Tiden som ruvare
Hej!
Totalt gjorde vi fyra återföringar, en färsk och tre frysta innan vårt lilla mirakel kom!
De första två försöken tog jag det lugnt och låg mycket i sängen, tänkte att tyngdlagen skulle gälla i livmodern också :) Åt inte så mycket godis och försökte vara "nyttig". (Sen läste jag att oddsen att man lyckas faktiskt är lägre med sängläge än att leva på under ruvartiden)
På det fjärde försöket var jag jättestressad på jobbet och mådde dåligt över det. Tänkte "fuck it" och levde på som vanligt med skräpmat och godis. Gick dock på akupunktur inför återföringen och läste att någon rekommenderade att man skulle hålla sig varm genom att alltid ha strumpor på sig, haha. Jag brukar föredra att vara barfota men jag tog faktiskt på mig strumpor.
Varför det funkade den fjärde gången vet jag inte. Men jag vill tro att det var pågrund av akupunkturen. Nu ligger vår son bredvid mig och sover.
I slutändan tror jag det har med statistik att göra. Tillräckligt många försök så lyckas man förmodligen. Vårt problem var dels att jag har pcos och min man slöa spermier. Vi berättade inte för vår familj.
Vi har embryon kvar i frysen som vi hopas kunna använda för syskon om ett par år. Ruvartiden är hemsk och man har väldigt lätt att lägga skulden på sig själv för att det inte funkar. Men lev på som vanligt, det är inte nyttigt att gräva ner sig i sin sorg under tiden man ruvar. Det är ju då man har som störst chans att lyckas!