Inlägg från: Anonym (Svalöv) |Visa alla inlägg
  • Anonym (Svalöv)

    Hur hanterat man situationen

    Idag var vi på vårmarknad, med oss hade vi våra barn och vårt kontaktfamiljsbarn. Hen tjatar hela tiden om saker att köpa och ska ha allt(!)

    Den här gången hande hen fått med sig pengar hemifrån som självklart skulle sättas sprätt på.

    Räknade flera gånger med när det väl skulle handlad ville hen handla för 300:- mer än vad det fanns pengar för. Vi förklarade att det inte gick då blev det stoora tårar. Sen köptes det en leksak och en massa godis sen var pengarna slut. Min son som ännu inte köpt någonting ville köpa en leksaksbil och då blev det stoora tårar igen för att inte hen fick någonting alls. Förklarade åter att man inte kan köpa allt och att hen redan handlat för sina pengar. När min dotter sen kommer med allt hon handlat (hon är 14 och har egna pengar) så blev det ledset igen för hon hade fått ännu mer saker.

    Hur gör man?

    Ungen hade fått 160:- med sig med ville köpa en grej för 270:- plus någonting för 120:- och någonting mer. Försöker förklara att hen inte har så mycket pengar med sig med räkning går liksom inte alls. Ungen är nio år.

    Hur hade ni gjort?

  • Svar på tråden Hur hanterat man situationen
  • Anonym (Svalöv)

    Problemet är att vårt extrabarn inte har koll på att om man har 160:- med sig så är det som man har att röra sig med, inte mer.

    Och om våra barn vill gå på vårmarknad så ska de inte behöva lida för att vi har ett extrabarn. Och hen hade fått pengar med sig för att handla.

    Men ville som alltid ha mer (de räcker om vi så går till Ica så ska det tjatas) och nej, så gör inte våra barn.

    Sen så fort något är fel så ska det stooorgråtas och helst ringa hem 20-30 gånger under en dag. Vi säger att hen inte får för att hen är här av en anledning och föräldrarna behöver vila.

  • Anonym (Svalöv)
    Toppenpinglan skrev 2016-05-28 20:06:38 följande:

    Så kan ni väl för fan inte säga!?


    Jo, för att föräldrarna har sagt till om att de inte vill ha samtal hem för minsta lilla eller hemlängtan nittiogånger. För att det ska funka så kan man inte få som man vill jämt.

    Det är ok att ringa OM det händer någonting, men inte ringa och gråta flera gånger för att man inte får chips eller lördagsgodis.
  • Anonym (Svalöv)
    Anonym (Peppar) skrev 2016-05-28 20:06:02 följande:

    Om ni vet att ni utsätter er och barnet för en jobbig situation, måste ni då gå till en marknad? 


    Barnet hade fått pengar för att föräldrarna ville att vi skulle gå, men barnet ville överskrida sin budget
  • Anonym (Svalöv)
    Anonym (?) skrev 2016-05-28 20:13:08 följande:

    Varför har ni hand om ett extrabarn? Ni verkar inte så engagerade och empatiska...skulle absolut undvika ekonomiska situationer framöver. Lätt att kompromissa och hitta annat att göra eller var det kul för någon av er på vårmarknaden idag?


    Men VÅRA barn ville gå och föräldrarna ville att deras barn skulle få följa med.

    Vi kan inte helt låta bli att göra saker som kostar ex handla i flera dagar. Och min dotter som faktiskt köper vad hon vill måste få fortsätta göra det. Kommer hon hem med något hon köpt ute med sina kompisar blir det samma visa hemma
  • Anonym (Svalöv)
    Litet My skrev 2016-05-28 20:19:41 följande:

    Har barnet en diagnos eller dyl eftersom föräldrarna behöver avlastas? Kan diagnosen i så fall vara anledningen till att såna här problem uppstår. I så fall kan det vara andra saker än att "bara förklara" som behövs för att slippa besvikelse/sorg hos barnet.


    Ja, adhd troligtvis - inte klar utredning, barnet får lugnande
  • Anonym (Svalöv)
    Litet My skrev 2016-05-28 20:43:30 följande:

    Det förklarar ju en del. Oavsett om utredningen är klar eller inte kanske ni skulle prova samma bemötande och tillvägagångssätt som med ett barn som har diagnos. Man förbereder barnet noga och ligger steget före. Vår äldsta har ADD och högfungerande Autism. Honom fick vi alltid förbereda noga och ha ögonen på för att förhindra stora besvikelser. Vi pratade också mycket om pengars värde och gjorde "räkneexempel". Ett barn med ADHD lever ju "här och nu".


    Vi förbereder en hel del pratar om att vi ska åka osv och du har så HÄR mycket pengar och det räcker till det här och det här, väl framme så plockas det och planeras en massa som ska köpas och så förklarar vi åter att pengarna inte räcker, du kan inte köpa allt detta. Men ändå blir det tårar.

    Och ännu värre om min som köper något större.. Och han är tre och kan inte lämnas ensam så han måste följa. Min dotter är 14 och tar sig oftast själv med kompisar för att shoppa. Och då blir det tårar om hon kommer hem med ex massa roliga prylar eller godis. Min treåring bryr sig aldrig
  • Anonym (Svalöv)
    Anonym (?) skrev 2016-05-28 20:54:34 följande:

    Har man tagit på sig ett extrabarn för att avlasta en annan familj (vilket såklart är bra gjort) så anpassar man sig väl endel efter det barnet precis som man skulle med ett eget? Klart det kan bli krockar mellan hur barnet har det hemma eller att barnet testar gränser med nya vuxna nya sammanhang eller för den delen jämför sig med era barn. Hela familjen behöver ju inte hoppa in i bilen varje gång det ska handlas något. Det låter som om det är ganska nytt för er med extrabarnet och ni får väl testa er fram till saker som funkar för alla... om barnet har ADHD drag så är fysisk aktivitet bra t.ex


    Vi har varit kontakt till detta barn sen i september och har även andra som inte alls är något problem. Och jo, min minsta är så liten att han måste följa med.
  • Anonym (Svalöv)
    Anonym (Nja) skrev 2016-05-31 16:13:09 följande:

    Ni borde inte ta hand om något extra barn. Avsäg er uppdraget och ta hand om era egna ungar!


    Vad grundar du det på?
Svar på tråden Hur hanterat man situationen