Vårbebisar efter IVF 2016

Hej alla. Vi går in i graviditetsvecka nio imorgon fredag efter vår andra IVF. Vi har sett ett hjärta på VUL i början på juli och har BF 24/2. 
Har mått rätt bra genom hela processen och nu har jag möjligen lite dragningar i magen, hunger och att jag måste kissa på natten som symptom. 

Det verkar som att vi som har gjort IVF har lättare att oroa oss. Antar att vi har en känsla av att det inte är så enkelt, det här med graviditeter. 

Har KUB-ultraljud i mitten av augusti. Läskigt, men skönt att få veta hur fostret mår. 

Tack. Ja, det är skönt att få må bra, men samtidigt kan det vändas till oro; är det verkligen normalt, borde jag inte känna mer? 
Eftersom jag snart är 40 skickade BM remiss för KUB när vi var på inskrivning. 

Vi fick också, pga min ålder, ett läkarbesök extra. Jag trodde hon skulle ta prover eller något men vi gjorde typ ingenting. Det verkade mest vara om vi hade frågor, och dem hade vi ju tagit med BM veckan innan. Både jag och sambon gick därifrån utan att fatta syftet med besöket. Är det någon annan "äldre" (jag tror jag fick nervösa tics varje gång läkaren omnämnde mig som äldre) blivande mamma som fått ett tidigt läkarsamtal som gjorde något annat än vi? 

Jag har berättat för min närmsta familj, men de har även vetat om vår IVF så det föll sig naturligt. Kommer att berätta för övrig nära släkt och vänner efter KUB-ultraljudet om det ser bra ut, och på jobbet och övriga efter rutinultraljudet. 

Jag har haft det jobbigast att inte säga något till mina vänner för jag tränar ganska mycket men har fått säga att jag är skadad när jag gjort behandlingar och nu när jag måste känna mig fram. Allt jag brukar göra funkar inte, så folk undrar nog om jag är lat eller less. Ska bli skönt att slippa ljuga.

Usch så tråkigt att läsa. Allas vår rädsla. Ta hand om er.

Här går det stilla framåt. Väntar på kub-ultraljudet nästa vecka. Det blir en milstolpe. Om allt ser bra ut känns det som att man faktiskt på riktigt kan tro att det kommer att komma ett barn i vår. Än så länge känns allt osäkert och overkligt och jag tror inte riktigt på att det kommer gå bra.

Vi var på KS i Stockholm och fick svaret på en gång. Då hade vi tagit blodprovet två veckor innan.

Inatt drömde jag att jag var på UL och det fanns inga hjärtslag. Funderar på att boka in ett extra. Vet inte om jag har ro att vänta till RUL 20/9.