Sent missfall eller MA

Nu sitter även jag här, i forumet som ingen vill tillhöra. Mitt i glädjeruset av att äntligen på se bebisen på RUL fick vi beskedet att den dog i vecka 15, jag som skulle gå in i vecka 20 idag. Vad hände? Känner mig så grundlurad av min egen kropp, varför sätter den inte igång själv och stöter ut fostret?
Vecka 15/16 är så sent. Hur kan man ha en död bebis i magen så länge utan att kroppen reagerar?
Man blir så ofantligt ledsen, tårarna tar verkligen aldrig slut. Jag har så många frågor som jag kanske aldrig får svar på. Istället för att få en trea har vi fått ett änglabarn. Vi som hade längtat så, planerat och förbereda sig på vad som kommer. Funderat på namn, kön, hårfärg och allt det som man funderar på. Men varför orkade du inte mer än 15 veckor?
Nästa vecka ska jag bli igångsatt, trots tidigare förlossningar så skrämmer den här mig mer än någonsin.

Jag vill inget hellre än att bli gravid igen såklart. Men man ska våga.

Hur lång tid tog det för er samma erfarenhet innan mensen kom igen?

Anonym (:() skrev 2016-08-17 20:31:36 följande:

Jag beklagar sorgen!
Gick själv igenom detta i julas men hade inte gått lika långt. Då hade den dött i v.9 och jag hade ett tidigt vul i v.10 så jag hann bara gå med den en vecka. Annars vet jag inte hur länge det hade dröjt innan jag fått veta. Minns den vidriga känslan av att se fostret flyta runt helt livlös och det är det värsta jag någonsin varit med om. Måste vara ännu värre ju längre man går.

Till det positiva!

Jag tog tabletterna ganska fort därefter men allt kom inte ut. Tog ännu en runda tabletter och fick testa primolut till sist som skulle sätta igång en blödning då vet bara var väldig lite rester kvar men inte heller det fungerade så jag blev skrapad efter 6 veckor av konstiga störtblödningar kombinerat med inga alls.
Trots allt detta blev jag gravid ca 3 veckor efter skrapningen och jag hann inte ens få mens emellan. Jag är nu i v.28.

Jag kan fortfarande bli ledsen när jag läser om sånt här för det är inget jag skulle önska min värsta fiende. Men nu när allt är över och jag är gravid är det bara ett suddigt, dåligt minne som känns avlägset och som ett helt annat liv. Snart är du där också.

Lycka till med allt och all styrka till er.

Tack!
Det är otroligt tufft, tårarna vill aldrig sluta. Känner som dig, att det finns en död bebis därinne som flyter omkring i mig och har gjort det i fem veckor, och så måste den göra i det i en vecka till.
Jag ska till gyn på måndag och få min första tablett för att sedan bli igångsatt för en förlossning på onsdag om den inte kommer igång tidigare.
Så jag måste föda ut fostret på plats och hoppas att de ser till att allt är ute då såklart.
Jag hoppas precis som du, att bli gravid innan jag ens vet om att jag kunde bli det.

Sent missfall eller MA

INNEHÅLL