Ni som valt bort att skaffa barn, ångrar ni ert beslut?

Nä precis. Kommer aldrig fram till ett beslut inom det här. Blir galen! Vill fast ändå inte. Får panik av tanken att förändra livet men vill inte gå miste om något.

Svårt dock få kille om man ej vill ha barn

Sorry för att jag kapar er barnfrias hyllning till er själva men jag tycker verkligen att det är jätteintressant att läsa om alla som vill leva barnfria för att barn är så jobbiga och kostar så mycket pengar och att man inte kan göra vad man vill när man vill och allt vad det nu är. Tänk om alla skulle tänka så, då hade inte någon tagit hand om er den dag ni är sjuka, eller när ni är gamla och behöver hjälp. Ja barn är intensiva och högljudda men de är även nyfikna, kärleksfulla och empatiska små varelser (för det mesta). Att tro att man blir lycklig utan barn den dag man dör med massa pengar på banken och att aldrig någonsin ha känt den kärleken som bokstavligt talat är lika intensivt från sekunden barnet föds tills döden skiljer en åt är det mest fantastiska man kan få vara med om. Och det gör (inte alla kanske) till en mer empatisk och bättre människa i denna individualistiska och egocentriska värld där alla över 30 utan barn lever som att de är tonåringar. Vem har glädje av massa pengar när man är gammal och ligger för döden? och vad är livet om det bara går ut på att jobba, festa, resa, titta på Netflix och sådana materialistiska saker? Är ni så verklighetsfrånvända att det är det som är det viktiga i livet? Då tycker jag faktiskt synd om er. På riktigt.

Fast har man barn, finns det i alla fall en ganska stor sannolikhet att någon bryr sig om en när man blir gammal. Mycket beror ju även på hur man själv har behandlat barnen, när de var barn. Det man sår får man skörda, så att säga. Men man kan påverka det själv i hög grad. 

Har man däremot inga barn (och ingen motsvarande stark relation till t.ex. ett syskonbarn), så kan man vara HELT säker på att man blir utlämnad till hemtjänstpersonal, undersköterskor och biståndsbedömare... Vi kvinnor lever ju också längre än männen, och mannen är ofta ett par år äldre än oss, så en partner hjälper inte heller, oftast.

Om man är så verklighetsfrånvänd att man tror att livet enbart går ut på att ha roligt. Ja då är man inte mogen för barn. Du har gjort ett korrekt val att inte skaffa några.

Men ledsen att göra dig besviken. Oavsett hur tungt och jobbigt det än är med barn (för det ÄR det), så finns det ingen förälder som ångrar det. Jag har träffat mitt livs kärlek, två gånger dessutom. Jag skulle hellre slänga mig framför ett tåg än att inte få känna känslor av denna styrka i mitt liv.