Min syster hör aldrig av sig

Så där är både min mamma och min syster. Dom umgås dock med varandra men inte med mig. Min mamma har typ aldrig ringt mig och det kan gå månader utan att vi hörs. En stor sorg i mitt liv.

Pratar du väldigt mkt om dig själv under samtalen?

Tvärtom! Lyssnar....

Då är det kanske hon som är den självupptagne som inte har något behov av att tala med dig för att du inte gynnar henne på något vis. Jag hade tagit ett steg tillbaka

Strunta i henne! Sluta att höra av dig jämt, om hon saknar dig och vill ha kontakt så hör hon av sig. Annars, ok då vet du vad hon går för så varför krusa...?

Inga diagnoser så vitt jag vet... Vill gärna ha kontakten med henne också för barnens skull. De tycker om att vara med sina kusiner. Jag tänker att jag ska stå ut med att ringa, höra av mig och "krusa" för barnens skull... och inte bry mig. Men det fungerar inget vidare. "Törs" inte låtsas om att jag blir ledsen eller sur..pga risken att hon inte vill ses överhuvudtaget...

Skulle ställa henne mot väggen och fråga om det är något jag gjort. Fråga om det var något personligt. Och om du känner att du en dag får nog av att hon inte svarar och hör av sig skulle jag gå vidare utan henne. Ibland är inte blod tjockare än vatten. Jag känner igen mig i det du skriver och jag har mer eller mindre förstått att jag mår bättre av att inte ringa och sen bli ledsen av att min syster inte hör av sig.

Vare sig jag eller min man har någon vidare kontakt med våra syskon trots att vi alla har bra kontakt med våra föräldrar och inte är ovänner med syskonen. Vi är olika helt enkelt och jag känner inte till många nära syskonrelationer bland mina vänner heller. Det verkar väldigt vanligt i Sverige att man inte håller kontakten särskilt väl med syskon i vuxen ålder. Om det är viktigt för dig hade jag pratat med henne om det, annars hade jag accepterat läget och slutat försöka.

Jag har nästan ingen kontakt alls med mina syskon. Dom är typ som gamla vänner man har växt ifrån. Dom har liksom ingen självklar plats i mitt liv idag. Umgås mycket hellre med mina vänner.

Låt henne vara ifred en period .Ring inte/sms:a inte.Vänta tills hon här av sig.Ibland kan man må dåligt /ha problem och därför orkar man inte ha kontakt.

Så är det mellan mig och mitt syskon också, det är nästan jag som tar all kontakt, den lilla vi har, vi chattar bara med varandra nu för tiden då vi bor i olika länder.
Antar att mitt syskon helt enkelt har ett mycket mer hektiskt liv med aktiviteter varje helg. Jag har alltid varit den stillsamma typen och brorsan den som far runt, jag trivs bäst hemma.
Känner mig också låst när jag umgås med föräldrarna, det blir massa tider att passa och det är inget för mig som alltid levt ensam i vuxen ålder.
Dock pratar jag med föräldrarna ca 2 gånger i veckan, oftast i början och slutet av veckan, typ Måndag och Fredag.
Jag hade mycket bättre kontakt med mina farföräldrar än med mina föräldrar, mina föräldrar har alltid varit mer dömande och det tror jag är en anledning till att jag undviker kontakt med dom.

Jag är som din syster. Jag är och har varit dålig på att höra av mig till min lillasyster. Inte för att jag ogillar henne eller inte uppskattar henne. Men jag har under perioder mått dåligt psykiskt främst (PMDS). Jag har i dessa faser varit otroligt dålig på att hålla relationer i liv... Trots att jag tycker otroligt bra om mina vänner/ syskon.

Jag saknar henne. Vi ses kanske ett par gånger per år men när vi väl träffas är det som vi aldrig varit ifrån varandra.

Vad jag menar är, ta det inte personlig. Jag tror hon är uppriktig med att hon vill boka om eran träff och vill ses. Ifall hon har svårt att ta kontakt skicka något roligt o kravlöst ibland? Och vid tillfälle försök prata med henne, hon kanske går igenom något som hindrar henne att våga öppna sig för andra och isolerar sig.