Hej! 
vi är i vecka 6. Är det någon mer än jag som inte känner någon 'molvärk' eller 'mensvärk' alls? Känns som om alla har det utan jag, med både MF och MA i bagaget blir jag så orolig att det ska sluta så igen.. Borde man känna redan nu att det händet saker med livmodern? Känner bara lite strålande ner mot ljumsken/kring äggstockarna.
Jag har totalt 5 barn,de första är enäggstvillingar som blir 20 i december,sen 2 tjejer till,6 och 13 år+ min lilla prins på 5 år
Nu är jag i v 5 och undrar om dom kan se hinnsäcken såhär tidigt? Sen så sägs det att enäggstvillingar inte är ärftligt men både jag och min syster har det,fast hon har pojkar. Någon med erfarenhet/bilder från vul v 4-5?
Någon mer som mår illa och är extremt trött? Eller kan det vara för att jag är äldre? Har man högre hormonnivå om man har fler o starkare symptom? Livrädd att få tvillingar igen!!! Dom är underbara men krävs extremt mycket energi för att orka ge bägge barnen den uppmärksamhet som dom behöver och absolut ska ha! Blev många frågor där men någon kanske kan svara på något iaf
Nån mer som känner sig lite ensam o vilse? Jag bor så långt från familj o släkt som det är fysiskt möjligt på jorden och känner mig extra långt bort nu när jag just blivit gravid... Allt är ju så nytt nu i början dessutom!
Jag känner mig ganska ensam, förutom partnern då såklart! Har familj långt bort men de är inte så stöttande under mina graviditeter och mamma har haft noll intresse att prata om mina graviditeter tidigare och minns knappt något från när hon själv var gravid säger hon så det vill hon inte heller prata om.... Avståndet är ett mindre problem än inställning tycker jag! Man kan ha riktigt fina och givande samtal per telefon. Men jag förstår vad du menar. När jag varit gravid har jag fått en stark känsla av att jag vill omringa mig med andra gravida eller kvinnor som genomgått samma sak. Eller andra föräldrapar för den delen! Det är skönt att få lufta idéer och få stöttning. Jag har tyvärr inte riktigt fått det och de flesta i min omgivning verkar passerat tankarna med barn och satsar på annat i livet vilket är såklart trist. Jag har ju satsat helthjärtat på familjen och barnen och även om jag har projekt vid sidan av barnen så är ändå min huvudsakliga fokus barn och nu även graviditet.
Jag har ingen molvärk, det oroar mig lite för jag hade rätt mycket när jag väntade dottern. Men å andra sidan hade jag ingen molvärk whatsoever när jag väntade första barnet och inte heller i andra graviditeten som slutade i ett MA v 13 (foster dog först v 10 så det var ju inte så att det inte växte i början). Så det är säkert olika från graviditet till graviditet.
Hej! Är i vecka 6 (5+1) idag, är förvånad över hur målmedveten och redo jag känner mig trots allt! Mitt första barn men andra graviditet, i vintras fick jag ett missfall så försöker verkligen ha is i magen ett tag till :). Vi åkte utomlands samma dag vi plussade, så himla skönt att kunna landa och prata igenom allt ifred och slippa känna att vi kommer spricka inför nära och kära...;)
jag plussade för 1.5 vecka sedan. Har ett MF o ett MA bakom oss, annars första graviditeten. Jag är i v 5+6 idag, dagarna går så långsamt! Vad har du för symtom? :)
Jag sökte just på sofi hirvelä på Fb o skrev ett meddelande, har du sökt på hennes namn? Hon kom upp direkt :)
Jag hittar inte sofi. Kan någon hjälpa mig in i gruppen?
Det ironiska är att man oroar sig oavsett - när jag hade molvärk var jag säker på missfall för jag hade ju aldrig haft så de två andra gångerna. Hade dessutom ont i ländryggen och det kändes inte som det bådade gott. Nu oroar jag mig istället för att jag inte har molvärk.. Så lustigt! Mitt illamående har iaf slagit till på stort typ på dagen när jag går in i v 7 så det går jag lite och väntar på nu.. Är bara 5+2.
Det är säkert ligamenten eller något som växer iaf :)
Kan du bli gravid så kan du också få barn, så måste du tänka! utöver mitt ma i v 13, har jag tyvärr ett änglabarn, så min oro och rädsla är något långt utöver det normala, och kommer med all säkerhet aldrig att släppa förrän jag har ett levande syskon i famnen. Kram
tänk att vissa knäpper med fingrarna och vips har de en massa barn, medan vissa av oss får kämpa men gud vad vi kommer uppskatta de små liven när det väl är vår tur! Vore kul om vi kunde hålla kontakten och följa varann på vägen, jag har bett ett par olika personer om att gå med i FB sidan men inte lagts till ännu. Är du med där?
Ja för vissa är det så lätt medan det är en lång kamp för andra.. Jag förlorade min dotter nyligen så sorgen är fortfarande obeskrivlig.. Men jag hoppas det här kan hjälpa mig att se framåt och läka litegrann även om ett barn aldrig kan ersätta ett annat.
Nej jag är inte med där än, känner mig inte redo med min historia, håller mig lite i bakgrunden, men går med i framtiden om jag känner att jag orkar och allt går som det ska <3