Sambo med ADHD/dyslexi

Det är inte hans funktionsnedsättning som är ert största relationsproblem utan att han är respektlös och självisk som varken tar ett gemensamt ansvar för familjen eller ett personligt ansvar för sin funktionsnedsättning. Personligen så hade min kärlek och min lust krympt ihop till ett ingenting om jag var i ett förhållande med ett sådant "man child".

Har inte partner med diagnos men har ADHD själv.

Vad tycker din sambo om situationen? Mår han bra? Jobbar han? Får han någon slags vård? Han bör annars ta kontakt med neuropsykiatriska mottagningen, få medicin (concerta eller liknande samt sömnmedicin för att reglera hans dygnsrytm), de borde också kunna erbjuda terapi eller liknande, alt kontakt med arbetsterapeut som kan hjälpa honom att skaffa "verktyg" för att ta tag i sitt vardagsliv (tex borde han själv skriva sina "att-göra-listor", kanske med stöttning av dig!). Det finns också anhörigstöd att få via mottagningen, så du kan ringa dit själv för att få någon att prata med. Kanske kan de erbjuda "parterapi" för er för att få vardagen att fungera.

Rent praktiskt så kan han kanske ha hjälp av något slags "dagsschema" lite som man kan göra till barn, med tider för uppstigning, mattider, tider för arbete och tider för "fritid" vilket skulle ge dagen mer struktur. Det skulle kanske också begränsa han tendens att sitta kvar vid frukostbordet en timme :). Ett liknande schema för veckan, tex måndag - tvätta minst 2 maskiner, tisdag - dammsuga hela huset etc.

Det är exakt så jag känner! HAN måste söka hjälp och skaffa sig verktyg för att jobba med sitt funktionshinder. Jag känner mig ofta som att jag driver en gruppbostad och med tanke på att jag jobbar som sjuksköterska så blir det liksom jobb från 7 till 23...

Han förstår inte. Vill att jag hela tiden ska säga till honom, skriva listor och påminna honom. När vi fick barn borstade han inte ens tänderna på barnet och satte på pyjamas. Han bara la barnet bredvid sig i soffan och sa att "nu är det dags att sova". Det har ju gått framåt sedan dess, men ibland undrar jag om det bara handlar om ADHD...

Han är ju jättepepp på att åka och handla t.ex. för då får han röra på sig...men ibland behövs ju annat än det...

Eftersom du ändå misstänker annat - i ovanstående låter det ju som att det finns mer där, som vissa svårigheter med att se att "på a följer b men även c och d" om uppdraget ska bli klart. I adhd har man problem med motorn och organisationen men inte problem att "fatta vad som fattas" när man inte klarat något hela vägen.

Eftersom du ändå misstänker annat - i ovanstående låter det ju som att det finns mer där, som vissa svårigheter med att se att "på a följer b men även c och d" om uppdraget ska bli klart. I adhd har man problem med motorn och organisationen men inte problem att "fatta vad som fattas" när man inte klarat något hela vägen.

Och han kan så klart inte vänta sig att du ska göra scheman och listor.. Herregud, det får han göra själv. Jag har adhd och ber min sambo messa, inte bara säga om jag ska fixa ngt ÅT honom. Mer än sådant är inte rimligt att andra ska mecka med ens funktionshinder, eller adhd i alla fall.

Du får nog ställa nåt slags ultimatum, antingen söker du hjälp o stöd eller så går vi isär för jag orkar inte leva med en vuxen som inte tar sitt ansvar. (Men han låter bli att göra nåt åt nånting eftersom han vet att DU hela tiden styr upp allt ändå). Kommunen har en särskild enhet för de med neuropsykiatriska funktionshinder, av dom kunde han t ex få boendestöd osv. Finns även massa appar till hjälp för de med ADHD.

Men du (och han) har alltså gått omkring så här i alla år utan att ta reda på vilken hjälp som finns att få?

Jag har sagt massor av gånger att det finns hjälp och stöd, och att det kan hjälpa med mediciner. Jag tycker att han måste ta tag i detta för det är inte riktigt vettigt att jag ringer för min vuxna sambos räkning.

Nu har vi pratat igen och jag har förklarat att det är skarpt läge. Nu vill jag att han anstränger sig för att få hjälp. Till en början med går vi upp tillsammans i morgon, jag tänker inte acceptera att han sover halva dagen för att "han inte kan somna på kvällen". Klart man inte kan när man sitter med sin mobil och slötittat på tv. Dessutom är sömnsvårigheter ett typiskt ADHD-problem och då får han söka hjälp för detta.

Jag hoppas att han förstår att vi har nått vägs ände nu!