Sorry för att jag kapar er barnfrias hyllning till er själva men jag tycker verkligen att det är jätteintressant att läsa om alla som vill leva barnfria för att barn är så jobbiga och kostar så mycket pengar och att man inte kan göra vad man vill när man vill och allt vad det nu är. Tänk om alla skulle tänka så, då hade inte någon tagit hand om er den dag ni är sjuka, eller när ni är gamla och behöver hjälp. Ja barn är intensiva och högljudda men de är även nyfikna, kärleksfulla och empatiska små varelser (för det mesta). Att tro att man blir lycklig utan barn den dag man dör med massa pengar på banken och att aldrig någonsin ha känt den kärleken som bokstavligt talat är lika intensivt från sekunden barnet föds tills döden skiljer en åt är det mest fantastiska man kan få vara med om. Och det gör (inte alla kanske) till en mer empatisk och bättre människa i denna individualistiska och egocentriska värld där alla över 30 utan barn lever som att de är tonåringar. Vem har glädje av massa pengar när man är gammal och ligger för döden? och vad är livet om det bara går ut på att jobba, festa, resa, titta på Netflix och sådana materialistiska saker? Är ni så verklighetsfrånvända att det är det som är det viktiga i livet? Då tycker jag faktiskt synd om er. På riktigt.