Gör jag min son osjälvständig?

Barn använder skrik för att kommunicera, skriket uttrycker ett behov, inte fan ignorerar man någon som ber om hjälp!? Så varför ska man göra det med ett barn som är beroende av ens omsorg?

Ett barn som lär sig att föräldrar svarar på hens behov blir tryggare, då hen inte behöver lägga energi och stress på att få sina behov tillfredställt utan kan fokusera på att tryggt upptäcka världen, och lita på att hjälp finns om hen behöver

Att ett skrikande barn till slut blir tyst är inget positivt, utan betyder att barnet gett upp att försöka få hjälp, det barnet har fått lära sig att ingen kommer när hen behöver och barnet har ingen att lita på annat än sig själv, vilket är tragiskt för ett spädbarn!

Visst det finns nyanser och är olika i åldrar och barn är olika, men man kan inte skämma bort ett litet barn med kärlek och stöd!

Vi har alltid lyssnat på vårat barns behov och gjort de vi kan för att svara på hens behov, och gissa vem som är trygg, utåtriktad, samarbetsvillig och gladast på förskolan?

Jo vårat barn.

Dom som säger skit, be dom läsa på om nära föräldraskap och anknytningsteorier, det där andra är förlegad skit som inte stämmer

Skulle faktiskt vilja trycka på lite att det kan vara extra viktigt med lyhördhet, fysisk kontakt och empati när man har en son, som samhället i många fall senare kommer lära att han måste vara tuff, inte gråta och vara självständig

Positiv beröring är jätteviktigt! Omtanke och empati utveckling kan behöva läras in extra mycket för att motverka skadliga könsroller (såklart gäller de även flickor, men i många fall får dom redan lära sig det i och med att dom hanteras och bemöts mjukare och får leka med dockor)