Farmodern/svärmor. Överreagerar jag??

Klart att man blir irriterad på sådant men jag tycker att du reagerar lite starkt kanske, jag tycker att hennes son ska prata med henne, eller så pratar ni tillsammans. Hon kanske inte är den barnvänliga sorten överlag? Dock ska man sträva efter att hålla vad man lovat.

Du överreagerar inte men tyvärr är det ju inget att göra nåt åt. Det kommer kännas bäst för dig i längden om du accepterar hur hon är och slutar be henne om hjälp. Sluta räkna med henne alls. Vill din man ha med henne på födelsedagar osv så får han bjuda in henne och ta besvikelsen över att hon inte kommer. Det är ju tråkigt men vissa personer är idioter, även om de har barn och barnbarn.

Jag hade slutat räkna med henne.

En del lovar helt enkelt mer än dom kan hålla. Surt, men inte mycket att göra åt. Jag hade bara slutat fråga om hjälp.

Jag skulle bara ta bort henne ur barnvaktsekvationen helt. Då slipper du bli besviken och upprörd. Har ni ingen annan i er närhet som går att anlita som barnvakt får ni helt enkelt se över vilka betalalternativ som finns.

Hon vill väl helt enkelt inte. Inget fel i det men synd att hon inte kan vara ärlig. Kanske hon kan vara ärligare mot din make.

Hennes förlust

Fel av henne att vara otydlig med vad hon lovar.

Hon borde ju förstå att en bröllopsfest gissningsvis håller på längre än till 9tiden.

Sen ser jag inte att hon faktiskt brutit något hon lovat, ni har bara haft olika uppfattningar om vad barnvaktningen innebär.

Jobbigt också att hon velar och inte ger tydliga svar.

Tycker inte att du har rätt att skälla ut henne, hon är bara annorlunda jämfört med dig. Sluta helt enkelt att förlita dig på henne så blir allt bra.

Skulle hon fråga varför ni slutat be om hjälp (verkar osannolikt, hon verkar rätt ointresserad av att vara barnvakt) så kan du ju förklara varför.

Jag håller med Physalis lite ovan om att hon egentligen inte brutit mot något. Men generellt är det ju svårt att veta vad man kommer överens om när motparten inte vill prata om saken utan bara skjuter det framför sig hela tiden! Jag hade blivit galen!! Och således också uteslutit svärisarna från barnvakteriet, det var någon annan ovan som skrev att det är deras förlust och så är det ju. Men jag vill kunna lita på folk och känna att vi har samma inställning till saker.

Jag kan vara velig själv, det vet jag. I vår familj har vi alla tre (mamma + pappa + barn 10 år) ett stort behov av frihet, vi gillar inte att boka upp oss utan är hellre spontana när det går, vilket innebär att vi sällan tackar ja till saker som ligger långt fram i tiden. Inte för att något roligare kan dyka upp utan helt enkelt för att vi inte kan säga i februari vad vi gör en viss vecka i augusti. Och vi vill ändå inte bestämma något nu. Därför är vi kanske tråkiga men vi säger oftast nej direkt så att vi inte håller folk på halster.
Å andra sidan tar vi gärna emot spontana besök och träffar vi vänner på stan så kan vi bestämma att vi grillar tillsammans samma kväll och sånt. Men där borde dina svärföräldrar kanske börja bli lite mer konsekventa och säga nej istället så att ni kan ordna med annan barnvakt.

Hoppas det löser sig för er!!

Den svärmor är ett JÄVLA ARSLE kort och gott.

Du skriver att ni mycket sällan ber om hjälp och så kan hon inte ställa upp Max två nätter när no sk in och föda barn. Vidrigt.

Jag har full förståelse för att man vill leva sitt eget liv. Jag tycker själv det är otroligt fel när föräldrar lämpar över sina barn på sina föräldrar hela tiden, men detta är ju verkligen ingen sådan situation!

I en familj hjälper man och ställer upp för varandra. Din svärmor skiter i sitt barn och sina barnbarn. Kag tycker ni ska sluta höra av er till henne. Bollen får ligga hos henne om hon vill ha kontakt. Hon får känna för den isåfall.

Vilken kärring..

Ska inte svärmor vara på bröllopsfesten?

Jag ser inte riktigt det du ser, o tycker att du överreagerar.

Otydlig är hon, men ser inte att hon lovar nåt hon inte håller.

Det är väl härligt att de har ett liv intar till vara på det genom att tex resa?

Känner igen mig lite i din situation, TS, men har inte så mycket råd att komma med

Vi har två barn i åldrarna 2 och 7 år. Äldsta dottern kan mormor och morfar ta hand om några timmar på dagtid om det krisar, sovit över har hon gjort några enstaka nätter sedan hon föddes (bl.a. när yngre syskonets föddes och när vi gifte oss), men hon har aldrig fått vara hos dem under någon längre sammanhållen period trots att vi bor bara ca 20 minuter från varandra. Mormor lovar ständigt att nu i sommar så ska X minsann få övernatta en vecka eller följa med till husvagnen! Dottern ser fram emot detta jättemycket, eftersom flertalet av hennes kamrater i förskoleklass har morföräldrar som ställer upp och hjälper till massor - frivilligt - under somrarna för att t.ex. kunna förlänga barnens lov. Sedan blir det aldrig något av dessa planer för vår dotter. Annat kommer emellan, mormor och morfar har inte tid, de kommer att vara i husvagnen just då osv... 7-åringen har börjat tröttna och frågar ibland varför mormor och morfar inte vill att hon kommer och jag vet knappt vad jag ska svara längre.

Farmor har jag helt lagt ner att försöka med. Vi träffas ofta hela familjen kanske en gång varje helg, men hon har aldrig någonsin suttit barnvakt ens en kvart på dagtid under 7 år (trots att hon är väldigt ung fortfarande och inte har några andra barn förutom min make). Samma visa där, farmor har lovat 7-åringen sedan hon var gammal nog att tala att självklart ska X få komma och sova hos farmor några dagar på sommaren, självklart ska hon och farmor gå på stan och shoppa, men det händer aldrig. Farmor är alltid upptagen med annat, jobbar, för trött, hennes KK kommer förbi eller något annat svepskäl. Ringer vi och undrar om hon t.ex. kan hjälpa till att vakta barnen när vi ska fira vår bröllopsdag så har hon alltid miljoner ursäkter att låta bli. Inte ens på vårt bröllop kunde hon ställa upp och passa dottern, för då kunde hon ju själv inte dricka något på festen om hon skulle behöva ha ansvaret för en 1-åring samtidigt (???). Alltså fick jag själv ta hand om vår bebis större delen av vårt eget bröllop, trots att både mormor och farmor fanns i lokalen.

Jag accepterar att man inte vill ta hand om MINA barn, men då ska man heller inte lova saker till barnen och göra dem besvikna gång på gång. Där felar både mina föräldrar, svärmor och TS svärmor.

Tack för inputs! Farmorn är snäll, vill gärna vara barnvakt men är väääääldigt osäker med små barn. Förståeligt om man inte känner barnet och vet vad det vill...

Hon ringer min man å kollar läget typ varje vecka, annars hör hon av sig typ varannan månad och frågar om hon ska ta stora barnet en lördag fm el komma över en kväll. Dessa tillfällen sammanfaller ALLTID med att hennes karl gör sina grejer. Vilket gör att vi känner oss väldigt ointressanta övrig tid. Så karln hennes ligger bakom en del beslut som tas eller inte tas (toffel till svärmor anser jag).

Iaf. Vi har, som några föreslog, bestämt att vi ska sluta be om hjälp. Vi har bett min syster komma och vara barnvakt när vi ska på stor i juli. Hon bor bara trettiofem mil bort... ???? Men det är så vi verkar få lösa våra liv...

Jag vet iaf hur jag vill vara mot mina barn och barnbarn när den dagen kommer ??????????????????