När tusan blir tonåringar vuxna, egentligen?

Sommar, sol, ledighet och vila.. eller?

Har två tonåringar, 15 o 19 år. 19-åringen har pojkvän på 21.

Denna sommar känns som om jag har pensionat. Ungarna hjälper till minimalt här hemma, dyker upp när det luktar mat, men bidrar inte med dukning eller diskning utan tillsägelse.

19-åringen har sommarjobb, thank god, tänkte jag, men de första veckorna fick jag tjata o skrika för att hon skulle kliva upp o gå dit. Jaja, har släppt ansvaret till henne nu, men får höra hur jobbigt det är, hur ont hon har i fötter, rygg osv.

När 17 ska hon bli en ansvarstagande vuxen? Kanske aldrig, känns det som..

Nån mer där ute med samma känslor som jag..?