Vem bestämmer efter separationen?

Ni får väl helt enkelt göra på samma sätt som föräldrar som lever tillsammans. Är man oense så diskuterar man tills man kommer fram till en lösning. Tex någon form av kompromiss.

Det låter ju klokt, men hade jag kunnat diskutera med den kvinnan så hade vi nog inte separerat till att börja med.

Eftersom att dottern är sex år gammal bör hon ju kunna få bestämma över hennes hår själv åtminstone, så det känns som ett mindre problem. 

I övrigt så får ni lära er att diskutera och kompromissa och tänka på DOTTERNS bästa, inte vad ni själva vill.

Jovisst, självklart. Men jag har att göra med en person som har nedsatt förmåga till diskussion och kompromiss. Det finns medicinska skäl. Hon ser rött när hon inte får sin vilja igenom.

Pick your battles. Ge dig bara in i en konflikt om du anser att det är verkligen viktigt för dottern eller för dig själv. Om du tror att det kan ge dig en bättre förhandlingsposition i framtiden kan du ju lite neutralt påpeka att det inte hade varit ditt förstahandsval och sedan släppa det, men om nu mamman inte är så lätt att diskutera med så är det kanske mer produktivt att låta bli och spara allt krut på det som verkligen är viktigt.

Gör en bena på mitten och klipp av håret på ena sidan.

Intressant att du tycker att en sexåring får bestämma över sitt hår själv. Jag håller med,men min bonusdotter mamma klippte av hennes hår förra sommaren då var hon 8 år skulle fylla 9. Detta trots att bonus inte ville det.

Ett ban som själv kan ansvara för sitt långa hår, borde givetvis få behålla det.

Men barn som ständigt kletar in tuggummi i håret, biter på håret, tvinnar håret, etc. är inte mogna för att ha långt hår. Det ser bara äckligt och ovårdat ut. Då är det bättre att klippa av det.

Det där med barnets egna vilja är ju inte helt okomplicerat när de är så små. När min dotter är hos sin mamma så vill hon klippa av sitt hår. När hon är hos mig vill hon behålla det. Hon märker vad som förväntas av henne. Till exempel.

Som förälder får man ta på sig större delen av ansvaret och inte komma och säga "Det var DU som ville/inte ville" när man som förälder har ett så oerhört stort inflytande över barnet.

Sedan hanterar man saker så olika. Just vad gäller exemplet med håret så var det så att jag satt en stund på kvällen och hjälpte till att borsta ut det långa håret medans dottern kollade på tv. Mamman stod i panik och slet med borsten i hallen när dom hade bråttom till dagis. Klart att man tycker att långt hår är besvärligt då.

Jag tycker fortfarande att det är lite knepigt alltihop. Jag känner sig som en tyrann när jag bara säger nej till alla mammans förslag, men periodvis så bombar hon mig med förslag.

Säger som andra här - välj dina krig.

Låt henne klippa av håret, det växer ut igen. 

Men boka tid hos FR och få hjälp att upprätta ett umgängesschema som ni båda är nöjda med (kan bli en del kompromissande där, men ett avtal på papper är guld värt senare). Vill hon sen ändra avtalet så får ni, om du inte vill detsamma, gå tillbaka til FR eller så får hon lämna in en stämning.

Då dottern bor mest hos mamman bestämmer mamman om dotterns hår, då det är den person som sköter det mest och följer med till frisören, gäller både för min biologiska och bonusdotter. Om vi hade ändrat något med bonusdotterns långa hår hade det tagit hus i helsike. Däremot har pappan tillåtit dottern att rulla in en kam i håret som pappan inte orkade reda ut, utan helt sonika klippte av håret, så det såg för jäkligt ut i luggen ett halvår efteråt, det gick inte göra så mycket med den superkorta luggen som var kvar.

Umgängestider diskuteras och oftast godtas det mesta med båda barnen. Dock sabbas tider vi begärt inför semesterresor av biomamman, så hon kom 3 timmar senare än avtalat p g a att en tvättad bilstolsklädsel tog mer än ett halvt dygn att torka en solig dag enligt henne ... d v s ren och skär idioti för att få sin vilja igenom.

Just håret tycker jag barnet skall få bestämma över själv - så länge det sköts.
Min son har sparat till långt i några år - kravet är att vi tvättar med balsam, kammar o sätter upp det när det stör sikten.
Hade han inte skött det hade han fått finna sig i att klippa av det.

Min bonusdotter hade långt hår som var slitet, misskött och behövde klippas. Eftersom hon bodde mest hos sin mamma kollade vi av med henne först. 

Så - först och främst bör barnet få bestämma själv, med kravet att det sköts om valet är att behålla. I andra hand den förälder barnet bor hos mest - om barnet bor olika mycket hos föräldrarna.

Gällande umgänge - kommer ni inte överens där är det antingen samarbetssamtal som gäller, i nästa hand stämma för att få ett schema. Det är en sådan sak ingen kan bestämma själv. Sedan kan ju ingen bli tvingad att ha umgänge MER än man vill, men här tar jag för givet att ni vill ha umgänge båda två?