BF Februari 2017
Plussade idag:) tror bf är runt 13-14 februari ????
Inlägg från: jvd89
|
-
-
Vad har ni för symptom?:)
-
Fick vårt första barn i november förra året och nu 6 månader senare är man gravid igen, vilket både jag och sambon ville. Vi har sagt länge att vi ville ha tätt mellan barnen. Hur har ni de mellan era barn, ni som har sen innan?
-
Vad roligt att de är en till som ska ha tätt. Jag snittades och frågade därför på återbesöket hur fort jag fick bli gravid igen då jag och sambon vill ha tätt mellan barnen. Hon sa att du får bli de nu om du vill men kanske inte det mest optimala.(de va i februari) så jag hoppas att de ska gå bra:) när jag ringde för att boka tid med bm sa dom inget iaf:) men de som är konstigt är att vissa får rådet att vänta ett år, vissa får inga rekommendationer alls(typ jag) och till vissa säger dom att man inte får föda inom ett år men bli gravid. Men nu är jag ju gravid så kroppen borde ju va redo annars hade de ju aldrig blivit något:)Hojjan skrev 2016-06-13 22:36:15 följande:Vad kul!
Vi fick en dotter i februari i år och ska ha (en lillebror tror jag, mår mycket bättre denna gången!) i månadsskiftet januari/februari. Även om jag går över maximalt så blir det mindre än ett år mellan dem
Vi vill också ha tätt, dessutom vill vi ha i början av året så vi är supernöjda. Gjorde ultraljud idag och fick se ett litet hjärta slå, helt otroligt med tanke på att fostret bara är 10 mm!
Superkul att någon här är i en liknande situation som vi! -
Som jag förstår de så är de om symptomen försvinner snabbt i samband med någon blödning som det kan vara något tokigt på gång, symptom kan komma och gå. Förra gången kunde jag må jätteilla och kräkas ena dagen och andra dagen va de som bortblåst. Tror man ska försöka att inte oroa sig för mycket(även om man ändå gör de)
-
Men åh vad skönt att veta en till som nyligen snittats och ändå är gravid igen. För mig var det att min kropp inte fungerade riktigt. Äl och mens uteblev i ett år men när jag väl fick fart på den igen så blev jag gravid snabbt. Så då kände vi att om det skulle bli så denna gången med så är de ju bättre att va utan skydd så får de ta sig när de vill, eftersom vi ändå ville ha tätt. Men denna gången tog de sig på första försöket:)Monsan skrev 2016-06-14 17:24:30 följande:Jag snittades i februari och blev gravid direkt på första mensen.. min bm tyckte jag skulle köra igång direkt eftersom vi hade problem att bli gravid med sonen (2 år och 9 månader).. :)
-
Ja verkligen otroligt. Förberedde mig på lång tid och nu när vi fick ett positivt så va de en underbar känsla:) ja 3 st på 3 år hade ju vart rätt häftigt:)Monsan skrev 2016-06-14 20:54:55 följande:Visst är det helt otroligt att det kan gå från att ta en evighet till att fungera på en gång.. :).. skämtade med sambon att det skulle.bara häftigt att pricka in 3 st på 3 år.. :)
-
Eftersom vi får så tätt, sonen kommer va 1 år o 3 månader ungefär när nästa kommer så då måste vi kika på syskonvagn. Vet ni någon bra vagn? Som inte kostar skjortan.:)
-
Grattis. Själv gjorde jag vul idag för att fastställa vilken vecka jag är i då mensen vart knas. Trodde jag skulle va allt från v 5-7 typ. Och enligt vul är jag i vecka 5. Inget hjärta syntes då de är tidigt men man såg hinnsäcken och en väldigt liten räka på 2 mm. Men skönt att veta ungefär vart man är. Nu är de lång väntan till Kub som förmodligen kommer bli 2 veckan i augusti:) vilket känns som en evighet.Ettanvändarnamningenannanhar skrev 2016-06-21 11:57:23 följande:
Allt såg så bra ut på ultraljudet idag och jag är så kär i mitt lilla frö! Men det var nervöst innan. Sa till läkaren att jag mår oförskämt bra så det inte skulle förvåna mig om den var död, och då sa hon "då tittar vi direkt!" Och så fick jag skutta upp i stolen ;) Läkaren, en läkarstudent och blivande pappan stirrade tyst på skärmen och det kändes som flera minuter tills hon sa att allt såg bra ut! <3 Hjärtat pickade på fint, storleken stämmer med uträkningarna (så när som på en dag, men det kan ju röra sig om timmar, haha) och det satt bra i livmodern (vad det nu innebär). Jag är sååå lycklig och kan äntligen börja slappna av lite!
Så ja, man kan vara gravid och må oförskämt bra utan några "stora symtom" ;)
-
Grattis, har med fått bf 20/2 av bm och gyn. :) har en son sen nov 15 så ska bli intressant att se vad det blir av denna lilla räka:) kul med en av varje, vad har du för känsla kring denna bebis?Rockblomman skrev 2016-06-21 22:45:05 följande:
Hej!
Ansluter mig till tråden, jag gick in i v 6 idag och
har BF 20/2
Har en dotter född 08 och en son född 10
-
Vad skönt att höra från dig. Jobbigt att gå i denna väntan men sålänge inget är fastställt så hade jag gått med lite hopp men ändå förberett mig på det värsta. Jag vet många av mina vänner som blött rätt mycket och klarrött i början av sina graviditeter och de har fött friska barn. Så likväl som det är ett missfall så lan de faktiskt "bara" vara en blödning. Vi får hålla alla tummarna för dig. Vet att det är svårt men försök inte grunna nu fram till onsdag utan försök tänka på annat, göra annat så du inte mår allt för dåligt. Många kramar till digHanalaya skrev 2016-06-24 00:33:26 följande:
Ville ge ifrån mig ett livstecken. Ni är många som skrivit stödjande ord
Som sagt, igår på vecka 5+1 börjadw jag blöda. Klarrött. Som en mellandag på mens. Missfall tror både jag och IVF-mottagningen
Gårdagen och idag är ett töcken av enorm sorg. Det var vårt första plus. På över åtta år.
Men sedan igår em/kväll har jag inte blött alls. Ingen kraftig smärta heller. Har fått instruktioner om att ta ett nytt graviditetstest på onsdag i nästa vecka. Och höra av mig till IVF-mottagningen. Men samma dag har jag inbokat inskrivning på mvc. Skall man avboka den? Eller gå dit och ta gravtest?
Just nu känner jag att det är väntan som är det fruktansvärda. Som äter upp mitt psyke. Som gör att jag inte kan sova eller ibland inte kan föra rationella samtal. Som gör att jag får regelrätta ångestanfall. Jag vill stoppa i mig lugnande och sömntabletter för att få sova och få hjärnkapacitet att hantera situationen mer rationellt - men eftersom missfallet inte är fastställt har jag svårt att tro att jag får klartecken att ta dessa mediciner.
Jag skulle behöva besked som inte lämnar frågetecken. - är det dags att sörja eller att tända det lilla hoppets fackla?
-
Jag är sjukligt trött och illamående. Folk i vår närhet börjar kolla och min mamma är på mig hela tiden "är du inte pigg, du ser så trött ut" sjukt irriterande då man vill vänta till kub att berätta:)
-
Livet är så fruktansvärt orättvist och jag hoppas som tidigare skrev att ni kanske slappnar av och finner er i ert beslut så kanske de tar sig på egen hand ändå. Sorgligt men jag hoppas ni får må bra. Stor styrkekram till er.Hanalaya skrev 2016-06-27 20:11:42 följande:
Tack för snälla ord. Har varit på gynakuten och de såg inget alls förutom typ blod på vul. Skall dit på återbesök den 11/7.
Sedan bröt jag samman och blev skickad till psykakut. Nu hemma med massa lugnande.
Så den här tråden är inte längre för mig. Och inte barn heller uppenbarligen. Vi lovade varann att inte utsätta oss för fler ivf-försök.
Åtta års försök och sex ivf-försök får räcka. Nu skall vi bara ägna oss åt varandra och hundarna.
Lycka till alla ni och jag hoppas innerligt att ni slipper gå igenom samma helvete som jag och min man. Och att ni får problemfria graviditeter och friska barn. Ni har varit ett stort stöd för mig under denna kaotiska vecka från positivt gravtest tills dagens besked.
-
Usch inte kul att höra, men ni kommer lösa de på ett eller annat sätt, det gäller att man får kommunicera bra. Just nu är kg sjukligt trött, sover såfort lilleman sover och är inte så social av mig. Sa det till min sambo att vi får hoppas tröttheten lägger sig snart men det är såhär det set ut just nu och han förstår mig. Jag vill ju inte va trött och vill inte må illa men de väljer man liksom inte. När han är ledig får jag sovmorgon och vi tar dagarna som dom kommer. Om du behöver sova hela tiden så är de ett tecken på att Din kropp behöver de. Så de får din sambo stå ut med just nu, tycker jag iaf:)BjörkW skrev 2016-06-30 09:05:06 följande:
Hej.
Vill bara gnälla av mig lite. Vi håller graviditeten hemlig än så har ingen att gnälla med ;)
Har så fruktansvärt ont i kroppen! Hade någon förhoppning om att jag skulle kunna säga "första graviditeten satt jag i rullstol men andra mådde jag jättebra." Men det kommer inte hända... Foglossningarna har redan börjat och igår kväll kunde jag inte röra mig. Sambons härliga kommentar här om dagen: Det kommer inte funka om du ska sova hela tiden. När jag ligger och försöker lista ut hur vi ska överleva denna graviditet? Det gick ju trots allt an sist, men nu har vi en lite otroligt springglad son som fyller 2 år i september.
Hur gör ni för att klara av vardagen?
-
Ja de är klart de är jobbigt för våra sambos för dom är ju såklart oxå jättetrötta och så. Men skönt med semester snart för då kan man vila i omgångar så blir de nog bra:) jag känner mig som världens sämsta mamma då vi kollar mkt på tvn hemma just nu. Leker i omgångar men man orkar ju inte så lång stund. Sen sover jag varje gång sonen sover med så de blir ju inte gjort något här hemma när pappan jobbar.BjörkW skrev 2016-06-30 21:28:02 följande:Ja, jag förstår ju att det bara får lösa sig och att det inte är roligt för min sambo, och att det kan kännas frustrerande när jag "bara ligger där" medan sonen river vårt hem ;) Men som du säger så är det inte för att jag tycker det är roligt. Och i samma veva som han förstår är det nog svårt att hålla humöret uppe när han också blir trött.. Vi får se. Om några dagar har vi semester båda två och då blir det förhoppnigsvis lättare att varva vila med lek :)
Sen kam jag knappt äta något heller. Försöker få i mig lite men eftersom jag mår så illa och kräks endel så blir mat jobbigt för mig typ. Men kämpar att få i mig lite då de behövs.