Jag går emot strömmen här och säger att det kan vara klokt att inte medverka.
Soc är mästare på att vrida och vända på saker och förvrängs ord. Säger du ingenting så har du ingenting sagt och så länge du vet att ditt barn har det bra så kommer detta snart vara ur världen.
Lycka till och sök ny terapeut!
Verkligen dumt att skriva så. Du fattar att du kanske sätter hennes barn i skiten nu, genom att skriva sådär.
Det där är så svårt och jobbigt tycker jag. TS går till terapeuten för att hon behöver hjälp att få prata ur sig. Hon nämner att hon inte orkar med sitt barn. Terapeuten anmäler till soc. Och det är ju så belagt med skam i dagens samhälle! Det är så kluvet; klart barnet ska få hjälp om det far illa men samtidigt så har ju TS ingen terapeut längre- som hon behöver för att kunna fungera som mamma... Förstår ni hur jag menar?