Besvikna bonusbarn
Nä bor i en större stad o nu var det tips vad dom kan jobba som jag var ute efter eftersom ni säger att man kan få jobb som 13-15 åring på sommaren
Själv valde jag barnvaktsbiten :)
Nä bor i en större stad o nu var det tips vad dom kan jobba som jag var ute efter eftersom ni säger att man kan få jobb som 13-15 åring på sommaren
TS. Jag förstår att en tonåring inte alltid förstår vuxnas val, ekonomi osv. Förstår även att det kan vara en besvikelse om ni normalt åker iväg och gör mycket.
MEN, det är en sak att känna sig besviken och att häva ur sig elakheter. INTE ok.
Dessutom borde man i den åldern (högstadieåldern om jag förstått det rätt) förstå om man blir inkluderad i planering och får veta varför det ser ut som det gör.
Du och din sambo är de vuxna och tar därigenom besluten för familjen. Oavsett vad barnen anser om det så är det era beslut som gäller.
Sedan kan ni kanske spara så att ni kan göra något nästa år?
Det går ju även att dela på er. Finns möjlighet ekonomiskt att pappan åker ensam med de äldre barnen är det ett alternativ.
Förra året så hade vi tex inte råd att resa hela familjen, därför reste jag ensam med äldsta sonen medans min man var hemma med yngsta sonen och gjorde saker med honom (badade, djurpark, lekplatser osv). Saker som inte kostar lika mycket men som ett yngre barn uppskattar mycket :)
Så dom ska ta in en person o dom andra ska ta dom dementa ? Dessutom får du inte jobba hur som helst på schema då du måste ha 11 Tim mellan skiften . Dom skapar inte en ny tjänst åt en 13 åring (snart 14 år ) utan man får på ett schema för nån som har semester . Hur många äldreboenden tar in 13-14 åringar i Sverige ?
Jag förstår ändå barnen, om man inte får göra något roligt på hela sommarlovet är det verkligen en trist känsla när man kommer tillbaka till skolan. Sen beror det på om de gjort nåt kul med mamman också tycker jag. Om de varit på en rolig resa med henne eller bara fått vara hemma där med.
Tonåringar är ganska stora, så jag tycker ni kunde pratat med dem lite mer ingående om att ni gärna vill resa också, men att ekonomin inte tillåter i år.
Sen det där uttalandet om de små barnen, typisk sak som en tonåring kan slänga ur sig. Han ångrar säkert att han sa det innerst inne, men vill nog inte erkänna det. Om det var en engångsgrej så skulle jag bara låta det passera.
Men när var detta som dina vänner jobbade inom vården när de var under 18 år? I min generation, 70-talistgenerationen, så var det vanligt att jobba inom vården från 16 års ålder. Men idag är det nog få kommuner som tar in någon under 18. Jobbar själv inom vårdsektorn och har aldrig sett någon som inte gått ut gymnasiet som vikarier. Bara praktikanter som går vårdutbildning ( men som då inte jobbar/är anställda).
Det var knappast ts inkomst som betalade för tonåringarnas nöjen förut. Snarare är det så att när ts valt en låg inkomst och inte har råd att betala för sig själv och halva de små barnen så tvingas mannen lägga sina pengar på basbehov till frun och småbarnen och får då inga pengar över till semestern.
Om man valt att ingå i en familj där det finns 2 barn så får man bita i det sura äpplet och jobba heltid när de egna ungarna är små!
De äldre barnen ska inte behöva bli lidande för att det kommer nya ungar!
Om ts hade klarat av att försörja sig själv och hälften av de gemensamma barnen på son halvtidstjänst så hade det inte varit något problem. Men nu måste mannen gå in och betala en del av det hon borde betala, vilket går ut över hans äldre barn.
Dvs ts och de gemensamma barnen vinner. De äldre barnen förlorar.
Med din halvtidslön? Om din halvtidslön är nästan lika stor som mannens heltidslön så borde ni verkligen vinna ekonomiskt på att pappan är den som går ner i tid.
Samma tanke som från början, att om pappan är den som jobbar halvtid så får alla barn mer tid med en av sina föräldrar. Eller att pappan jobbar halvtid den veckan de stora barnen är där och ts jobbar halvtid den veckan som bara de gemensamma barnen är där. Det andra alternativet ger dessutom fördelen att de gemensamma barnen får större möjlighet till en nära relation med båda sina föräldrar.
Du ser, med den synen får man till slut problem med sina egna barn.
Barnen fanns där innan och man får med sig hela paketet. Ser man till att skaffa barn med någon som har barn sedan innan får man acceptera att de ingår i ens familj, vare sig man vill eller ej. Den nya är vuxen och har ett val, det har inte barnen.
Det TS nu håller på med är att skapa en klyfta mellan särkullarna.
Har en bekant som råkat ut för detta. Efter en hemsk uppväxt fick styvmamman MS och ville (vill) att de vuxna styvbarnen skall ställa upp med både försörjning och i det dagliga. De egna barnen är nu i tonåren och har vänt sin mamma ryggen pga hur illa hon behandlar de runtomkring. Ingen hjälper henne, med rätta. Så hon sitter där i sin lilla hyreslägenhet på sjukpension med enda besöken hon får är av hemtjänsten.
Jag har inte ändrat åsikt, jag har från början sagt att jag förstår de större barnens besvikelse över att de vuxna tagit ett beslut som småsyskonen vinner på medan storasyskonen förlorar. Tycker du att det är schysst att ge vissa familjemedlemmar stora fördelar på de andra familjemedlemmarnas bekostnad, är det så jag ska tolka dig?
Det har hon ju uppenbarligen gjort då tonåringen reagerat. Det var nog knappast första gången med tanke på reaktionen. Hon måste kommunicera med pappan mera. Dina barn är arga för att de sitter hemma hela sommaren och att vi inte gör något tillsammans, hur ska vi lösa det?
Självklart kan TS jobba deltid, men inte på bekostnad av att de äldre barnen får sitta hemma hela sommaren. De hade absolut inga orealistiska eller orimliga krav.
Att åka på ett vattenland, vad kan det kosta? 1000-1500 kr? Eller för all del Gröna Lund en helg med air bnb, det landar på max 5000 kr. Det är inte mycket pengar. Att papsen betalar 75% av detta är väl inte konstigt heller, även om de styvmödrar jag har som goda exempel inte hade gjort så. Pappan har nog skaffat för många barn för att hinna med dem eller kunna försörja dem.
Lever man på den typen av marginal är man endera väldigt snål eller så har man dåligt omdöme att prioritera sina barn och bonusbarn.
Tacksam?!Jag jobbar för det första heltid och har slitit i åratal med en utbildning och hundår på jobbet. Skulle kunna jobba nån dag i veckan och pilla mig i naveln men så vill jag inte leva.
Jag vill ha en skälig levnadsstandard för mig och mina barn. Min och barnens levnadsstandard skulle sjunka dramatiskt om jag hade fler än vad jag kunde försörja.
1000-1500 kr i marginal för att ha trevligt med barnen är definitivt under anständighetens nivå, så vill inte jag leva.
Det är tråkigt med föräldrar som inte prioriterar sina barn. eller skaffar fler än de kan försörja.
Va? Ska bonusbarnens mamma BETALA för att farsan skaffat nya ungar som han helt uppenbart inte har råd med?
Kanske bättre att barnen bor på heltid hos sin mamma så får farsan bara betala underhåll?!
Jag har väldigt svårt att relatera till allt du säger. Det låter så trasigt och dysfunktionellt, tragiskt, du verkar komma från svåra förhållanden. Saker blir så mycket lättare om man ser sig som en familj.
I TS fall verkar det vara när det passar, som att hon går ner i tid och inte han. Annars, med tanke på att hon tydligen betalar lejonparten, så borde han vara den som går ner mest i tid. Dessutom skulle alla barn då få vara hemma med sin förälder, inte bara två.
Anyway, nu ska jag ägna mig åt min.
Menar du på allvar att du ser hans barn som utomstående?