Ångrar mig inte. Tycker det är värre att ångra att man skaffade barn än att ångra att man inte gjorde det, därför låter jag bli eftersom jag känner att risken att jag ångrar mig när det väl är fött är stor.
Uppstår stor längtan efter att umgås med barn finns släktingars och vänners barn.
Jag tänker på att det är lätt att vid 50+ ångra att man inte skaffade barn om man då tänker att hux flux skulle man ha två trevliga vuxna barn att umgås med och små söta barnbarn som någon annan tar hand om och inte en själv. Men tiden fram tills dess är också nödvändig och inser man hur mycket tid, energi och pengar man skulle ha investerat för att få dessa trevliga vuxna barn så kanske man inte ångrar sig lika mycket. Då skulle man inte ha haft dessa barnfria förhoppningsvis positiva upplevelser som hänt under tiden man annars skulle ha lidit pga sömnbrist, vab och trassel med tonåringar. Jag tror det är något många som ångrar sig på äldre dagar inte tänker på. Mer tid till att skaffa och underhålla relationen till en partner, kapital att njuta av livet av och annat, skulle offras för dessa barn. Och att man hamnar på ett billigt misskött äldreboende istället för ett dyrare välskött, kanske.