men innan så...
Jag har blivit gravid oplanerat och under omständigheter som var långt ifrån de optimala. Gjorde inte abort, det var inte ett alternativ jag ö h t övervägde. Jag är emot abort.
Med så stor säkerhet man ö h t kan säga det: nej jag skulle inte kunna göra abort.
Jag är HELT emot abort som används som preventivmedel.
Jag kan nog tänka ut lika många situationer där jag är EMOT abort som FÖR.
Jag tycker absolut att man ska ha rätten att göra abort, och t.ex. använda den om man vet att graviditeten kommer att leda till död för barnet eller mamman.
Självklart även vid våldtäkt.
Däremot kommer jag aldrig förstå att människor som är friska, får ett friskt foster i magen väljer att göra abort för att man vill hellre satsa på karriären, inte är "rätt tid" i livet osv.
Men jag antar att man behöver bli ofrivilligt barnlös för att förstå hur jag känner. Jag som kämpar med att få barn, tycker att det är mycket orättvist att man som livmodersbärare väljer abort i vissa fall, men det är vad jag tycker. Jag respekterar även andras val. Men kan aldrig förstå det.