Hur stöttar jag närstående bäst?

Åh, jag blir alldeles varm av din text, TS! Du verkar så himla omtänksam. Vilken fin vän! 

Jag har nu en dotter på 4 månader, men det tog tre år att överhuvudtaget bli gravid. För mig var det extremt tufft att folk så gärna ville ge mig råd. Jag fick råd om hur jag skulle bli fertilare i tid och otid. "Ät den här vitaminen", "Stressa mindre!", "jobba med mindfulness", "ät bara ekologiskt" etc. Det lustiga i det hela var att det inte ens var mig det berodde på, utan min man. Så - ge inte råd om hur det ska bli lättare för dem att lyckas, förmodligen har de redan testat allt (och det funkar i regel inte ändå). Jag hade gett vad som helst för en vän som kunnat hjälpa mig att hålla sånt borta från mig. Man orkar liksom inte säga ifrån tusen gånger. 

Sen fixade inte jag snack om barn alls. Jag personligen ville inte höra om andra som väntade barn. Kanske fungerar inte din närstående på samma sätt som jag, men jag ville inte varken höra om sånt eller prata om det. Ibland behövde jag en axel att gråta emot som inte dömde mig för att jag blev så ledsen när andra kom med glada besked. Jag behövde få höra att jag inte var en dålig person som inte kunde glädjas till 100%. 

Din attityd känns i sig som en himla bra grej, att du vill vara lyhörd. Alla funkar så himla individuellt. Men det är fint att du bryr dig så genuint. 

Åh, jag blir alldeles varm av din text, TS! Du verkar så himla omtänksam. Vilken fin vän! 

Jag har nu en dotter på 4 månader, men det tog tre år att överhuvudtaget bli gravid. För mig var det extremt tufft att folk så gärna ville ge mig råd. Jag fick råd om hur jag skulle bli fertilare i tid och otid. "Ät den här vitaminen", "Stressa mindre!", "jobba med mindfulness", "ät bara ekologiskt" etc. Det lustiga i det hela var att det inte ens var mig det berodde på, utan min man. Så - ge inte råd om hur det ska bli lättare för dem att lyckas, förmodligen har de redan testat allt (och det funkar i regel inte ändå). Jag hade gett vad som helst för en vän som kunnat hjälpa mig att hålla sånt borta från mig. Man orkar liksom inte säga ifrån tusen gånger. 

Sen fixade inte jag snack om barn alls. Jag personligen ville inte höra om andra som väntade barn. Kanske fungerar inte din närstående på samma sätt som jag, men jag ville inte varken höra om sånt eller prata om det. Ibland behövde jag en axel att gråta emot som inte dömde mig för att jag blev så ledsen när andra kom med glada besked. Jag behövde få höra att jag inte var en dålig person som inte kunde glädjas till 100%. 

Din attityd känns i sig som en himla bra grej, att du vill vara lyhörd. Alla funkar så himla individuellt. Men det är fint att du bryr dig så genuint.