Saker jag "visste" efter mitt första barn (flerbarnsföräldrar)

Något jag och mina vänner pinsamt nog tog på blodigt allvar: Då - stå i ett spritat och inplastat kök för att en gång i veckan göra egen barnmat i iskubslådor. (för vi trodde benhårt på att bvc:s ord om att de inte fick äta vanlig mat pga allt salt och därmed kunde bli kontaminerad av vuxenmat, samt köpt mat var för dåliga föräldrar) Ni vet gamla sortens barska bvc-sköterskor...

Några barn och år senare: Köper plattor med Semper barnmatsburkar och Risifruttis och delar gladeligen med oss av 4-små-rätter på Thairesturangen.

Förstagångsföräldrar är så sjukt överdrivna och nojiga, på allt. Det bara är så. Jag brukar tänka att det är synd om alla att de måste vara förstagångsföräldrar för det är så ansträngande mentalt.

Innan barn överhuvudtaget tyckte jag att barn med vredesutbrott på stan var ouppfostrade, nu ler jag mest o tänker skönt att det inte var min unge. känner igen det noga packandes av Skötväskan innan man skulle ut med ettan, nu rafsar man ihop blöja o våtservetter lite snabbt. Min filosofi med ettan som var tjej var att jag ska inte påverka vilka leksaker hon leker med och köpte bilar och diverse "killiga" leksaker, märkte att det var "tjejsakerna" som segrade ändå.. Så blir att köpa på sig bilar nu till nya lillen. :)

Förstagångsföräldern: Skriker i panik och sliter fram alla våtservetter i närheten.

Några ungar i bagaget: Tar fram kameran och fotar

Med första (och andra) barnet trodde jag att de var glada, positiva, åt och sov bra för att vi föräldrar gjorde rätt. När trean kom insåg jag att det med vissa barn inte spelar någon roll vad man än gör....

Det där är så sjukt kul. Tyvärr hinner ju inte alla sådana föräldrar få det där barnet som visar dem att det inte är uppfostran det hänger på i alla lägen.

Väntar andra barnet just nu och har en 1,5 åring. Han har aldrig haft napp utan varit väldigt nöjd ändå. Har endast snuttefilt när han är trött. Tänker ofta att det ser så tråkigt/illa ut med större barn som springer runt med napp obegränsat. Typ 2-4 åringar. Tänker att nä fy nästa ska minsann heller inte ha napp! Är ganska säker på att det kanske är en sådan grej jag kommer få ändra mig med sen, haha..

Jag kan undra ibland hur jag tyckte det var jobbigt med ett barn. Nu när jag har 2 kan jag snacka om o ha o göra. Ett barn i trotsåldern o ett nyfött e ingen dans på rosor. Sen undrar jag vad jag släpade med mig i skötväskan när första var liten var alltid sprängfylld o gick knappt o stänga. Nu har jag bara fyllt halva o har med mig allt jag behöver ändå

Återigen , underbart att läsa! Så mycket humor ändå blandat med allvar.. Man blir både peppad och lugn i att man Är inte ensam.

Speciellt den att man faktiskt tror man gör Allt rätt för att ens unge inte springer runt som en galning Men bara under en månads tid har jag snabbt ändrat mig och därmed klivit av den höga hästen.

Annars anser jag mig själv vara en ganska chill förstagångs föräldrer men klart, märker stor skillnad bara på andra graviditeten, inte alls lika uppmärksam på den som första.

<3

Första barnet:

- överdrivet nojande med det mesta inser man i dag (att hon sov på rätt tid på rätt sätt på rätt plats, åt vid exakta tidpunkter, att allt som vidrörde bebisens mun var sterilt....)

- bytte blöja var fjärde timme oavsett om ungen hade kissat eller inte, även nattetid...

- allt planerades så överdrivet tex alla besök så att de exakt stämde med bebisens sovtider och mattider

- gjorde smakportioner och osaltad barnmat i mängder som aldrig åts upp

- ammade med bestämda intervall även om bebisen inte var hungrig eller tvärtom inte var mätt för att "man skulle amma si och så ofta"

- tyckte att vi aldrig hade egen tid och aldrig hann duscha, fastä lät inte pappan hjälpa till särskilt mycket och lät mig själv bli låst vid bebisen

Andra barnet (och tredje):

- låter ungen sova när hon blir trött och där vi är, även om det inte är i egen säng exakt kl 19

- ger mat från våra tallrikar och i princip aldrig någonsin köpt bebismat

- satte henne på toaletten redan från 2 månaders ålder för att bajsa så att vi minimerade användning av blöjor och aldrig behövt "potträna"

- låtit pappa dela rakt av på ansvaret redan från början så att jag (mamman) alltid kunnat sköta hygien utan problem

Under FL med två barn=sönderstressad innan, under och efter varje dagislämning, alla kläder måste vara på och man måste vara i tid.

Under FL med tre barn= kollar aldrig klockan (kommer oftast i tid ändå) stressar inte, låter ungarna frysa om de tjafsar om kläder= minskat skället med kanske 50 % iaf =).

Med ett och två barn tänkte jag att det var viktigt att jag var hemma länge, med tre barn tänker jag att det är viktigt att börja jobba snart för allas mentala hälsas skull så nu har jag börjat när minstingen är 9 mån och det funkar super. Pappa tycker om att vara hemma, det gör inte jag.

Innan trotsåldern med ett barn= aldrig, muta, hota, straffa, skrika, skälla eller flippa ut för det hjälper ju ändå inte------------> med två-tre barn- alla sätt som får alla tre dit jag vill levande utan psykiska men är bra sätt! 

Innan barn- det är viktigt att barnen ser välvårdade ut--------> med tre barn- det är toppen om de har något på sig, pyjamas går också bra.

Samma här. Kul tråd!

Men redan nu kan jag ju märka att jag är betydligt mindre ambitiös med dagbokskrivande i gravidapp och att läsa varje dag hur fostret utvecklas denna gången. Kanske har med tid att göra, men känner också att jag kommer vara betydligt mer relaxed med nr två. Jag tvättade alla kläder första gången innan dottern fick ha på sig dem. Det kommer INTE ske med nr 2 :)

Kul att läsa. Känner igen mig i mycket

Haha! Jag fick det där barnet först, och därför blev det inga fler

Med första barnet så försökte vi minimera tv-tittande för ville stimulera hans lek och fantasi.

Nu har han en egen dator (är 3 år) och hans lillebrors (snart 2 år) största idol är David Hasselhoffs. Hur gick det till?

Puff! Skulle vara kul att läsa om fler erfarenheter. Jag sitter själv här med mitt första barn på 6 veckor ;)

Hahaha, här går vi o ba väntar på det. Vi brukar säga det till varann här hemma ang våran ettåring, "det ska bli så skönt sen när man kan börja muta och hota med olika saker".. ;D

Mitt första barn var som er trea. Tur att jag hade kompisar som hade superlätta barn så att jag förstod att såna också fanns! Vår tvåa var normal och det var ju som semester att ha en sån bebis!

Som svar på TS fråga: jisses vad vi tvättade! Alla nya gosedjur, alla nya kläder. Och alla leksaker skulle vara i omålat trä eller ekologisk bomull. Mitt barn kunde bli förgiftat annars!

(Vi köper fortfarande inte vad som helst, men hysterin har lagt sig.)

Med första barnet trodde jag att jag var en riktigt bra förälder som hade ett så väluppfostrat barn.

Med andra barnet insåg jag att första barnet bara var ett enkelt och duktigt barn och att det inte var min förtjänst ;). Barn två är en annan sort ...