Vilken är/var den avgörande faktorn för dig vid valet av utbildning?

Den avgörande faktorn för min del var att rektorn för utbildningen var helt sanslöst snygg. Tragiskt men sant.

Intresse. Men med klausulen att det heller inte skulle vara heeeelt omöjligt att få jobb.

Intresse och bred utbildning som leder till jobb. Kan jobba inom många olika områden. Ett plus är att man får bra lön.

Jag valde område efter intresse, sedan strök jag alla utbildningar inom området som innebar låg chans till jobb efteråt, och av de kvarvarande valde jag den som gav högst lön.

Jag satsade inte på att få ett direkt högavlönat yrke, då hade jag valt något annat.
Om vi förutsätter att jag också hade 1) pallat utbildningen och 2) velat haft det ansvar eller den arbetsbörda som högavlönade positioner/yrken ofta innebär.

Så jag valde efter intresse och fallenhet men råkade även hamna i en yrkeskategori där bristen stundtals är stor. Så jag har haft möjlighet att få upp lönen till en bra nivå ändå. Och jag trivs grymt bra med vad jag gör.

Sen är det mycket annat som styr också. Yrket är inte allt. Ett yrke kan vara väldigt olika sett till ens vardagliga uppgifter beroende på var man jobbar. Att vara ekonomiassistent på ett mediebolag är förmodligen väldigt annorlunda gentemot att vara ekonomiassistent på en däckfirma eller på en statlig myndighet.
Och så har jag tänkt väldigt mycket tjänst/arbetsgivare också. Alltså vad för typ av tjänster kan jag söka med den utbildning jag skaffar mig och den bakgrund som jag har? Hur ser arbetsmiljön ut? Finns det många "såna" tänkbara arbetsplatser i mitt närområde? Om jag skulle flytta till en mindre ort, finns det "såna" jobb och arbetsplatser där då eller är det något som är koncentrerat till Stockholm eller andra storstadsområden?

Om du tänker förskollärare, lärare, sjukvårdspersonal, busschaufförer, parkarbetare, ekonomiassistenter, löneadministratörer osv så är ju det befattningar eller yrken som man finner i princip överallt oavsett var man bor. Och har företagen på orten ingen egen ekonomihantering tex. så finns det förmodligen en redovisningsbyrå eller liknande dit man har outsourcat hanteringen och då kan man jobba där. Jämfört med olika typer av processindustri som är geografiskt styrd och bara finns på vissa platser eller sånt som är koncentrerat till storstäderna och kräver pendling.

Om ens drömjobb tex är ingenjör inom strålning och elproduktion.. ja då kanske man får förstå att man måste bo vid Forsmark eller nära ett annat stort kraftverk för att kunna göra det och då blir nästa fråga.. kan och vill jag flytta dit?
Lite mer så tror jag folk i allmänhet måste resonera kring sina yrkesval. Först och främst ska man ju trivas med det man gör och välja något som utvecklar en eller i alla fall gör att man får en hyfsat trevlig tillvaro i sitt arbetsliv. Men sen måste man se till behovet på arbetsmarknaden, VAR finns jobben och kan jag tänka mig att flytta dit. Alla typer av jobb finns inte överallt och de trillar inte ner från himlen heller...

 

Jag valde en naturvetenskaplig utbildning med mycket praktiska moment, för att ha praktisk erfarenhet när det blev dags att komma ut i jobb. Egentligen inte ett yrke som ger bra inkomster, men jag har haft tur.

Jag sökte och gick en utbildning där huvudparten bestod av det jag var riktigt intresserad av, plus att jag ville studera på en viss ort. Jag hade ingen aning om hur arbetsmarknaden såg ut eller vilken lön jag kunde förvänta mig. Det föll mig aldrig in att kolla, jag ville bara studera det jag gillade. Hade ingen tanke på livet efter studenttiden, dvs att man sen förväntas jobba. Efter min examen var jag arbetslös i en dag. Pga diverse omständigheter hamnade jag utomlands, där jag var tvungen att hitta en helt annan typ av jobb. När jag lärt mig det, och upptäckt att jag gillade jobbet, studerade jag något som var obligatoriskt för bra jobb inom arbetsområdet. Att det var väldigt bra lön som lockade i fjärran gjorde ju saken inte sämre, men främst var det intresse, samt att utbildningsprogrammet fanns där på engelska. Efter studier på halvtid samtidigt som jag jobbade, fick jag efter den andra utbildningen ett väldigt intressant, välbetalat jobb där det faktiskt finns en hel del element av det jag studerade under min första utbildning. Jag tror att om jag hade plötsligt varit 18 år igen, hade jag satsat på en tredje typ av utbildning och jobb, helt annorlunda än de andra. Det jobbet visste jag inte ens att det existerade när jag valde utbildning första gången, och andra gången gavs det inte på svenska eller engelska där jag bodde. Kul att höra hur andra resonerar kring detta (själv resonerade jag knappt alls, det bara råkade bli som det blev).

Revansch och få möjlighet att hjälpa andra. Är dyslektiker och nu också bibliotekarie.

Trivs du med ditt jobb? Svårt att få jobb? Intresserad av att utbilda mig till bibliotekarie.

Jag valde att bli biblotekarie på grund av mitt intresse för litteratur , kultur och information . Jag har också märkt när jag har praktiserat att jag gillar att hjälpa andra. Ska verkligen bli kul att bli klar med uppsatsen någon gång så jag kan börja jobba på riktigt.

När det gäller lön vet jag den är ganska så låg men jag får jobba med något jag älskar och det är det viktigaste :)

Jag trivs ok. Mycket bra så länge jag får jobba med böcker människor/böcker och få hjälpa barn att komma i gång med läsning. Men som med allt annat i samhället så räcker inte det. Ibland känns det som att chefen helt skulle vilka ha barnkalas och loppis ist. De vill liksom att vi ska bli det som är poppis just nu. Hade jag velat jobba så hade jag sökt jobb på Leos lekland ist. Men men försöker inte klaga allt för mycket försöker fokusera på det dagliga viktiga jobbet. Glädjas över att jag lyckats få ett litet barn att tro på sig själv och inte för att löneförhöjningen blev 300kr och att chefen helst vill jag jag blåser ballonger och klipper band.

Att det överhuvudtaget finns jobb inom det området. "- Utbilda dig inte till arbetslöshet" som pappa sa.

Du har en klok pappa! Jag ser det som en av mina främsta uppgifter att få min son att förstå just detta!

Att det finns saker som är jätteroliga och som man älskar att göra men som kanske mer får vara en hobby. Sen är det klart att talang och fallenhet kan göra att vissa kan livnära sig på sina hobbies, må det vara musik, sport eller något annat.
Men att om man först fokuserar på att hitta ett jobb man trivs med, sen kan man fortsätta vidareutveckla sina hobbys och en vacker dag kanske dessa två synkar!

Jag är också ett fan av YH/KY-utbildningar just pga detta, att de ska tas fram i samarbete med näringslivet men också läggas ner när behovet utav just den kompetensen är mättat. Så att man inte utbildar folk ut i arbetslöshet!

Jovisst är det en god tanke. Men jag utbildade mig till ett yrke där de skriker efter jobb men där jag ändå dagligen drömmer om något annat.

Jag jobbar som sfi-lärare för vuxna och har läst lärarutbildningen i ämnena svenska och svenska som andraspråk, däri ämnen som litteraturvetenskap ingår. Önskar däremot jobba med kultur, litteratur eller informera om böcker, ge service. Varje gång jag får prata om böcker på jobbet så lyser jag upp.

Så vet inte vad som är bäst, göra något man drömmer om, finns dåligt med jobb, eller bara fastna i något där det känns ok, bra med jobb, men utan någon egentlig passion.

Ok! Tack för ditt svar och verkar som du ger ditt jobb både ris och ros. Tror du det är enklare att få ett biblioteksjobb om man redan har pedagogisk utbildning?