Tredje trimestern börjar nu!! Ska vi följas åt sista biten?

Jag är också nyfiken på hur det går! Själv är jag mest nervös nu, jag vill väldigt gärna vänta tills det planerade snittet på onsdag. natten till idag hade jag jobbiga förvärkar men dom har lyst med sin frånvaro hela dagen- skönt! Känner att sammandragningarna/förverkarna biter mer på kroppen och att ngt händer än "bara livmodern som tränar". Hade 1 cm kvar av tappen förra söndagen men fått för mig att slemproppen borde lossna när tappen är borta helt. Är nervös att det ska smälla till och gå fort när det väl blir på riktigt så mitt snitt blir stressat och jobbigt igen. :/

Min lille pojke kom ut 19/11 09.49. Katastrof förlossning. Men nu är han äntligen här och han mår bra. Jag har fått någon infektion som dom misstänker sitta i magen. Berättar om förlossningen när jag mår lite bättre.

Min lilla har bara gått upp 100g sen vi lämnade bb. Känns inte so Jag gör annat än att ammar hela tiden så lite knäckt att det inte gett bättre resultat..

Överlag rätt ne?e nu och mannen börjar jobba igen så orolig att det ska bli jobbigt att va ensam.

Som någon av er skrev över - längtar ut

Usch vad gnällig jag låter. Alltså är Så kär i mitt lilla underverk det är inte det men trötthet och för mycket tankar för lite. Skyller väl på hormoner som vanligt

Kämpigt med att amma konstant och det ändå känns som att det inte ger så mkt i viktökning. Alla bebisar går väl ner ngr hekto första tiden? Lyssna mkt till er själva, känns ersättning rätt så kör på det! Finns ju värsta moraltanterna i yrkeskåren som kan få den mest tappre att inte våga sig på att byta amning mot ersättning...

Björckan- ha ingen stress över snittet, mitt snitt syns inte idag (förvisso 9 år gammalt). Men minns att det tog nästan ett år att blekna och huden runt omkring att strama upp sig.

Imorn åker jag in på mitt planerade snitt, känns galet overkligt,

Stort grattis till er som fått <3

Här har vi bf idag men ingen bebis i sikte. Fått tre hinnsvepningar senaste vecka utan direkta resultat. Var på bedömningssamtal i torsdags om igångsättning men var för omogen så ska tillbaka på måndag. Har en del svaga oregelbundna värkar både natt och dag men tror det är pinvärkar. Känns så segt nu!!

Ring förlossningen om såret, där finns ju alltid tillgänglig personal! Jag vågar inte titta på mitt sår än.. sitter plast över fortfarande förvisso. Tycker tom det är jobbigt när mannen min ger mig sprutorna i låret.. : )

Nope, jag snittades med förra och fick inte ta en enda spruta. Därför jag blev nyfiken!

Hade gärna oxå sluppit sprutan, tycker den svider väldigt mkt..

En annan grej ni som sliter med amning.. min skrutta föddes med en sylvass liten bissing i underkäken. Tydligen rätt ovanligt. Så det gör ont att amma på många sätt här med ; )

I natt upptäckte jag att mitt yttepyttiga sprutsticksår i låret blödde och blödde, halva påslakanet rött och jag har typ 20h senare fortfarande inte helt stopp på det. Så jag tar det som att mitt blod är jättetunt nu och struntar i mina två sista sprutor.

När tog du bort skyddsplasten på snittsåret? Mitt sitter som berget och tänker väl börja pilla på det på onsdag när det gått en vecka.. skulle kännas fräscht att byta bandage eller sätta kirurgtejp på.

Hur går det med amningen för er? Nu är min skrutta 1v och det skär som knivar i vårtan första sugtagen. Har några blåsor, tror dom är på väg bort nu. Men det blir så lite vila för brösten, hon vill ju suga jämt och läääänge. Hon somnar vid bröstet och suger i tre-fyra snutt sen vilar i 15 sekunder sen snuttar lite till och så håller det på i evigheter. Så snart jag vill lirka bort bröstet så hugger hon tag och blir arg och vill fortsätta. Önskar hon ville suga effektivt och snabbt.. tur att hon är söt så man står ut. ;)

Känner igen det för...Så fort jag tror och tycker vi är färdiga och lyckas lägga på ammnings kupan så gnyr alternativt gallskriker hon. Hon blir liksom aldrig färdig. Jag upplever det som jag har väldigt mycket mindre mjölk än vad jag haft med de andra. Me n vet inte om det beror på att hon äter OFTA och att det inte hinner kännas lika mycket som att det rinner till. Så svårt att fatta hur mycket det är som kommer ut man har ju inget mått att gå på. Vi har fått ge ersättning 2x 60 dag i knappt en vecka nu för att vikten inte tog sig. Nu har hon fått upp bra och jag känner mig så kluven hur vi ska fortsätta. Det är en helt annan bebis efter hon fått ersättning- lugn och glad. Vill ju amma och hade tänkt göra det hyfsat länge men samtidigt känns det mest som en kamp för ingen av oss blir riktigt nöjda..

Ligger inne för misstänkt havandeskapsförgiftning, v. 38+0. Tal om att sätta igång mig inom en ganska snar framtid. Väldigt nervös och stressad då jag är förstföferska och har fattat att om man sätter igång processen för tidigt kan det dra ut på tiden, bli väldigt jobbigt och kanske sluta i ks. Någon som har erfarenhet i att bli igångsatt med första barnet får väldigt väldigt gärna dela med sig av sin berättelse.

Tack så mycket för din omtanke! Jag låg inne för observation i ett dygn och blev utskriven i fredags med konstaterad havandeskapsförgiftning, men läkarna tyckte att det var en mild form samt att min tapp inte var redo. De sa även att de med preeklampsi oftast brukar föda tidigare, så jag sitter här hemma och hoppas att det sätter igång snart av sig själv. Är riktigt tung, trött och metalt utmattad nu.

Hur går det med din amning?

Trodde jag ja, men blev hemskickad igen. Trots löfte att bli igångsatt idag och plan om att ej behöva gå över BF, blev jag hemskickad igen, BF+4. Plötsligt hade de inte plats till mig längre, efter att jag varit där i fyra timmar. Så trött på att det är olika besked hela tiden. Lönt med förlossningsplan från spec-mvc. Känner mig så lurad. Ger snart upp!

Kom in igen på torsdagen kl 9 och blev igångsatt, med vetskapen att det skulle komma att ta tid då jag i princip hade helt omogen tapp. Startades med ballong och fick väl ett hyfsat förlopp, ett tag trodde de att det skulle vara klart strax efter midnatt redan. Mådde dock fruktansvärt illa av värkarna och kräktes massor, vilket gjorde mig rätt omtöcknad. Illamåendet var värre än smärtan och gjorde det svårt att vara så aktiv i förlossningen som jag tänkt mig. Någon gång efter midnatt började det gå trögt, det gick inte framåt, och bebisen började må dåligt av värkarna. Värkstimulerande droppet stängdes, men han mådde inte bättre och nu gick det ännu långsammare, då värkarna iofs fortfarande var rejält elaka, men utan effekt. Tillslut bestämdes att vi skulle avsluta med kejsarsnitt och kl 8:37 på fredagen föddes vår son, 54 cm och 3965 g. Vi mår bra efter omständigheterna och vilar nu upp oss på BB ett par dagar.

Ja, det är märkligt vad snabbt man glömmer det jobbiga. Även om snittet gör rejält ont och jag är lite omtöcknad av sömnbrist så är det underbart att bebisen äntligen är här. Perfekt att det snart är jul också, med all familjetid som det innebär. Hoppas alla som fortfarande väntar också får träffa sina underverk snart!

Jag har ganska ont, men inte värre än att jag fungerar hyfsat med värktabletter. Svårt komma i och ur sängen, dock. Men det blir bättre för varje dag! Hade betydligt ondare efter förra snittet. Blir lättare att hantera när man mår bra i övrigt, vilket jag inte gjorde då. Måste ta sprutor i en vecka mot proppar, vilket jag inte heller behövde sist. Så läskigt att göra det på sig själv!