Avliden
Jag har förlorat ett barn och hade uppskattat följande:
1. Håll dig inte undan och vänta på att den drabbade själv ska ta kontakt - det orkar man inte. Ring, kom på besök och hör av dig hela tiden.
2. Du behöver inte känna att du ska kunna göra det bra igen, för det kan du inte. Säg inte "jag förstår" eller "jag vet hur det kännns" för det gör du inte, utan håll bara om, säg "jag är ledsen", "jag önskar det fanns något jag kunde göra". Var bara där. Du behöver inte göra mer än finnas till för dem.
3. När livet rämnar orkar man inte städa, handla, laga mat. Om du kan och vill, hjälp dem med det. Handla eller ta med fördiglagad mat och lägg i frysen hos dem. Laga maten hemma hos dem. Om de vill.
4. Det tar tid, lång, lång tid för dem att komma tillabaka. Bara för att begravningen varit innebär det inte att sorgen tar slut. Den måste de lära sig att leva med. Hela första året är ett helvete och det kan fortsätta sedan med, men man lär sig hantera smärtan som sorgen medför steg för steg. Säg ALDRIG att "är det inte dags att gå vidare nu?" eller "försök rycka upp er". De har förlorat sitt barn, antagligen det värsta man kan vara med om.
5. Uppmuntra dem gärna att ta kontakt med andra i samma situation. Det finns en hemlig facebookgrupp och ibland finns det stödgrupper i området.Spädbarnsfonden har vissa, ibland har kyrkan det etc.
6. Om det tar lång tid och de inte hör av sig, tackar eller på annat sätt "ger tillbaka" - fortsätt stötta och höra av dig. De kommer vara oändligt tacksamma mot dig sedan. Det är så många vänner som försvinner när man går igenom en kris.
Tur att de har dig!