BF Mars 2017 - syskon

Hej!

Jag gör er gärna sällskap. Har en son född i mars 2012. Vet inte riktigt vilken vecka jag är i eller när bf blir men om jag räknat rätt så borde det va i början på mars. Senast jag hade mens va i april så vi ska få göra tidigt ul för att fastställa allt.

Jag har heller inte så mkt symtom. Ömma bröst men det har jag haft sen ÄL satte igång. O så är jag sur o irriterad hela tiden!! Galet irriterande bara det! Mådde illa som bara den med sonen men nu verkar illamåendet bara slå till lite då o då. Så oron för missfall hänger över en hela tiden.

Jag mår så oförskämt bra just nu med lite molvärk o illamående som kommer o går att jag börjar tvivla på att jag ens är gravid. längar till att vi har fått göra ultraljudet så att man får se om det är någon där inne.

Har ni berättat för syskonen än? Vi har inte sagt nåt till sonen än o är lite osäkra på hur länge man ska vänta. Hur har ni gjort?

Inga cravings än men däremot har jag upptäckt saker som inte funkar. Persika och nektarin gick inte alls att äta!

Är det någon av er som tränar något? Jag hade precis börjat träna seriöst och skulle gärna vilja fortsätta men känner mig lite feg. Tog en rask promenad idag o kände då ett ordentligt hugg i livmodertrakten. Nu känns allt ok dock.

Ang jobb så har jag sagt till mina närmsta kollegor men tänkte vänta så länge jag kan med att prata med de andra. Ska väl nämna det för chefen när jag är tillbaka från semestern.

Att skaffa barn kommer ju aldrig vid nåt bra tillfälle så det är bara att köra på för er båda, jyns00 och quirall.

Jag tränar efter försvarsmaktens app, FMTK. Jag har börjat lite smått med löpning också. Jag är för tillfället en aningens överviktig pga medicin o jag är så fruktansvärt deppig över det. Vantrivs så otroligt mycket över hur jag ser ut nu. Känner inte alls igen mig själv så eg skulle jag vilja träna så att jag förlorar lite vikt men vet inte om det eg är ok. Måste fråga min barnmorska sen vid inskrivningen.

Jag vet ju det också. Men det skulle va så skönt o iaf kunna gå ner 1-2 kg innan inskrivning o slippa bli en av de där i statistiken som är överviktig vid inskrivningen. Så fort kroppen tillåter det efter förlossning så ska jag träna som en galning! Tills dess får jag äta rätt o träna lagom.

Det är tredje dagen för mig med illamående hela dagen. Har tagit postafen men det tar bara bort lite o så blir jag galet trött. Idag har jag gett upp. Kroppen vill inte ens lämna sängen. Mådd illa med sonen också men inte så här mycket. O så har jag konstant molvärk eller tryck i magen. Kan inte dessa veckor bara flyga förbi!!

FB grupp låter kul :)

I natt har jag inte sovit mkt. Har mått så illa. Började morgonen med att gå upp o hulka men kräks inte. Har ringt till MVC för att rådfråga om lergigan. Nu orkar jag inte mer. Har dessutom stark ångest för att må illa :(

Jag jobbar också på förskola så jag lider med dig, jyns00!!

De hänvisade till min husläkare då deras läkare var på semester. O så sa de att jag skulle äta en gång i timmen. Efter många turer så fick jag en läkartid igår o den läkaren skrev ut lergigan Comp till mig. Har tagit andra tabletten nu o mår mkt bättre. Känner fortfarande illamående men inte lika intensivt. Nu kan jag iaf hjälp till lite.

I förrgår kunde jag inte sova pga illamåendet. I natt mådde jag inte illa men istället kröp det i benen på mig. Så i natt har jag sovit med en kylklamp på fötterna för det va det enda som funkade.

Tycker absolut att du ska försöka få lergigan Comp utskrivet om du mår så pass illa. Vi har varit tvungna att berätta för sonen. Jag har ju varit sängliggande halva dagen så för att inte oroa sonen ville vi berätta. Han är 4 år nu o väldigt förståndig så han fattar liksom läget. Tråkigt nog så tyckte han det va kul med syskon först men nu när han har sett hur jag har mått så vill han inte längre ha syskon haha

Välkomna alla nya!

Jag är så avis på er som mår bra! Själv har jag börjat kräkas till o från också o mat säger magen gärna nej till nu. Hoppas det vänder innan jag börjar jobba. När detta är över ska jag också börja träna iaf!

Jag känner mig mentalt uttömd. Jag har ingen energi kvar. Hade förhoppningen att lergigan Comp skulle funka bättre. Jag har svårt att somna o vaknar sen runt 6 för att springa på toa stup i kvarten o kräks då också. Känner mig sen illamående o kräkig hela dagen. Håller på att gå under KBT behandling för stark ångest för att kräkas och må illa. Mådde inte alls så här illa med sonen. Allt känns totalt hopplöst nu. Har bara ångesttankar o tårar. Vågar knappt gå utanför dörren med risk för att kräkas. Pappa tvingade ut mig på en promenad i morse istället för att ligga o vrida mig i ångest i sängen. Det gick bra o jag kunde gå utan att kräkas. Men med all denna ångest, hur ska jag orka?

Jag satt och kollade på bäbisbilder på sonen för att finna styrkan att gå igenom detta. Men det är så tungt. Just nu är det så fruktansvärt jobbigt. Ska det vara så här jobbigt?

Mitt illamående är konstant men i olika styrka. Har slutat ta lergigan Comp, det kändes inte speciellt mycket bättre med det. Kräks ofta någongång under dagen också. Jobbigast är väl att få i sig mat. Vill liksom inte ha nåt.

Jag är lite svullen om magen men det va jag redan innan med så det syns nog ingen skillnad haha

Vi tänkte göra KUB men har tänkt om sen vi va på inskrivningen. Vi vill helt enkelt inte göra fostervattenprov. Detta blir min sista graviditet hur den än slutar o då vill vi inte ta risken för missfall. Vid RUL kommer man kunna se saker ändå o då får man ta beslut där ifrån i såna fall om det måste fattas.

Idag verkar jag inte få behålla mat. Vad gör man då för att få energi?

Jag är så less på detta nu så jag gråter var o varannan dag. Försöker tänka positivt men inte fan är det lätt. Är så van att må illa så de få korta stunder jag inte mår illa så väntar jag bara in illamåendet. Skulle inte förvåna mig om jag spenderar en dag utan illamående på soffan bara för att jag inte litar på att det är borta.

Jag har också semester nu. 2 veckor av den har spenderats i sängen o jag ser ingen ljusning. Min man är också ledig så han tar allt nu. Vi har ett barn sen innan. Jag mådde illa med honom också men inte i närheten av detta. Jag tycker inte om att vara gravid. Hade en förhållandevis lätt graviditet med sonen men jag är mentalt inte byggd för detta. Älskar barn så hade jag sluppit graviditeten hade vi haft fler. Jag är inte ens bekymrad över förlossningen. Det skrämmer mig inte alls o gjorde inte innan heller. Men att må blärk o va någons slagpåse i 9 månader. Nääähä du!! Haha