Vårdnadsutredning.....Barn.....

Hon kanske är bra mamma,fast du gillar inte henne?Så brukar det vara.Barnet är så stort och kan berätta själv ochså.Fortsatt med gemensam vårdnad,så ska du se att det blir bra!

Har egentligen inte så mycket annat att säga än att du ska tänka på att det kan mycket väl vara sant att flickan mår dåligt och inte vill/orkar åka till dig. Även fast hon när hon är hos dig mår bra.

Har själv en dotter i liknande ålder, som mår fruktansvärt dåligt, som inte vill leka med kompisar, inte vill sova hos pappa, inte resa bort med pappa, helst inte gå på skolan, och helst bara vill sitta hemma på rummet. Sover dåligt på nätterna och är väldigt orolig av sig. Men när hon först kommer iväg, efter lite övertalning, för hon kan ju inte bara sitta på rummet. Då verkar hon må bra och har roligt, men tyvärr kommer reaktionerna på saker som händer i hennes vardag när hon är hemma här hon är trygg och gärna på natten när hon blir ensam och det är mörkt.

Så även om hon inte visar att hon mår dåligt hos dig, så ska du inte avfärda det som osanning från mammans sida. Är flickan boende mest hos mamma och mer sällan hos dig så kan det mycket väl vara att hon känner sig mest trygg i h vågar visa sina känslor mer där.

Inte därmed sagt att hon har det dåligt hos dig heller, och självklart ska inte mamman låta flickan stanna hemma istället för att åka till dig, sålänge flickan inte verkligen har illa av att komma till dig, utan mamman borde försöka uppmuntra flickan att åka till dig även fast det ä svårt, för mår man dåligt så behöver man uppmuntran och lite påpushning ibland för att komma sig ut och göra saker. Men oftast blir det bra bara man kommer iväg tillslut.

Men samtidigt så kan ju inte mamman tvinga henne för mycket heller, för då förstör hon förtroendet flickan har för sin mamma. Det är en fin balansgång det där.

Så i det stora hela så tycker jag nog att det låter som att det kan vara viktigt för eran dotter att ni två lägger era strider till sida och hjälps åt att stötta dottern tillsammans.

Hur kan hon vara en bra mamma när hon hela tiden säger åt mig vad jag ska göra??? Jag får ju uppfostra tösen som jag vill det utan att mprsan ska lägga sig i....Hon försöker ju också med att försvåra umgänget då hon flyttat långt ifrån när tjejen var liten...Så jag har bara fått träffa henne varannan helg och längre på loven...Sen nu allt om att hon mår dåligt och inte orkar...Vadå inte orkar??? Att barnet vill göra andra saker en att åka till mig...Dessutom brukar hon muta barnet för att det inte ska vilja åka typ köpa någon ny tröja, cykel eller andra saker och säga att det är bara för att det är barnets speciela dag eller några dagar innan barnet ska åka till mig...Det gör hon bara för att jag inte ska få träffa mitt barn...Jag vill inte prata med mamman längre...Gemensamvårdnad går det att ha även om jag inte pratar med mamman????Jag pratar med barnet istället om det är något...Jag hatar hennes morsa och hon bara ljuget och hittar på men det säger jag ju inte till tösen...Hur ska jag kunna lite på att flickan mår dåligt och inte vill??? Hon mår ju bra här och självklart är hon trygg här.. Jag är hennes pappa!!!Jag tror morsan bara hittar på och att hon bara påverkar barnet alldeles för mycket....Som sist barnet pratade med familjerätten sa hon samma saker som mamman säger...Då måste mamman ha sagt till tösen vad hon ska säga...

Om man som mamma haft det yttersta ansvaret för barnet år efter år, då är det ju inte konstigt att man har åsikter och säger till om saker också?! Det liksom är en "biverkning" som kommer med det stora ansvaret man haft alla år.

Det är också en indikation på att du kan vara lugn med att hon sköter barnet som hon ska. Hur det än låter så är det så. Man har ingen oro för någon man inte bryr sig om, däremot kanske lite extra oro för den man verkligen bryr sig om.

Och när du skriver saker som " att du får väl uppfostra henne som du vill"? Det låter dåligt. Man behöver ha kontakt med den andra föräldern och ha samma linjer i uppfostran. Anors blir det dubbelt för barnet, och det skapar otrygghet. Så när du skriver att du inte behöver ha kontakt med mamman, det låter dåligt. Och det är inte barnet du ska tala med när det kommer till vissa saker,det är mamman. 

Om vi tar ett exempel..pappa frågar om barnet vill fira julen hos honom. Mamman frågar samma sak. Anser barnet själv kan avgöra det. Snällt? Knappast..sätter barnet i position att han/han även ska välja att göra en förälder besviken. Därför bestämmer man som föräldrar vissa saker tillsammans, så att barnet inte ska behöva ta det ansvaret.

Och om flickan säger att hon inte orkar resa till dig. Kan säkert vara så. Och det att hon mår bra hos dig? Kan lika bra vara att hon inte är trygg nog med dig att visa att hon mår dåligt? (man kan dölja sådant länge). Eller så mår hon bättre när hon kommer sig ut lite, vilket är till dig ibland. Oavsett så kan du ju kanske ringa din dotter själv när mamman säger hon mår så här. Övertala henne att komma. Påminna henne om att hon säkert mår bättre om hon kommer sig ut lite. Eller så åker du till henne och tar med henne på typ bio? Även du kan ju röra på dig för hennes skull om hon är för trött.

Jag hör inget i det du skriver som tyder på att barnet har en dålig mamma. Däremot så hör jag en bitter och hämndlysten pappa. Vill du vara nära din dotter så kan ju du flytta. För i dotterns intresse ligger knappast att tas ifrån mamma, vänner, skola mm. Och vill du hennes bästa..flytta själv, så finns du tillgänglig och kan träffa henne mer.

...OCH det man hör på dig är att du tar mammans parti bara för att hon är mamma, patetiskt! FL i ett nötskal!