Tredje trimestern börjar nu!! Ska vi följas åt sista biten?

Vecka 29 här, BF 17/11 :) blir mitt andra barn, har en tös sedan innan och väntar nu en lillebror! :D

Jag är sjukskriven på heltid och har varit det i evigheter (känns det som.. älskar mitt jobb så att gå hemma hela dagarna får mig att klättra på väggarna!)
Till en början var jag sjukskriven för huvudvärk, den var hemsk! Varje vecka fick jag migränanfall som gjorde att jag var sängliggande i minst tre dagar, men som tur var blev det bättre efter sisådär 8 veckor.. haha, dock hade foglossningen kommit under tiden så jag blev sjukskriven för det istället. (de ska ju inte va gött att va gravid liksom)
Bråk med försäkringskassan fick jag kriga med igenom ändå, tog 12 veckor innan de godkände min sjukskrivning pga att jag fick en värdelös läkare.
Jag är antagligen sjukskriven resten av grav också så slipper väl åtminstone bråka mig till havandeskapspenning!

Det där med sömnen känner jag igen, har jättesvårt att sova! På nätterna är jag trött i kroppen, men inte ögonen. Vrider mig lite för att hitta en bekväm ställning, och vid den tidpunkten som jag hittat något som känns någorlunda bekväm har det tagit så lång tid att jag måste upp och kissa - så bara att hoppa upp, och sen börja om igen. Sen vaknar jag på natten och morgonen, måste kissa igen och så börjar det om igen - haha. Varför skulle man få sova liksom - de vore ju för bra!
Varannan vecka har vi två småbarn här hemma också som vaknar mellan 5-6 på morgonen - ibland blir jag lite smått galen kan jag säga, haha!

Meeeen imorgon går jag in i vecka 30, skön känsla ändå att man faktiskt börjar närma sig sitt mål!! galet vad jag längtar!

Nästan likadant iallafall, minus huvudvärken dock! Kunde ju vart värre, jag har ju åtminstone sluppit illamående och kräkningar (för de mesta iallafall!) Förra grav mådde jag bra fram till v. 20, fick då foglossning och blev sjukskriven från v. 24 till förlossningen. Denna gången är samma sak, faast jag fick huvudvärken också som gjorde att jag blev sjukskriven tidigare.

Precis, känns som om tiden går fruktansvärt långsamt men när man tänker tillbaka på hur fort de här 30 veckorna gått och att det faktiskt bara är 10 kvar får men en gnutta hopp tillbaka!
Han är med "tillräckligt" om man kan säga så, hah. Han är med på alla möten och stöttar mig massor. En vecka tog han ut tre extra semester-dagar bara för att hjälpa mig ta hand om dottern när jag mådde dåligt, och när jag har ont tar han hand om mig - fixar mat om jag behöver, handlar & städar om jag ber honom osv. Däremot tycker jag inte om att köra med honom så mycket så oftast brukar jag bara be honom tömma kattlådan typ eller massera mig ibland om jag har väldigt ont, men vet ju att han ställer upp om jag vill ändå :)

När det gäller handla saker osv så är han däremot inte lika engagerad, men jag tror det har att göra med att han inte riktigt fattat att han ska få ett till barn än. Han vill nog gärna vänta lite tills det är lite närmare. Han har pratat om att det ska bli så kul att få en son (två töser sedan innan) så att han kan köpa kläder osv, men det blir nog mer av närmare förlossningen sen.

Däremot har inte jag heller köpt eller planerat så mycket än, våra barn är 3 år så vi har ju redan det mesta hemma. Vi har 3 st barnvagnar (två vanliga och en tvilling), en vagga och skötbord har vi fått från syrran, kläder har jag kvar sedan innan så klarar oss på den fronten med (även om man självklart kommer köpa nytt sen ändå!), köpte ett babyskydd igår så det är fixat. Filtar, amningskudde, sängkläder osv har vi också. Så egentligen behöver vi bara köpa lite småfix, typ blöjor och sånt.  Och sen måååååste jag ju iofs köpa en ny babysitter, den var GULD när jag fått första barnet!

Jag har också lite ångest över vikten, än så länge gått upp 9 kilo så det är inte sååå farligt än iaf. jag har sedan jag fick första barnet kämpat och slitit bort 30 kg, jag gick från överviktig till stark och fit. Tror det är därför det tar emot så att gå upp igen, för att jag slitit med vikten i två år för att stanna kvar, men samtidigt vet jag ju att det beror på att jag är gravid samt att jag faktiskt inte kan träna längre. Inte ens promenader finns på världskartan just nu, och med tanke på att min största craving just nu är glass med fruktcocktail så får jag ju skylla mig själv för att jag går upp igen.

Försöker tänka framåt. Efter graviditeten så jäklar, då tar vi tag i det igen - tills dess får jag försöka njuta av graviditeten istället!

Idag har jag vart hos bm, allt såg bra ut. Dock följer mitt SF-mått den översta kurvan stadigt, idag låg den tillochmed lite över kurvan. Får hoppas det är mycket vatten och inte bara en megastor bebis, haha!

Åh jag är så himla tröööött.. Haft problem med sömnen i flera veckor, och de senaste har jag knappt kunnat sova om inte sambon hållt om mig eller kliat mig på ryggen, typ som om jag behöver den där lilla extra tryggheten. Och nu jobbar sambon kvällsskift så igår var han inte hemma förrän efter 12 på natten och jag somnade väl inte förrän 1-2 ändå, och sen vaknar dottern vid 5.30. 
Idag åkte tösen till sin mormor och jag somnade som en stock direkt, sov i tre timmar. Smart drag av mig som redan har sömnproblem att sova tills klockan var 18, men det var nog välbehövligt! Brukar sällan kunna sova på dagen övh, men idag sa det bara "poff" så sov jag som en gris. 

Idag har det börjat trycka något fruktansvärt neråt också. Sticker och ilar i livmodertappen känns det som, bränner i ländryggen och det känns ungefär som om han ska trilla ur mig ibland, hah. Jag har för mig att det kändes något likadant när tösen började fixera sig i magen förra gången, så kanske det är de som sker! 

Hur mår ni andra? :) 

Som "tur" är så är jag sjukskriven så kan vila när jag har tid, dock har jag ju barn sedan tidigare som är inne i en riktig mamma-period och hänger som en igel på mig jämt, men ibland sover ju hon som tur är haha!

Sjukskriven för foglossning och huvudvärk främst, även haft problem med jobbiga sammandragningar ibland men har inte behövt sjukskriva mig för det även om jag har order från gyn att vila!

Jag går fortfarande hos gyn vid problem även fast jag egentligen borde prata med förlossningen pga att de hittade cellförändringar när jag gjorde cellprov i v 14. De var då lätta, men har ökat till svåra nu. De har haft koll på mig där så jag har vart där för sd också, de trodde att jag fått en infektion av vävnadsprovet jag gjorde i v28, men det var ingen fara :)

Halsbränna hade jag problem med tills jag köpte gaviscon (tror jag det heter), och det funkar utmärkt för mig! Tar bort halsbrännan direkt och håller upp i flera timmar!

Måste vara jobbigt med låga värden! Håller tummarna för att det blir bättre!

Mina värden ser bra ut, men jag provade dock ta järntabletter ändå i förhoppning att bli piggare, men min mage klarar inte heller av det så förstår vad du pratar om! Fruktansvärt irriterande!

Förstår att du är trött mentalt, känner igen mig i det med. Vardagen är jobbig, man känner sig lite borta. Och alla grav problem gör att man bara vill att det ska vara över nu..

Men vi får hålla ut, snaaaaart där även om det känns som en evighet!!

Jag går in i v.31 på fredag, 72 dagar kvar för mig nu. Kämpa kämpa kämpa!

Åh jag är helt sluuuuut!!

Två nätter har jag sovit 4-5 h/natt nu, och har i säkert två veckor redan sovit jättedåligt!

och när jag väl sover så sover jag jättedåligt och vaknar en gång i timmen, och sen har jag jättesvårt att somna om så jag ligger och vrider mig upp till två timmar..

I lördagsnatt somnade jag första gången vid 20.30 och trots att jag låg i sängen hela natten utan att titta på mobilen/tv eller vad som och trots att sambon tog barnen på morgonen tills jag gav upp vid 9.30 så lyckades jag ändå bara få ca 4-5 timmars sömn.

Jag har så ont i nacken, huvudvärk som spränger och hur jag än ligger så är det obekvämt. Illamåendet har tittat fram ordentligt så de senaste dagarna har jag knappt fått behålla någon mat alls. Så fort jag äter vrider sig magen och spy-känslan kommer. Och att bebisen trycker något fruktansvärt nedåt hjälper inte mot kissandet åå natten heller.

Jag är så tröööött och nu är jag ensam hemma med lilltösen som klockan 6 imorses sa "mamma, solen går upp nu!" *gäääääsp*

Åh ja det är det verkligen! Hon är 3,5 år så som tur är kan hon underhålla sig själv en hel del! Just nu har jag lyckats locka med henne på lite film-mys i sängen så jag får en lugn stund utan att behöva känna mig som en helt värdelös mamma ;p

Sambon är hemma från jobbet om 4 timmar så jag ska nog lyckas härda ut ändå!

Ja usch, det är så jobbigt! Hoppas du får en sjukskrivning så du orkar med resten av graviditeten! Men om du fått bricanyl osv mot dina sd så borde du ju få igenom en sjukskrivning iallafall. När jag var inne för mina sd så sa de åt mig att vila mycket osv och då hade de inte ens börjat påverka tappen; så borde inte vara några problem! Vet inte själv vad jag gjort om jag inte fått vara sjukskriven.. Känna oftast som en pina att klara av vardagen bara!

Jo jösses, barnen tar ju en del energi! Hur gamla är de? Vi har ett barn varannan vecka och ett barn varje helg, så jag har faktiskt oftast 4 dagar varannan vecka som jag kan få försöka vila ut lite på!

Jag har 66 dagar kvar nu så vi ligger ju ganska lika när det gäller dröm-datumet! Tur som sjutton att allt är värt det i efterhand, men skönt att få gnälla av sig!

Jag tror det är mer obekvämt för mamman är för bebisen ;) jag har två töser som är 3 och 4 år som gärna klänger, hänger och allt där till. Flickorna är ju dock lite äldre så de förstår ju att det är en bebis i magen och kan ibland vilja klappa och prata, men oftast så tänker de ju inte på att magen är där och att de ska vara försiktiga.

så länge de inte blir några ordentligt smällar som du känner av efteråt borde du behöva oroa dig :)