Sambo med alkoholist, vad gör man?

Inget kommer fungera innan han själv inser eller anser att han har ett problem och VILL förändra det. Du kan släpa runt han på vilka möten du vill och han kommer halvhjärtat att lova att han ska sluta (menar det säkert där och då) men sedan kommer suget och inget står över det. Inte ens barn och partner i de lägena. Du får istället fokusera på när det är nog för dig och vad barnet ska behöva se och växa upp med. Så länge du ger nya chanser och curlar och ska försöka lösa åt honom blir du medberoende och ingen av er kommer framåt.

Hur mycket dricker han, hur ofta?

Visst är det så att han själv måste vilja! Och det är inte förrän nu han har gått med på att göra vad som helst. Men jag vet inte vart man börjar, vad som fungerar bra...
Hur fungerar AA-möten och vilket stöd får man egentligen?

Det är olika i perioder. Innan semestern drack han 5-6 öl nästan varje vardag. Men jag fick nog och klippte sönder hans bankkort så under sommaren har han inte kunnat handla.

Men så kom arbetsveckorna igen och han behövde verkligen ett nytt bankkort och då börja skiten igen...

Lämna honom tills han har löst sina alkoholproblem - du är redan nu medberoende och tar ansvar för hans problem. De medberoendeproblemen kommer att föras över på erat barn - det är ingen bra sak att ha med sig in i vuxenlivet.

Kommunen har kanske anhörigstöd, kolla det så att du får stöd i det du står i.

Jag har redan skickat ut honom och bett om att få vara i fred i någon/några veckor tills han tagit tag i sina problem.

Jag ska kolla upp med anhörigstöd, tack :)

Bra - låt inte hans alkoholism bli en familjesjukdom.  

Måste bara klargöra att alkoholism är en sjukdom som en anhörig inte bara kan diagnosticera någon med.
Man kan tycka att någon dricker för mycket men diagnoser är för läkare att ställa.

Nä, jag förstår allt det! Och han har inte fått det diagnostiserat av någon läkare heller. Jag kanske skulle skrivit att han bara har alkoholproblem... Men jag tror du förstod vad jag menade ändå :)

Jag gick in på AA's hemsida och blev så chockad över hur mycket av dessa punkterna som stämde in på han. Han har allt av detta!

Vi dricker för ofta, för mycket eller vid fel tillfälle och blir fulla fastän vi inte ville det. 
Vi börjar dricka i smyg och leva ett dubbelliv, vi snabbdricker och vårt drickande börjar bli ett känsligt samtalsämne, både för oss och andra. 
Vi jagar det där roliga drickandet från ungdomen som aldrig kommer tillbaka.
Vi tar en återställare dagen efter för att dämpa abstinensen. 
Vi får minnesluckor (blackouts) och vet inte vad vi gjorde kvällen innan och vi börjar känna en växande och tärande skuld och skam för vårt drickande. 
Vi får humörsvängningar och pendlar mellan ilska och självömkan. 
Vi tar oss i kragen ett tag, bara för att upptäcka att vi snart är tillbaka igen och förnekar i det längsta att det är alkoholen som är orsaken till våra konsekvenser. 
Vi känner utanförskap och känner oss osäkra i sociala sammanhang. Vi byter umgänge, söker oss till människor som dricker som vi.
Familjeproblemen och problemen på jobbet eller skolan växer.
Ekonomiska problem, sjukdom, kriminalitet, maktlöshet och hopplöshet... självmordstankar

Jag lever med en tillfrisknad alkoholist som varit nykter i snart 6 år. Min erfarenhet är detta: För att han ska kunna vara mottaglig för den hjälp han behöver så måste smärtan och konsekvenserna av alkoholmissbruket vara så stora att han blir villig till förändring på riktigt. Varje gång han lovat att sluta så menade han det, men klarade inte hålla sitt löfte. Konsekvenserna av att bryta löftet var inte tillräckligt stora för honom. Mitt tips till dig är att separera (permanent eller tillfälligt). Du har inget ansvar för honom eller kan få honom att sluta dricka. Alla människor är olika och en separation från dig och ert barn kanske räcker för honom för att bli öppen för förändring.

Jag råder dig även att ta kontakt med AA och fråga efter en AA-grupp i ert område som kallas "stora boken". Där kan du få hjälp att komma vidare både med stöd till dig och din man. Att gå på möten löser ingenting i sig utan han behöver göra 12-stegsprogrammet helt enkelt.

Vill du ha hjälp att hitta en AA grupp som jobbar efter Stora boken så skriv det här i tråden då skickar jag pm.

Finns det andra problem i bakgrunden som gör att han självmedicinerar?

Skicka gärna pm så ska jag ta kontakt :)

Obs! Han kan givetvis tillfriskna även utan separation. Tänkte mer på att ni har ett barn som behöver en stabil tillvaro.

Ja, det finns det! Och det har (vad jag har uppfattat det) med hans uppväxt att göra. Han gick hos psykolog ett antal gånger för det och fick sedan utskrivet ångestdämpande och insomningstabletter..
Innan han hade alkoholproblem hade han drogmissbruk, främst cannabis som han höll på med i ca 10 år.

Det jag blir så trött på är när han faktiskt sökt/söker hjälp att han får så dåligt stöd. Jag vet att det vara måste sjukt tungt att ens ta sig till någon för att erkänna att man har problem och då inte komma någon vart och få utskrivet lite ångestdämpande och tro att det kommer hjälpa.

Fast en terapeut eller psykolog är inte det man i första hand vänder sig till med missbruksproblematik och definitivt inte familjerådgivning. Man behöver ju missbruksbehandling. Det beror lite på var ni bor hur den ser ut. Om det är en storstad så brukar kommunen ha en egen öppenvård för sådant eller behandlingshem, antingen där man bor eller deltar i öppenvårdsbehandling. Sen går man kanske till AA som ett komplement och för stöd. 

Så var bor ni?

Då är han redan missbrukare även om han kanske inte missbrukade en tid. Problemen försvinner inte bara för att han är ren en period - som stora boken skriver här ovanför så är det nödvändigt att få hjälp, ångest och insomningsproblem kan också det var symptom på underliggande problem som behöver utredas.

Psykolog gick han till för att ta itu med det som han trodde var orsaken till att han missbrukade. Slutade bara med att psykologen grät och han själv tyckte det bara blev löjligt av det hela.
Att vi ska gå på familjerådgivning var hans mamma kom rekommendera. Antar att det är för hon tyckte vi skulle bli bättre på att kommunicera och att han ska få lite mer förståelse för att han måste dela ansvaret på barnet. Han låter nämligen mig få sköta allt, trots man ber om hjälp.

Jag tar bara emot alla tips jag kan, för jag vill att han ska bli bättre. Att vårt barn ska få en uppväxt med båda föräldrarna och med en pappa som klarar av att ta hand om sig själv.

Vi bor i trollhättan.

Jag skulle börja med att vända mig hit om jag var er www.trollhattan.se/startsida/omsorg-och-hjalp/missbruk/
Där kan ni båda få stöd, han med behandling och du för anhöriga. Vilken typ av behandling kommer de fram till efter samtal.

Ja, jag förstår varför han gick till psykolog men han behöver ta tag i sitt missbruk först. Samma sak med familjerådgivningen, den är meningslös så länge han har ett missbruk då det är det som styr hans tankar och agerande.