Ni som valt bort att skaffa barn, ångrar ni ert beslut?

Jag hade bestämt mig för att leva barnfri när jag var 28 år. Hade egentligen allt jag ville ha, bra utbildning, fast jobb, fantastisk make och ett bra liv generellt. Kände det lite som om barn skulle förstöra saker, och jag har dessutom aldrig någonsin gillat barn.

Sen fick min yngre syster sitt första barn när jag var 29 år och DÅ dök frågan för första gången upp i mitt huvud vilket jag skulle komma att ångra mest när jag blev gammal: det barn jag skaffat eller barn jag inte skaffat. Maken och jag beslutade oss då för att vi troligtvis skulle komma att ångra allra mesta om vi inte skaffat barn. Sju år senare väntar vi vårt tredje barn eftersom det visade sig vara helt rätt beslut just för oss...
Har en äldre syster som var i samma sits som vi var och beslutade då att inte skaffa barn alls. Hon är idag 45 år och har aldrig ångrat sig.

Kort sagt: som många redan skrivit så är det en bra utgångspunkt att ställa sig frågan vad man tror att man skulle ångra mest och agera därefter. Finns inget rätt eller fel och jag har aldrig förstått vitsen med att en del tycker att man måste försvara sitt val att vara barnfri.

Lycka till med ditt beslut, TS!

Det där är över huvud taget en skitsvår fråga att besvara... Har en arbetskollega som är extremt barnkär och alltid ville ha egna barn. Men kärleken som kom in i hennes liv var 10 år äldre och han var "redan färdig" med barn från ett tidigare förhållande. Min kollega fick alltså krasst välja mellan att behålla sitt livs kärlek och avsäga sig möjligheten till egna barn, eller att säga nej till den bäste man hon någonsin träffat och kanske kanske kanske skaffa barn med någon annan eller själv - eller ändå inte få barn för att hon inte hittade någon ny man.

Hon valde mannen, och de är fortfarande himlastormande förälskade 15 år senare nu när hon med råge passerat 50 år. Men hon har berättat för mig att hon saknar att ha egna barn något alldeles oerhört (även om hon nu har vuxna bonusbarn som hon älskar).

Det jag har lärt mig av hennes historia är att det är oerhört viktigt när man antingen väljer barnfrihet eller att skaffa barn att vad man än väljer så måste det vara  ens eget val, annars riskerar man att bli bitter på sin partner och omgivningen.