Jag fattar inte varför det i såna här trådar alltid talas om ensamhet som om det vore något dåligt. Jag har valt att inte ha barn eftersom jag är född introvert och älskar att vara ensam. Om jag hade ett barn att ta hand om skulle jag bli galen av bristen på ensamtid.
Jag förstår inte heller varför det skulle vara så hemskt att inte få några barnbarn. Har man barnbarn måste man ju slösa ännu flera år av sitt liv på barn efter att de egna barnen vuxit upp, eftersom det inte är accepterat att inte vilja vakta barnbarnen i tid och otid.
Nej, det är nog väldigt få (förhoppningsvis) som ångrar sina barn. Fast viss planering krävs ju, skippa P-piller också får ödet utvisa framtiden? ;- Till 99% kan man styra över barn eller inte, själv. Kanske var du inte så säker på ditt val att inte skaffa ändå? Härligt att det blev så bra för er ändå!
Det är det här jag menade med dimensionen som barn tillför som är svår att förstå om man inte varit med om det. Det är en resa som förändrar. Dels på grund av ansvaret men mest för att man får en chans att hjälpa en ny person att upptäcka världen och överföra sina egna värderingar och synsätt. Man får även uppleva ovillkorslös kärlek. Sammantaget så utvecklar det ens person på ett sätt som få andra saker gör.
Alla argument om barnbarn... Tänk om det inte blir några barnbarn??