Förlossningsdepression
Jag känner också så, fast jag har inga problem med sömnen. Men jag känner mig ensam, låst, stressad, får lätt panik etc. Till skillnad från dig har jag väldigt lite avlastning och den avlastning jag har är ifrån min pappa och varje gång känner jag mig "dum" som lämnar ifrån mig min bebis och stör hans liv, typ.
Jag ringde psykiatrin här där vi bor för minst 1 månad sedan (säkert mer men jag har ingen tidsuppfattning) och fick en tid 27 juli, så jag har inte fått träffa någon ännu. Jag är däremot lite emot att få diagnosen förlossningsdepression, för jag har mått lika dåligt förut bara att jag inte sökt hjälp, skillnaden är bara att jag vill ha hjälp för min sons skull. Han ska inte behöva växa upp med en olycklig mamma.
Jag har alltså inget råd att ge dig för jag sitter mitt i det själv, men det kan i alla fall vara skönt att veta att man inte är ensam. Jag känner dock själv att jag inte är emot medicin, om det inte hjälper att bara prata, men jag skulle inte vilja ta medicin på en gång bara för att det är lättare för dem (känns som att det ibland skrivs ut lite för lättvindigt).
Åh det här kanske blev väldigt osammanhängande och inte alls vad du ville ha för typ av svar. Har så svårt med koncentrationen just nu - antar att det är en del av det hela.