BF Februari 2017
För mig värker det lite till och från i magen. Kanske ska va så? Men blir ju lite nojig då jag aldrig varit gravid innan. Vågar liksom inte anstränga mig för mycket heller. Hur försiktig ska man vara?
För mig värker det lite till och från i magen. Kanske ska va så? Men blir ju lite nojig då jag aldrig varit gravid innan. Vågar liksom inte anstränga mig för mycket heller. Hur försiktig ska man vara?
Jag måste säga att jag inte alls delar er uppfattning av gruppen. Jag tycker där är jättetrevliga människor. Har absolut inte sett att någon klagat på att någon annan ställt dumma frågor.
Välkomna alla nya, och GRATTIS!!!
Jag skickar det med posten
Jag går in i v.6 imorgon.
Prövade igenom Mamma kläderna från förra gången (6,5-7 år sedan) och konstaterade att precis som jag misstänkte så kommer jag att ha klädproblem innan bebis anländer. Jag väger bara 5kg mindre än när sonen föddes just nu, har gått upp 15kg senaste 2 åren efter att jag blev tvångsförflyttad på jobbet och började tröstäta tog tag i det för ett år sedan, och precis när jag kommit på banan igen så förvärrade cheferna förutsättningarna och situationen ännu mer. Mitt mål är att inte gå upp mer än 10kg denna graviditet.
Är det någon annan som har liknande mål?
ok.. skit då! Hade så gärna velat se att det är på riktigt.
Svårt med tider nu i sommar också. Fick ju tid först om två veckor för inskrivning när jag ringde förra veckan. Semestertider....
Orolig!
Pratade med BM idag och hon sa att det borde vara för tidigt för mig att vara gravid? Att jag ist kanske hade ett missfall förra månaden som fortfarande visar positivt.. :( förstår ingenting! Har testat 3 ggr och det är lika starka sträck.. Vad kan jag göra för att veta? :(
Den 20 maj.. Ca 28-30 dagar..
Ja det har jag, jag förstod verkligen ingenting :'( litar fan mer på er, sen i slutet sa hon men håller tummarna! Hon frågade bara om min sista mens, inte hur lång cykel eller nåt.. Jättemärkligt.. Ska köpa test ändå och se om det stegrar för att vara säker, men hon rörde upp massa känslor för ingenting känns det som..
Men gud :o vad hemskt! ja jag vill inte ha henne iaf.. Gjorde ett test nu och ser en jättefin stegring så litar på det! En BM ska ju hjälpa och inte stjälpa.. Men vad fint att höra att du och dina tvillingar mår bra! Det ger mig hopp :) tack så hemskt mycket!!
Nån som har koll på när man som tidigast kan göra vul för att se om det finns något levande?
Och hur man gör för att göra det? Jag mår riktigt psykiskt dåligt pga blödningen i onsdags. Alltså i klass om jag inte haft min man som ständigt stöd hade jag nog sökt mig till akutvård.
Och var görs det? På mvc eller sjukhus?
Någon som har något smart tips för morgonillamående? Fy alltså!!
Har försökt med skorpa men hjälper inte så mycket. Är kanske bara att bita ihop!
Hur många fb-grupper finns det nu i den här tråden? x)
Vad skönt att du inte känner så många symtom! :) Jag hade hyperemesis med första barnet och låg inne större delen av graviditeten. Denna gång började humöret skifta redan några dagar efter äl och sen kom molvärken i magen och senare brösten som ömmade. Plussade bim -4 och har fortfarande samma symtom plus att illamåendet börjar komma krypandes, igen. Hoppas sååå att andra graviditeten håller sig hyfsat i schack och att jag slipper hyperemesis.
Hej! Jag gärna är med här :) Plussade i fredags med barn nr 2, bf 25 feb om allt går enl plan. Jag är 33 och har en dotter född jan -14. Inte så mycket symptom än, kände en hel del innan BIM men den senaste tiden har jag känt mig ungefär som vanligt. Kan det vara så att kroppen är mer "van" nu när det är andra gången man är gravid?
Alla mina symtom är som bortblåsta och är jätteorolig :( nån som har samma?
Åh hade du? Är i v6. Vad kul! Glad jag blir för din skull :D
6+1 idag och senaste dagarna blir jag så himla trött vid lunch så jag måste lägga mig :)
Ömma bröst och illamående emellanåt, var på inskrivning på Mvc i onsdags :)
Hur mår alla andra?
Hej alla!
Jag måste skriva av mig.. mitt humör är så hemskt det att det tär på min relation till sambon och barnen.
Jag är så himla sur och lätt irriterad, gråter för minsta lilla..
Som imorse kokade jag ägg, kokade för kort tid så gulan var lös, gick knappt att skala och jag började gråta varpå min sambo funderade vad som var med mig.
Med tidigare barnen var jag inte såhär vad jag kan minnas, det är super jobbigt :( Vad kan jag göra?
Är jag ensam om att ha dessa hemska hormoner? När försvinner det?