Jag får ÄNTLIGEN hoppa in i en sådan här tråd.
Efter åtta (8) ÅR av försök visade CB digital för första gången "gravid".
Det sjätte IVF-försöket, som vi sagt skulle vara sista. Som inte gav några embryon till frysen.
38 år. Överviktig. Men jag hoppas ändå den eller de (det sattes in två embryon) vill och kan stanna kvar. Bara att få ett plus är ett stort steg framåt.
Om jag fattat rätt hur man räknar när man gör IVF är BF 21 feb 2017.
Jag fortsätter gärna här, typ (om det håller i sig) tills vi går ut med det officiellt. Känns skönt med det anonyma ett tag till.
Hittills har jag inga symtom alls, förutom en inte särskilt kraftig molande värk i livmodern mer eller mindre konstant. Ibland gör vänstra äggstocken mer ont, ibland högre. Ytterst svaga spår av blödningar någon gång per dag.
Brösten visar inte ett spår av varken ömhet, mörkare bröstvårtor eller synliga blodådror.
Inget illamående, ingen känslighet för lukter eller smak.
Är iofs dödstrött, men det kan likväl vara anspänningen som bara ökat sedan embryoåterföringen vid IVF och de två veckornas väntan innan man får testa.
Vad hade ni för symptom ni/har ni runt 4+4?
Jag skall försöka hindra mig själv att tänka på allt praktiskt tills vecka 12. Tror inte det kommer att gå, men kan ju försöka.
Vi bor jättelitet, i ett gammalt torp på landet, så det är en del praktiskt som behöver fixas.
Annars sov jag faktiskt bättre än på länge inatt. Nattkissnödigheten dök inte upp förrän vid sex på morgonen. Det kanske snarare har varit en psykosomatisk kissnödighet för att hela tiden kunna kontrollera om mensen kommit?
Eftersom detta är IVF så har jag fått ta progesteron under hela perioden sedan äggplock, dvs snart tre veckor. För att hjälpa att skapa ett embryovänligt klimat i livmodern. Idag tas de sista. Både skönt att slippa kladd och annat, men även läskigt att se om kroppen klarar sig själv.
Jag har blött lite under hela tiden, som en trolig konsekvens av att det är ivf-grav där man lägger till extra progesteron och man dessutom retar slemhinnorna hela tiden eftersom man för en progesteronet i slidan med en plastpinne.
Men idag kom det för första gången ut två små (1x1 mm) klumpar med levrat blod. Så nu är jag övertygad om att det är ett missfall på g.
Detta var för en halvtimme sen. Efter det har det inte kommit något mera. Ingen smärta värre än vanligt heller. Men är ändå nere.
Jag vill inte heller flytta till fb.. Och välkomna alla nya :)
Hanalaya jag håller tummarna för dig! <3 Hur mår du? Hänt något mer?
Missfall idag. Blödning i storlek med mellanstor mensblödning. Ingen smärta än. Vecka 5+1. Jävla skit.
Ville ge ifrån mig ett livstecken. Ni är många som skrivit stödjande ord
Som sagt, igår på vecka 5+1 börjadw jag blöda. Klarrött. Som en mellandag på mens. Missfall tror både jag och IVF-mottagningen
Gårdagen och idag är ett töcken av enorm sorg. Det var vårt första plus. På över åtta år.
Men sedan igår em/kväll har jag inte blött alls. Ingen kraftig smärta heller. Har fått instruktioner om att ta ett nytt graviditetstest på onsdag i nästa vecka. Och höra av mig till IVF-mottagningen. Men samma dag har jag inbokat inskrivning på mvc. Skall man avboka den? Eller gå dit och ta gravtest?
Just nu känner jag att det är väntan som är det fruktansvärda. Som äter upp mitt psyke. Som gör att jag inte kan sova eller ibland inte kan föra rationella samtal. Som gör att jag får regelrätta ångestanfall. Jag vill stoppa i mig lugnande och sömntabletter för att få sova och få hjärnkapacitet att hantera situationen mer rationellt - men eftersom missfallet inte är fastställt har jag svårt att tro att jag får klartecken att ta dessa mediciner.
Jag skulle behöva besked som inte lämnar frågetecken. - är det dags att sörja eller att tända det lilla hoppets fackla?
Nu ikväll fick jag massor av klarrött blod på toapappret och det är fest här så måste hålla lite ansiktet utåt...
Nån som har koll på när man som tidigast kan göra vul för att se om det finns något levande?
Och hur man gör för att göra det? Jag mår riktigt psykiskt dåligt pga blödningen i onsdags. Alltså i klass om jag inte haft min man som ständigt stöd hade jag nog sökt mig till akutvård.
Och var görs det? På mvc eller sjukhus?
I lördags plussade jag ju på vecka 4+4 och fick "gravid vecka 2-3" på cb digitaltest.
I onsdags fick jag en blödning och både jag och bm trodde missfall. Men blödningen stannade av.
Idag
...bra att råka trycka på skicka innan man är klar..
Idag tog jag ett nytt gravtest, på vecka 5+5. Då visade det Gravid 3+
Jag vet att man ofta får plus även efter missfall. Men det verkar ju iaf vara en ökning av hcg jämfört med förra testet. Så det kanske finns lite hopp ändå.
Jag har fortfarande få symptom, förutom att det moler i livmodern och ibland drar och spänner. Men inte ont. Jag är extremt labil, kissar ofta. Och trött. Men de tre sistnämnda "symptomen" kan ju likaväl vara stressrelaterade.
Sedan har jag några konstiga symptom som jag inte vet är gravidrelaterade: jag mår lite illa EFTER att jag har ätit. Och mitt annars enorma sötsug är försvunnet. Har gått ner ett kilo på en vecka utan att ha några intentioner att göra det.
Men inget vanligt illamående och brösten känns helt som vanligt..
Vi har inte pratat om kub-test. Men jag är 38 år och maken 42. Jag tror jag vill göra iaf den delen som inte innebär en ökad missfallsrisk.
Om nu pluppen håller sig vid liv så länge.
Och precis när jag började slappna av en aning (och vågade byta från binda till trosskydd) började jag blöda igen. Klarrött. Ganska mycket.. Ingen smärta än.
Och nu är det helt kört. Har verkligen störtblödigt.
Tack för snälla ord. Har varit på gynakuten och de såg inget alls förutom typ blod på vul. Skall dit på återbesök den 11/7.
Sedan bröt jag samman och blev skickad till psykakut. Nu hemma med massa lugnande.
Så den här tråden är inte längre för mig. Och inte barn heller uppenbarligen. Vi lovade varann att inte utsätta oss för fler ivf-försök.
Åtta års försök och sex ivf-försök får räcka. Nu skall vi bara ägna oss åt varandra och hundarna.
Lycka till alla ni och jag hoppas innerligt att ni slipper gå igenom samma helvete som jag och min man. Och att ni får problemfria graviditeter och friska barn. Ni har varit ett stort stöd för mig under denna kaotiska vecka från positivt gravtest tills dagens besked.