Första barnet "krävde" två timmars förberedelser inför att gå ut och en halv resväska med prylar packades varje gång och kände stressen att behöva hinna med så mycket som möjligt mellan amning och sovstund (hur tänkte jag där fattar jag inte idag)
Med tredje barnet: Äh vad fan jag hinner amma på toan i väntan på syskonens gympasvslutning , blöja nerknölad i handväskan och våtservietter i handskfack. Det duger. Färdigpackad!
Ur ett annat perspektiv... Duktighetsfaktorn var skyhög med första barnet. Ingen barnvakt, att vilja ha egentid eller vuxentid kändes obegripligt, svärmors hjälp var ett hot mot integriteten och vaddå tid för sex fanns ju i massor...
Med tre barn i bagaget får man perspektiv på tillvaron och man blir lite mer ödmjuk inför vardagens pussel och inser värdet av vuxentid och att ta sig en dusch är fanimig en mänsklig rättighet samt högst på önskelistan två timmars sömn ostört...
Något jag och mina vänner pinsamt nog tog på blodigt allvar: Då - stå i ett spritat och inplastat kök för att en gång i veckan göra egen barnmat i iskubslådor. (för vi trodde benhårt på att bvc:s ord om att de inte fick äta vanlig mat pga allt salt och därmed kunde bli kontaminerad av vuxenmat, samt köpt mat var för dåliga föräldrar) Ni vet gamla sortens barska bvc-sköterskor...
Några barn och år senare: Köper plattor med Semper barnmatsburkar och Risifruttis och delar gladeligen med oss av 4-små-rätter på Thairesturangen.