Denna fråga har säkert varit uppe innan men när planerar ni gå hem på föräldraledigt? Hur nära bf? Och vad har ni för jobb?
Jag har bf 22/2 och har tänkt gå 3/2 men nu börjar jag fundera på om man kanske ska jobba längre än så, hmm, svårt.
Gott nytt år allihop 
Snart, snart har vi våra små hjärtan på utsidan <3 
Jag vet att en bebis föddes i morse, men hon kanske har lämnat gruppen då hon blev flyttad till början av januari vid KUB (som inte gick att göra utan blev RUL istället).
Jag har börjat bli rädd för "vem" eller "vad" som ska komma ut ur detta. Typisk noja över "jag vet vad jag har men inte vad jag får" men tankarna snurrar. Jag var ju inte såhär orolig inför sonens födelse, jag visste inte bättre då oroade jag mig "bara" för att spricka mycket och för annat rent fysiskt. Nu finns såklart en liten oro över sånt med, men mycket mer över vad som händer sen. När vi kommer hem. Sambon kommer vara hemma minst en vecka direkt, sedan en vecka till första månaden (det måste pusslas lite på jobbet då vi riskerar att krocka med sportlovet) och med sonen var jag ju själv, för pappan var inhoppare på färja och låg ute på sjön.
Jag samlar vätska pm jag tar det lugnt. Om du inte redan använder stödstumpor är det dags att börja, det hjälper massor! Jag fuskar än så länge när jag inte är på jobb, men det är för att jag nöter ut hälarna på dem och jag orkar inte köpa fler par nu (har nött ut 7 par hittills denna graviditet) så jag kör barfota/vanliga strumpor när jag är hemma/ledig. Börjar samla lite i händerna, karpaltunlarna har börjat ge sig till känna igen, så det blir oktober på till natten nu.
Jag har svårt att fatta hur tiden runnit iväg! Då i oktober undrade jag hur det skulle kännas i början av december när vissa skulle börja gå på ledigt, och nu har jag själv bara 1,5 vecka kvar på jobb och känner mig helt oförberedd. Minns med sonen hur jag räknade ner veckorna (hade 8 veckor att jobba när jag kom från semestern) och att det var oändligt... och nu bara svisch liksom...
Så känner jag också. Detta är mitt första och jag är livrädd för att mitt liv inte kommer bli detsamma på ett dåligt sätt, att jag kommer att förändras, att relationen till min man kommer bli sämre, att föräldraskapet kommer vara mer jobbigt än positivt, att jag inte kommer älska mitt barn som jag borde osv.
Det är bara sambons pappa och en person till som rört min mage. Och den kärringjäveln gjorde det två månader innan jag ens blev gravid, och stod och sa "visst har du en bebis i magen, du kan berätta för mig" om och om och om det igen. Fast jag bakade och sa nej, ingen bebis, rör mig inte.
Annars är det ingen som varit närgången. Men så äger jag ett ordentligt så kallat "resting bitch face" och ser tydligen smått mordisk ut så fort jag inte skrattar.
Jag jobbar med kor så vist klassas det som tungt, men jag skippar dom tunga säckarna och använder säckkärra istället för att bära. Magen är så liten så når fortfarande ner till marken ;) Bm sa att jag kanske skulle tänka på att varva ner lite. Så jag har gått ner lite i arbetstid men tycker det är så svårt att bara ta det lugnt! Har inte tagit ut semester på 5 år för min rastlöshets skull. Haha.22 dagar kvar till BF och jag mjölkar fortfarande kor dagligen, hade jag aldrig trott för några månader sen :D
Just det! Du har ju obligatorisk mammaledighet nu. Tänker att det nog är ganska skönt ändå att det är bestämt så o lika för alla. Jag har bf 18/2 o vet ff inte hur länge jag ska jobba. Blir nog länge till om ingen stoppar mig. Haha.
Hm. Mitt inlägg från igår är borta... men.men,bara att skriva igen då.
BjörkW, det måste ha varit lite av en chock, hoppas att allt går bra hur det än blir <3
Jag är mammaledig och rastlös. Ska gå hemma en månad ännu, eller ännu längre 
fogar, bäcken och karpaltunlarna har börjat mopsa upp sig nu när jag inte rör mig hela tiden, ska ta upp det med BM imorgon. TUL nästa vecka, ska bli kul att se liten igen