även jag hade nog funderat ett varv till gällande anledningen. Kan det ha hänt något i hennes liv som hon mår dåligt av. Det måste ju nödvändigtvis inte betyda att ni vet om det eller att hon kommer berätta om ni ställer frågan. Men jag hade nog satt mig ner o pratat lugnt (utan att skuldbelägga) om varför hon reagerar såhär.
Vilken ålder är dina barn? delar även de rum?
Och hur länge har det pågått? Du skriver bara att det inte bara var några gånger?
Det började i våras...sedan var det bra under sommaren å nu har det börjat igen. Mina barn har rummet intill å är 6 och 10 år. Hennes yngre syster är 8 år. Vi har pratat å pratat med henne å jag får då känslan av att hon inte vill att jag å hennes pappa ska sova i samma säng.
Ta för allt i världen inte detta fel nu men vill ändå ställa frågan - det finns ingen möjlighet att ngt av dina barn går in och på något sätt stör under natten?
Annars, om det är så "enkelt" (inget är väl enkelt i barns huvuden..) som att hon inte vill att ni ska sova i samma säng - erbjud henne att sova på madrass i ERT rum istället ;)
Vill hon ha sällskap för att hon mår dåligt - då är det ett utmärkt alternativ. Vill hon ha ur pappan ur er säng, då kommer det inte vara ett alternativ hon går med på (förmodligen..)
Nej mina barn stör henne inte (tror jag) ofta sover de inte hos oss samtidigt samt att mina barn sover djupt. Först skyllde hon på att systern inte kunde sova men nu blir det mer å mer tydligt att det är hon själv som har problem med att vi sover i samma säng.
Så man kan förlora vårdnaden om sitt barn om man inte sover hos en tolvåring?!
Tvivlar starkt på att tolvåringen aldrig mer kommer att träffa sin pappa för att han visar vem som bestämmer..
Jag tänkte att en tolvåring inte ska utpressa en förälder med att hota att inte komma om hon inte får som hon vill. Eller tycker du att det är ett alternativ att tillåta det?
Vill flickan inte komma till sin pappa mer så är det för att HON inte vill det. Har inget med mamman att göra. Hon är 12 år, stor nog att bestämma själv.
Jag vägrade också att åka till min pappa i den åldern, min mamma kämpade dom en galning för att jag skulle åka.
Så glöm mamman i detta - det är flickans eget beslut!
Alltså ett barn på tolv år ska inte bestämma vart pappan ska sova. Punkt! Ger man efter för utpressning så har man betydligt värre problem än att barnet inte vill komma en (lång) period. Hjälper det inte att prata så får man vänta ut barnet. Hon är tillräckligt gammal för att bestämma själv vad hon vill.