Inlägg från: Björckan |Visa alla inlägg
  • Björckan

    Tredje trimestern börjar nu!! Ska vi följas åt sista biten?

    Elisa77 skrev 2016-11-19 23:26:02 följande:

    Jag är också nyfiken på hur det går! Själv är jag mest nervös nu, jag vill väldigt gärna vänta tills det planerade snittet på onsdag. natten till idag hade jag jobbiga förvärkar men dom har lyst med sin frånvaro hela dagen- skönt! Känner att sammandragningarna/förverkarna biter mer på kroppen och att ngt händer än "bara livmodern som tränar". Hade 1 cm kvar av tappen förra söndagen men fått för mig att slemproppen borde lossna när tappen är borta helt. Är nervös att det ska smälla till och gå fort när det väl blir på riktigt så mitt snitt blir stressat och jobbigt igen. :/


    Håller tummarna för att din kropp kan hålla ut de sista dagarna nu också...
  • Björckan
    Rosen1990 skrev 2016-11-20 22:14:20 följande:

    Min lille pojke kom ut 19/11 09.49. Katastrof förlossning. Men nu är han äntligen här och han mår bra. Jag har fått någon infektion som dom misstänker sitta i magen. Berättar om förlossningen när jag mår lite bättre.


    Grattis!! Jag vet hur det är att ha en traumatisk förlossning (min första). Skriv gärna av dig när du orkar.
    frkvilljunu skrev 2016-11-21 20:41:59 följande:

    Min lilla har bara gått upp 100g sen vi lämnade bb. Känns inte so Jag gör annat än att ammar hela tiden så lite knäckt att det inte gett bättre resultat..

    Överlag rätt ne?e nu och mannen börjar jobba igen så orolig att det ska bli jobbigt att va ensam.

    Som någon av er skrev över - längtar ut

    Usch vad gnällig jag låter. Alltså är Så kär i mitt lilla underverk det är inte det men trötthet och för mycket tankar för lite. Skyller väl på hormoner som vanligt


    Jag förstår precis. Efter en vecka av maratonamning natt och dag(!!!) har dottern gått ner 30g. Amningsmottagningen ger råd. Bvc säger tvärtemot. Jag vet inte vad jag ska göra. Jo det vet jag. Jag ska tydligen börja med medicin för att öka mjölkproduktionen och jag tänker ge det ett par veckor, men om det inte blir bättre och jag fortsätter få råd som bara säger emot varandra då ger jag upp och börjar med ersättning!

    Börjar också stressa övrr hur nästa vecka ska gå när jag är ensam med två barn och har dessutom plockat bort mina strips från snittet och är lite chockad över hur snett och fult det är...

    Ni som snittats innan, hur lång tid tar det ungefär innan svullnaden över ärret lägger sig?
  • Björckan
    Elisa77 skrev 2016-11-22 21:20:58 följande:

    Kämpigt med att amma konstant och det ändå känns som att det inte ger så mkt i viktökning. Alla bebisar går väl ner ngr hekto första tiden? Lyssna mkt till er själva, känns ersättning rätt så kör på det! Finns ju värsta moraltanterna i yrkeskåren som kan få den mest tappre att inte våga sig på att byta amning mot ersättning...

    Björckan- ha ingen stress över snittet, mitt snitt syns inte idag (förvisso 9 år gammalt). Men minns att det tog nästan ett år att blekna och huden runt omkring att strama upp sig.

    Imorn åker jag in på mitt planerade snitt, känns galet overkligt,


    Tack för pepp :)

    Min skrutta har gått från 3780 ner till 3405... upp till 3510 och sedan ner igen till 3480 :( Nu måste hon vända uppåt på riktigt...

    Jag är ju medveten om att det bara gått två veckor sedan snittet men man blir ju lätt nojig när man ser hur skevt det är (p.g.a svullnaden bl.a)...

    Massa lycka till imorgon! Det kommer säkert gå toppen :)
  • Björckan

    Grattis Elisa77 !!! :) :) vad härligt att det blev en positiv upplevelse för dig.

    Jag upptäckte nyss att mitt sår har några små glipor och att jag kunde trycka ut lite var från en av dem... :( Vart tusan vänder man sig med detta? Och på en helg dessutom? (Såklart, man blir ju aldrig sjuk när vårdcentralen har öppet...) Förbaskade kropp...

  • Björckan
    Helen3 skrev 2016-11-26 08:59:50 följande:

    Stort grattis till er som fått <3

    Här har vi bf idag men ingen bebis i sikte. Fått tre hinnsvepningar senaste vecka utan direkta resultat. Var på bedömningssamtal i torsdags om igångsättning men var för omogen så ska tillbaka på måndag. Har en del svaga oregelbundna värkar både natt och dag men tror det är pinvärkar. Känns så segt nu!!


    Åh då håller vi tummarna att det blir snart! Du får väl köra en storstädning och avsluta det med ett halvt glas skumpa, lite ananas och så färdknäppen ;) om det inte funkar har du i alla fall fått det städat och haft en trevlig stund...
  • Björckan
    Elisa77 skrev 2016-11-26 12:49:50 följande:

    Ring förlossningen om såret, där finns ju alltid tillgänglig personal! Jag vågar inte titta på mitt sår än.. sitter plast över fortfarande förvisso. Tycker tom det är jobbigt när mannen min ger mig sprutorna i låret.. : )


    Jag ska ringa bb-mottagningen/amningsmottagningen på måndag ändå så jag avvaktar tills dess. Såret gör inte ont (mer än att det stramar lite) så jag kör sårtvätt under helgen och avvaktar...

    Ja de där förbannade sprutorna!! Klarar inte du heller att sticka dig själv? Jag gömde mig under en kudde och hyperventilerade när min man stack mig (efter att jag hade emlat). Jag är såå stickrädd... men är ändå rätt stolt över mig själv att jag klarade det utan att helt flippa ur. Jag börjar förlika mig med utseendet på mitt ärr. Det är krokigt och snett som tusan. Alla bilder jag sett på ks-ärr så har de varit raka men mitt ser mer ut som en skogsstig (inkl. Stenar och rötter) nåja..dottern är värt det, men det får ju gärna sluta glipa och kladda sig..
  • Björckan
    Miaairam skrev 2016-11-27 08:06:41 följande:

    Nope, jag snittades med förra och fick inte ta en enda spruta. Därför jag blev nyfiken!


    Vad fuskigt!! Jag försökte göra deals med läkaren om att gå en halvmil om dagen, ta andra läkemedel (typ waran) och andra spännande lösningar för att jag var så rädd för sprutorna... men nix. Sprutor var enda alternativet. Eller att inte ta dem, men blodpropp i lungan kändes ju inte som något jag var villig att riskera :(
  • Björckan
    Elisa77 skrev 2016-11-27 13:54:55 följande:

    Hade gärna oxå sluppit sprutan, tycker den svider väldigt mkt..

    En annan grej ni som sliter med amning.. min skrutta föddes med en sylvass liten bissing i underkäken. Tydligen rätt ovanligt. Så det gör ont att amma på många sätt här med ; )


    Jag tyckte att sprutorna kändes bättre när jag tog emlakräm på. Då gör det bara ont mot slutet...

    Men aj... tand!?! Jag avundas dig inte... :/
  • Björckan
    Elisa77 skrev 2016-11-28 19:25:03 följande:

    I natt upptäckte jag att mitt yttepyttiga sprutsticksår i låret blödde och blödde, halva påslakanet rött och jag har typ 20h senare fortfarande inte helt stopp på det. Så jag tar det som att mitt blod är jättetunt nu och struntar i mina två sista sprutor.

    När tog du bort skyddsplasten på snittsåret? Mitt sitter som berget och tänker väl börja pilla på det på onsdag när det gått en vecka.. skulle kännas fräscht att byta bandage eller sätta kirurgtejp på.


    Åh hjälp!? Jag hade nog ringt 1177 med det där... men det låter ju som att ditt blod är tunt nog...

    Jag tog bort skyddsplasten när det gått en vecka. Den satt ju inte sååå hårt när man väl börjat pilla loss den. Sedan visste jag inte vad jag skulle göra med stripsen riktigt så de fick sitta typ en vecka till. Haha. Men jag tyckte att de var värre att pilla bort. Min hud var aningen irriterad efter dem... men nu börjar det lugna sig.

    Har fått snittet kikat på idag också. Mina små glipor var ingen fara. Tydligen kan det bli lite irriterat av stygnen vilket kan leda till att det kladdar sig lite... skönt att höra :)
  • Björckan
    Elisa77 skrev 2016-11-30 13:24:22 följande:

    Hur går det med amningen för er? Nu är min skrutta 1v och det skär som knivar i vårtan första sugtagen. Har några blåsor, tror dom är på väg bort nu. Men det blir så lite vila för brösten, hon vill ju suga jämt och läääänge. Hon somnar vid bröstet och suger i tre-fyra snutt sen vilar i 15 sekunder sen snuttar lite till och så håller det på i evigheter. Så snart jag vill lirka bort bröstet så hugger hon tag och blir arg och vill fortsätta. Önskar hon ville suga effektivt och snabbt.. tur att hon är söt så man står ut. ;)


    frkvilljunu skrev 2016-11-30 14:23:34 följande:

    Känner igen det för...Så fort jag tror och tycker vi är färdiga och lyckas lägga på ammnings kupan så gnyr alternativt gallskriker hon. Hon blir liksom aldrig färdig. Jag upplever det som jag har väldigt mycket mindre mjölk än vad jag haft med de andra. Me n vet inte om det beror på att hon äter OFTA och att det inte hinner kännas lika mycket som att det rinner till. Så svårt att fatta hur mycket det är som kommer ut man har ju inget mått att gå på. Vi har fått ge ersättning 2x 60 dag i knappt en vecka nu för att vikten inte tog sig. Nu har hon fått upp bra och jag känner mig så kluven hur vi ska fortsätta. Det är en helt annan bebis efter hon fått ersättning- lugn och glad. Vill ju amma och hade tänkt göra det hyfsat länge men samtidigt känns det mest som en kamp för ingen av oss blir riktigt nöjda..


    Samma här... de första sugtagen är riktigt hemska på höger bröst men inte på vänster konstigt nog. Över lag gör högra sidan lite ont faktiskt. Det är som att hon inte riktigt gapar så stort som hon borde på den sidan utan mer hugger tag i vårtan. Hon är också dålig på att äta effektivt så vi ger ersättning några gånger om dagen. Jag har också fått medicin för att öka mjölkproduktionen för amningsmottagningen tror att jag liksom ligger efter i produktionen. Jag känner mig dock helt ok med att delamma. Jag tänker att hon får i sig lite nyttigheter via bröstet när hon ammar även om hon mest snuttar (7-8 effektiva tag, sedan snuttar-sover-snuttar-sover och så kanske 3-4 effektiva tag igen) men att hon framförallt får trygghet och närhet och så får hon näring/gödning av ersättningen. På nätterna önskar jag dock att hon kunde ta napp istället för att jag ska vara nappen. Med sonen kämpade vi så mycket med amningen och jag ville verkligen inte ge ersättning. När jag tillslut gav upp och slutade amma var det som en lättnad för hela familjen. Nu känner jag inte samma krav på mig att jag måste amma till vilket pris som helst. Om bebisen är nöjd efter ersättnigen så tycker jag ni ska fortsätta... Delamning är ju också amning :)
  • Björckan
    Mariro skrev 2016-12-01 12:23:41 följande:

    Ligger inne för misstänkt havandeskapsförgiftning, v. 38+0. Tal om att sätta igång mig inom en ganska snar framtid. Väldigt nervös och stressad då jag är förstföferska och har fattat att om man sätter igång processen för tidigt kan det dra ut på tiden, bli väldigt jobbigt och kanske sluta i ks. Någon som har erfarenhet i att bli igångsatt med första barnet får väldigt väldigt gärna dela med sig av sin berättelse.


    Hur går det för dig? Jag har tyvärr inga tips eller råd men tänker på dig och håller tummarna för att allt går eller har gått bra!
  • Björckan
    Mariro skrev 2016-12-04 16:20:24 följande:

    Tack så mycket för din omtanke! Jag låg inne för observation i ett dygn och blev utskriven i fredags med konstaterad havandeskapsförgiftning, men läkarna tyckte att det var en mild form samt att min tapp inte var redo. De sa även att de med preeklampsi oftast brukar föda tidigare, så jag sitter här hemma och hoppas att det sätter igång snart av sig själv. Är riktigt tung, trött och metalt utmattad nu.

    Hur går det med din amning?


    Åh, det låter ju inte jätteroligt precis. Förstår att du är utmattad. Jag håller tummarna för att det startar snart!! Min lilla tjej gick upp från 3380 till 4040 på en vecka, så vi har dragit ner lite på ersättningen nu och hoppas på att viktuppgången fortsätter så att vi kan fasa ut ersättning på daglig basis. Det hade varit toppen om jag kunde helamma och få det att funka.
  • Björckan

    Vill bjuda lite på dagens äventyr...Amma i bärsjal. Expectation vs. Reality....

    Expectation: Verkar ju så himla smidigt. Bara knyta fast barnet och så ligger det där och myser och äter medan man har händerna fria till annat.

    Reality (med ringsjal): Krångla, knöla, trassla, spänna åt, släppa upp, spänna åt. Inse att barnet kvävs mot bröstet. Släppa upp. Hitta bra läge för barnet. Upptäcka att det kräver att jag står som quasimodo. Om jag sträcker på mig fallerar allt. Släppa upp, justera om, spänna åt. Testa att stå vanligt. Aaaaaaaj... bebis gled och tog med sig bröstvårtan två dm nedåt. Spänna åt, spänna åt. Bebis sätter i halsen. Släppa upp fort som fan, upp med bebis. Host host. Börja om från steg ett. Vi nöjer oss med att jag i alla fall har en arm fri...



    Jag är nu inne på försök nummer tre. Har bytt från ringsjalen till trikåsjalen. Kan vara något på spåret här. Behöver få till en tightare knytning. Alla instruktionsvideos jag hittar har _väldigt_ lugna barn. Mitt barn är inte riktigt i samma läge. Hon är mer: ok, du har två sekunder på dig innan jag blir en väderkvarn med siren!

    Jag kämpar vidare... ;)

  • Björckan
    Miaairam skrev 2016-12-07 14:07:16 följande:

    Trodde jag ja, men blev hemskickad igen. Trots löfte att bli igångsatt idag och plan om att ej behöva gå över BF, blev jag hemskickad igen, BF+4. Plötsligt hade de inte plats till mig längre, efter att jag varit där i fyra timmar. Så trött på att det är olika besked hela tiden. Lönt med förlossningsplan från spec-mvc. Känner mig så lurad. Ger snart upp!


    Nä-ä vad trist!! När ska du tillbaka igen då? Kom igen nu bebisen, ut med dig!!
  • Björckan
    Miaairam skrev 2016-12-11 03:42:39 följande:

    Kom in igen på torsdagen kl 9 och blev igångsatt, med vetskapen att det skulle komma att ta tid då jag i princip hade helt omogen tapp. Startades med ballong och fick väl ett hyfsat förlopp, ett tag trodde de att det skulle vara klart strax efter midnatt redan. Mådde dock fruktansvärt illa av värkarna och kräktes massor, vilket gjorde mig rätt omtöcknad. Illamåendet var värre än smärtan och gjorde det svårt att vara så aktiv i förlossningen som jag tänkt mig. Någon gång efter midnatt började det gå trögt, det gick inte framåt, och bebisen började må dåligt av värkarna. Värkstimulerande droppet stängdes, men han mådde inte bättre och nu gick det ännu långsammare, då värkarna iofs fortfarande var rejält elaka, men utan effekt. Tillslut bestämdes att vi skulle avsluta med kejsarsnitt och kl 8:37 på fredagen föddes vår son, 54 cm och 3965 g. Vi mår bra efter omständigheterna och vilar nu upp oss på BB ett par dagar.


    Åh grattis!! En sån lång kille ni fick :)
  • Björckan
    Miaairam skrev 2016-12-11 22:10:59 följande:

    Ja, det är märkligt vad snabbt man glömmer det jobbiga. Även om snittet gör rejält ont och jag är lite omtöcknad av sömnbrist så är det underbart att bebisen äntligen är här. Perfekt att det snart är jul också, med all familjetid som det innebär. Hoppas alla som fortfarande väntar också får träffa sina underverk snart!


    Åh har du mycket ont? :/ Jag tyckte inte alls att det var så farligt med snittet. Stör mig mest på det estetiska och att det inte vill läka helt utan har små hål som kladdar sig...

    Skönt att du känner att du kan glömma det jobbiga! Det kunde aldrig jag med sonens förlossning... Därför kändes verkligen mitt snitt nu som en revanch!! :)
  • Björckan
    Miaairam skrev 2016-12-12 17:28:38 följande:

    Jag har ganska ont, men inte värre än att jag fungerar hyfsat med värktabletter. Svårt komma i och ur sängen, dock. Men det blir bättre för varje dag! Hade betydligt ondare efter förra snittet. Blir lättare att hantera när man mår bra i övrigt, vilket jag inte gjorde då. Måste ta sprutor i en vecka mot proppar, vilket jag inte heller behövde sist. Så läskigt att göra det på sig själv!


    Jaa, jag fick ju också de där förbaskade fragminsprutorna. Min man fick dock ta dem på mig. Är för nålrädd för att kunna överväga att sticka mig själv! Skönt att du ändå mår ok med värktabletter. Det är nog som du säger att hur man mår i övrigt påverkar mycket hur man kan hantera smärta :)
  • Björckan

    Nu har det varit tyst här ett tag. Har alla fått sina små nu? Hur går det för alla? :)

Svar på tråden Tredje trimestern börjar nu!! Ska vi följas åt sista biten?