Barn som inte jobbar på lektionerna

Låter jätte bra prata med hans lärare och ha en kontinuerlig kontakt med henne eller om det är en han. Sen fråga andra föräldrar hur dom upplever friden i klassrummwt om det går göra nåt åt med extra personal. Sonens fröken fick gå ner i tid för att orka plus ta in extra personal organisera om platserna i klassrummwt. Sonen berätta då dom vart okoncentrerad fick dom gå ut i hallen och kasta en boll i luften några gånger sen komma in i klassrummet igen.kan ni testa nåt sånt?är väldigt långa lektioner för dom.

En idé är att ni själva bestämmer vad som är rimligt att göra som hemläxa för honom i er familj. Tex 10 minuter på morgonen och 10 minuter på kvällen och sedan gör det varje dag, varken mer eller mindre. Om allt är färdigt - pennorna vässade, suddgummit redo och rätt sida i rätt bok uppslagen och en engagerad förälder som hejar på och håller fokus - så kommer han att hinna med mycket på den tiden. Sätt en timer eller utmana honom att se hur många problem han kan lösa på viss tid. Han kommer att hinna i kapp samtidigt som han lär sig att matte är lätt och något som han kan klara av att göra. Sedan kan ni jobba på att få honom mer självgående och på att han ska ta ansvar för och planera sitt arbete när han inte också har stressen att hinna ikapp.

Små, lättuppnåeliga målsättningar. Kanske med extra små belöningar eller markeringar när han uppnår delmål så att han kan se hur han gör framsteg. Överlämna ansvaret lite i taget.

Vet att du inte vill sätta diagnos men det låter som mig när jag var liten, iaf det med att inte komma igång, drömma ist för att göra det man ska osv. Jag har ADD och detta är typiskt för add. Låter dock som att han skulle kunna ha något annat inom autism tex.

Problemet är just att motorn är trögstartad och ibland funkar den inte alls. "Drömmandet" är för mig en form av koncentrationssvårighet då andra tankar pockar på uppmärksamheten och man glider iväg utan att vara medveten om det.

Skolan gick dock ok ändå eftersom att jag var smart och lättlärd. Hade jag kunnat fokusera på det jag skulle hade jag haft betydligt bättre betyg dock.

Vet ej hörde bara om det på utvecklingsamtslet man kan göra läxan på fritids. Berätta om din oro, tycker de konstigt att läraren har så lite kol och inte visste att din son låg efter. Fråga vilka möjligheter det fi ns till läxhjälp du kan göra och dom.

Jag tycker att du ska be att en specialpedagog ska komma och observera honom. En specialpedagog kan arbeta enskilt med barn om de behöver det men som du sa, han har ju inte svårt för ämnet i sig utan det är något i klassrumssituationen som inte funkar för honom. Det kan vara svårt för läraren själv att komma på vad det är eftersom hon inte bara kan ha fokus på honom men en specialpedagog som kommer in och observerar endast honom (och de gör det snyggt, han kommer inte känna sig uttittad!) kan se var problemen ligger. Har han svårt att ställa om till lektionen efter rasten? Sitter han bra i klassrummet? Har han bänkkompis som fungerar? Är uppgifterna för lätta/svåra? osv är frågor som de ställer sig under tiden de observerar.

Ett annat tips, just vad gäller matteboken, kan vara att kopiera sidorna och klippa isär uppgifterna. Ibland kan det kännas övermäktigt med en hel sida och vissa barn vet inte riktigt var de ska börja. Mycket energi går åt att "lokalisera" bara det och då "orkar" man inte räkna så mycket sen.

Jag skulle, i första läget, inte diskutera problemen med de andra föräldrarna som någon föreslog utan försöka jobba tillsammans med skolan istället. Lycka till!

Låter precis som jag själv. Jag gjorde inte många knop i lågstadiet. Bråkade mycket med mamma om matteläxan på helgen.

Jag var nog inte mogen helt enkelt.

Idag är jag teknisk doktor. (om nu det är nåt eftersträvansvärt)

Tack för mycket bra input! Läxhjälp på fritids är tyvärr uteslutet då de har mellan 50-80 barn där på 3 pedagoger.... jättedåligt är det. De har fullt upp med att bara se till barnen. Tror absolut min son skulle kunna få diagnosen ADD om han utreddes. Men avvaktar med det och ser vad skolan kan göra först utan diagnos.

Hos oss är det ordinarie lärare som har läxläsning för elever ur sin egen klass. Sedan kanske de får möjlighet att läsa läxor på fritids också, men det är en annan femma. Alla barn på fritids kan inte ha läxhjälp. Så kolla med lärare/rektor hur läxläsningen är organiserad! Annars får ni kräva en bättre organisering av det.

Sedan kräv att sonen observeras av specialpedagogen på skolan, så de kan erbjuda bästa möjliga hjälp. Kanske mår han bättre av att få sitta ensam i ett grupprum om det är kompisarna som stör, är det bara motorn är det ju svårare. Får han gjort tillräckligt mycket i alla andra ämnen?

Sedan finns ju inga små klasser kvar, hos oss har det blivit normalt att ha 25 elever, annars behöver man tyvärr bo i en liten håla med få barn. 

det är svårt för många, speciellt matte, man kan inte förvänta sig att "alla" bara ska sitta snällt på rumpan och räkna och räkna. 

Han blir, ju äldre han blir, troligen mer och mer stressad när han inser att skolan inte riktigt funkar lika för honom som för kompisar. Stötta allt ni kan, begär mer resurs om det behövs, men ge inte barnet dålig samvete eller ställ för mkt krav.

Skolan är skyldig att ge alla barn förutsättningar till lärande oavsett om en diagnos finns eller ej. Tyvärr är det inte så alla skolor klarar att leva upp till det ens när det finns en diagnos.

Er skola verkar inte ha gjort särskilt mycket för att få det att funka för er son. Det är både bra och dåligt. Bra för då kanske det kan funka med några enkla knep. Dåligt för de borde ha reagerat redan.

Några enkla knep, hitta/skapa ett lugnt hörn i klassrummet, kanske använda hörselkåpor, tydliggör vad som ska göras först och vad som kommer sedan genom att tex ge varje mattetal enskilt inte hela boken.

Varför motsätta sig utredning? Ju tidigare desto mer stöd kan din son få. Habiliteringen är uppbyggd på att ge föräldrar, skola och barn stöd i det de behöver. Har han ingen motor kanske han behöver tydliga rutiner och tidsangivelser för hur länge han skall göra något. Arbeta med schema och tidshjälpmedel? Han kanske har en icke optimal sitt ställning och saknar tonus vilket gör det svårt för honom att bibehålla kroppsställning och på så vis tappar koncentrationen?

Det finns mycket hjälp att få vilket är lättare om man gör en utredning. Då får man fram hans svagheter och styrkor och professionellt stöd.

Min äldsta son har heller ingen motor men klarade ändå skolan relativt bra.
Dock märkte jag ju att ju äldre han blev så svårare blev det med att komma igång med sina uppgifter.
Han gjorde en utredning precis innan han fyllde 17 år och fick en ADD-diagnos.

Jag klarade också skolan men gjorde sällan mer än vad som krävdes. Klarade mig tack vare att jag var lättlärd och smart så fick godkänt även om jag pluggade väldigt lite.
Det tråkiga är att idag vet jag att jag kunnat haft toppbetyg om jag hade fått hjälp och rätt verktyg. De gånger jag pluggade fick jag nästan alltid alla rätt.

Nu hade jag turen att även vara konstnärlig så jobbar inom det idag. Men jag skulle annars gärna ha jobbat med psykologi eller inom forskning och det hade aldrig mina betyg räckt till.

Det du skriver låter som min son. Nu vid 13 års ålder har han fått diagnos adhd, kraftigt funktionsnedsättande.

Skolan och vi har trott att han fått bra hjälp. Men nu efter diagnosen har jag förstått att de jobbat åt helsike fel och det enda det gett honom är dåligt självförtroende. Att säga till någon med hans problem "att skärpa sig" trycker bara ner ännu mer.

Hade inte tvekat på att utreda och få rätt hjälp! I tid!

Han "skärmar" av sig. Alla pratar alltid om ADD lr ADHD i sådana fall men aldrig om HSP. Jag är sj en HSP. Hur många som är det i någon grad vet man inte riktigt men uppskatting är runt 30% av alla invånare. Ändå är det ingen som tar fasta på det?!

Som barn är man inte medveten om vad det är som stör och det leder till antingen extrovert lr introvert reaktion. De som växer upp utan att lära sig hantera sin känslighet lider ofta hela livet med ångest, olika fobier mm.

En av mina söner är oxå en HSP och ett av hans barn.  Det är redan tydligt trots att hon är under 2 år. Jag har alltid mått extremt dåligt i närheten av människor som ljuger. Känner av när någon är gravid innan de vet det själva, vet exakt när det varit en konflikt mm. Som vuxen är denna känslighet en stor tillgång för det mesta om man lärt sig hantera allt. Som barn är det jobbigt för man förstår inte sj att man mår dåligt och ännu mindre varför.  Jag är uppväxt med "knöliga" föräldrar och började tidigt gå kurser, vara delaktig i stödgrupper osv och förstod sj redan i tonåren vad det handlade om. 

Jag tänker precis som någon annan redan skrivit att en ordentlig kartläggning är den "knäckande koden". Vilka är omkring honom när han sätter fart? Jobbar han bättre om det är en vikarie på plats? 

Varenda ord du skriver stämmer in på vår son på pricken. Vi har exakt samma problem med matteboken och skolarbetet. Inga kunskapsbrister, snarare tvärtom, men inget eget driv. Han börjar trean också nu. Vi får ofta hem matteboken. Han måste vara helt utvilad och på gott humör för att det ska fungera. Vi belönar med små godisbitar efter varje färdig stapel med tal. Vi sitter bredvid. I skolan sitter han ibland bakom en skärm med hörselkåpor när han känner att det behövs. Vi känner inte heller för att diagnostisera. Han får god hjälp i skolan av speciallärare och vi har haft möten med skolpsykolog och specialpedagog. Får ni den hjälpen också?

Jag skulle faktiskt söka mig till Bup för utredning i ditt fall. Det är jättebra att skolan funkar och att de ser din sons behov och sätter in resurser där det behövs. Men, han kommer att bli äldre. Han kommer att börja högstadiet och i gymnasiet, kanske i en ny skola. Den skolan är kanske inte lika tillmötesgående som hans nuvarande, och då kan papper på problematiken behövas från en utredning hos Bup.

Anledningen till att det är bäst att ta tag i det nu är kötiden och utredningstiden. I vissa län är det upp till ett års kötid för att starta en utredning, vilken sen också tar tid.

Tar ni tag i det här först när sonen får problem, tex i form av bristande hjälp från skola, så kan det ge förödande konsekvenser, med tanke på den årslånga processen.

Ta hand om er!

/en NPF-mamma

Låter som mig själv som barn, har troligtvis ADD

Känner igen min dotter exakt. Hon hade jättesvårt att hinna med att göra något i skolan under de första åren i lågstadiet. Nu går hon i 5:e klass och det går mycket bättre. Lösningen kom med en ny lärare och andra inlärningsmetoder i högre årskurser.
Den första läraren tyckte att hon skulle "skärpa sig" och att hon behövde rökna mycket för att lära sig att få upp tempot... hjälpte inte ett dugg. Tjat och bråk om läxor, mutor och dåligt självförtroende var det enda som blev resultatet.
Den nya läraren fokuserade på kunskap istället för mängd. Dottern fick hoppa över 90% av uppgifterna i matteboken, eftersom hon inte behövde repetera för att lära sig. Dessutom tog läraren bort alla uppgifter som innehöll flera moment, ex måla och klippa. Min dotter fick också ha alla böcker, pennor osv vid sin plats. Allt för att minimera antalet arbetsmoment och fokusera på det viktigaste - att få talen räknade. Hon fick också en belöning när hon klarat sitt beting i skola varje vecka - att själv få välja en arbetsuppgift som hon ville göra. Det gjorde skolarbetet roligt, och motiverande och självförtroendet växte!
I mellanstadiet har det gått lättare, eftersom de har alla böcker i sin egen bänk, och "rita och klistra" uppgifterna är färre. Rena taluppställningar med få moment gör att hon numera håller ett bra tempo. Läraren plockar numera bara bort en fjärdedel av uppgifterna, och det bara för att hon ska få möjlighet att göra de lite svårare avsnitten istället för att fastna på det hon redan kan.
Andra bra knep vi använt är hörlurar med musik och "knådlera" i ena handen( för att hon inte ska börja plocka med något som avleder koncentrationen), allt för att undvika att tankarna vandrar iväg...
Lycka till! Och kom ihåg att det är viktigare med ett bra självförtroende och att skolan är rolig, än hur många uppgifter man hinner med.