Hej. Är på semester med det så kallade styvbarnet och dennes förälder. Är det någon som har tips på hur man ska kunna hantera detta? I nuläget kokar jag inombords men vet med mig att det inte ger något att ventilera detta med dem jag är med. Vad har ni för tips och trix för att härda ut?
Du får tala om vad det är som är jobbigt för att någon ska kunna ge tips.
Barnet beter sig illa och är extremt uppmärksamhetskrävande och sköter sig inte för fem öre. Är inte trevlig att vara med alls. Enbart en plåga. Jag försöker att ha inställningen att det där är förälderns ansvar och sköter mitt, men jag tvingas ändå lyssna på allt gnäll och det dåliga beteendet, oavsett om jag tar ansvar för uppfostran eller ej. Det stör mig otroligt och helst vill jag bara skrika och gapa om allt jag tycker är fel kring det men det går ju inte av förklarliga skäl.
Det fanns ju en orsak varför du följde med på resan.Du kunde stannat hemma/rest med nån annan.Barnet är där och det är inte barnets fel.Visa värme.
Hur gammalt är barnet?
Hej! Din fråga utstrålar närmast avsky för barnet. Lämna förhållandet för allas skull! Eller kan du leva dig in i barnets frustration? Ny person att förhålla sig till, som är med dygnet runt...Aldrig föräldern för sig själv ... Skilsmässa i bakgrunden... Säkert behöver barnet inte heller vara jättekänsligt för att ana hur du ser på det... Stackars barn! Prova att lovebomba i stället! Du påverkar barnets mående och beteende mer än du tror. En styvförälder som försöker påverka förälderns prioriteringar kan göra stor skada i ett barns själ.
Då får du skylla dig själv.
Men avbryt och åk iväg själv! Varföf gå där och lida? Så gör pappan och barnet det de vill och du har roligt istället.
Drygt :-/ finns det någon möjlighet att du kan sticka iväg själv en dag och bara vara eller kanske skicka iväg dom? Man måste få andas ibland och hämta kraft... Vad säger föräldern när du tar upp det? Inte när du är irriterad själv utan när det är lungt....
Är lite i samma läge själv men vi är ännu hemma men jag gruvar till vi ska åka nästa vecka..... Sommarlov när man är upp i var dra hela tiden är ha ska jobbigt, kan vara nog så jobbigt med egna barn.... Blir inte direkt lättare när man inte riktigt har något att säga till om vad gäller fostran....
Tydligen inte i detta fall. Varför det är så kan du ju fråga din partner.
Men du har ett val, nu har du valt att dela ditt liv med dom ,samt följa med på semester med dom. Ditt val - du visste vad som gällde.
Ha ha, du låter som ett barn.
Men stanna då och ha tråkigt!
Klart barnet sparkar bakut och är "jobbigt" när det måste umgås med en "vuxen" som beter sig som att hon vore på samma nivå som barnet själv. Har du tänkt på det? Att mycket av problemet troligen ligger i hur du själv agerar?
Du skriver själv att du varit med i bilden länge men att du inte umgås med barnet. Som upplagt för att bli en finfin relation!
Men du är DU på riktigt?
Blir mörkrädd.
Ska allt vara som du vill är mitt tips hitta en man som inte har nägot barn eller lev och bo själv.
Har du pratat med mannen om detta då?