blir galen av tanken på henne med honom

Vi har pratat men kommer inte så långt då jag blir lessen o hon inte vill göra mig lessen. Sist, då hon var lite påverkad sa hon att svartsjuka förstör förhållanden o jag måste sluta tänka så mycket. Att hon var ärlig med att han finns mm o just NU ger hon inte upp honom men får se beroende på vad det blr av oss sas. Hon har funderat på om vi skulle flytta ihop, åka o jobba utomlands mm. Det är väldigt tajt o jättebra mellan oss 24h o alla planer innefattar den andra. Nu är hon hemma o med onom ett dygn -kors o pina- o jag lät bli att skicka sms då ja var så lessen. Idag kom sms om hur kär hon e i mig, saknaden o "om allt e bra med OSS" (då jag inte textade). Jaa, allt bra men det smärtar så o trots att hon övertygar mig att jag är viktigast o vinner över honom enkelt - så känns det för jä.ligt....just nu. Då hon kommer hem i övrmorgon vet jag vi har helt fantastiska veckor på kommande. Okej, vi har inte varit tillsammans mer än 4mån så delvis fattar jag men tanken att hålla på såhär o dela henne ett åååår gör mig trasig o galen. Tänker INTE be henne välja, då blir det fel. Komments?

Suck, finns det nån som inte tycker jag borde gå vidare o skippa henne? För vi har verkligen äkta känslor för varandra. Jag vet att hennes oro gäller att vi är två kvinnor för detta är tabu i hennes familj o får aldrig komma ut. Samt att denna man hjälper hennes föräldrar i hemlandet massor, även ekonomiskt- o är förstås oroad att detta slutar om hon inte...ja... I min värld låter det som om hon betalar honom med sex, hon bryr sig liksom inte i om han kommer el inte då hon ska dit utan dyker han upp så...ja, så blir det sex. Dubbelsuck.

Usch, blir så lessen då jag läser era åsikter. Vet inte hur ja ska tänka. Den biten förstår jag, att det inte ska komma ut, för så tänker jag själv också. Nu. Vet ju inte hur jag tänker om ett år om "vi" fortsätter. Men kring detta att hon sexar med sin gamla stadiga älskare....ogillar stenhårt men känner att jag inte kan komma o kräva nånting efter 4 MÅNADER då vi inte vet hur det blir med oss. Känner att det beslutet bör komma från henne så att det inte blir fel. Vill inte vara den som pressade fram ett val. Än. Dock, har jag inte tänkt acceptera detta hur länge som helst. Är det helt fel tänkt?

Jag funderar på detta så jag blir tokig. MEN kommer inte att lämna denna lycka nu. Irriterad över det faktum att då jag tar upp saken så kör hon med "svartsjuka förstör", ...jaa?! men polyamoriska förhållande förstår också ju...o jag har ju all orsak att vara svartsjuk. Svartsjuka som ett problem talar man väl om då det inte finns nån orsak o ena partnern ändå är galet orolig o konfronterande, så är ju inte vårt fall då faktum är att hon ÄR med en annan. Vem skulle inte vara svartsjuk då. Men enl henne så visste jag om denna  man redan innan vi var involverade mer än bara som vänner. O på sätt o vis förståååår jag hennes dilemma o situation. Nån så gullig rar omtänksam omhändertagande närvarande orolig skön o snäll kvinna finnes inte, hon är en lottovinst för övrigt....o sätter jämt mina tankar o känslor i första hand (förutom här då).