Ni som valt bort att skaffa barn, ångrar ni ert beslut?

Ts, är i samma situation som du och funderar mig gråhårig. Tror att jag har tänkt mer på det här beslutet än de flesta som väljer att skaffa barn. Jag är också rädd att ångra mig, för rent krasst är det ju alltid lättare att ångra saker man inte gjort än saker man gjort. Jag är dessutom en person som har lätt att gräma mig över saker och älta. Men å andra sidan känns det som ett rätt värdelöst argument för att skaffa barn. Och när lyfter blicken lite ovanför mitt eget liv och ser hur världen ser ut kan jag liksom inte rättfärdiga att sätta ännu ett västerländskt barn till den här redan överbefolkade, miljöförstörda planeten...

Fast... varför skulle du leva på samma vis med samma innehåll resten av livet bara för att du inte skaffar barn? Jag ser barn som ett "lätt" sätt att uppnå en viss form av självförverkligande, men jag är helt övertygad om att det finns oändligt med fler sätt att uppnå det. Och jag tror att vi är väldigt indoktrinerade med barnnormen från samhällets sida. På många sätt är det ju lättare att inte leva enformigt utan barn, eftersom man inte hela tiden måste ta ställning till deras bästa.

Ja, men jag menar att man inte måste "leva på samma sätt hela livet" bara för att man väljer att inte skaffa barn. Att skaffa barn är ETT sätt att hitta en djupare tillvaro och en annan mening med livet, men jag menar att det finns många fler sätt att komma dit.

Ser att jag svarat i tråden tidigare :) Såhär sju år senare är jag 45, barnfri och helt nöjd med mitt beslut. Jag har dessutom ännu svårare än då att förstå varför man ens vill sätta barn till denna värld med klimatförändringar, krig och terror. Jo, har man en enorm barnlängtan kan jag förstå att man gör det, men om man inte har det tycker jag att det är ett orimligt beslut.